Tanten

skulle man lägga upp veckans toppartister... The Pogues är ju bra även om de har problem med läppsynkning.

Den här helgen är vi hos maken. Vad det lider ska det bli matstafett men innan dess måste här röjas efter två tonåringar alternativt ta fram en knutpiska och få tonåringarna själva att lyfta sina saker. Här är disk, läxböcker och halvanvända kläder lite överallt. Den nyligen nyfrälste plastsonen har också placerat en påse med ca 220 vindkraftpins på skänken. Nå, det nyväckta miljöengagemanget har en del andra konsekvenser också. Den bästa är nog att mopedtjatet har blivit mer nyanserat. Nu tror jag kanske inte att en moped är det allra värsta rent miljömässigt men... Sen har han sån otur pojken att han fyller femton på sensommaren och alltså bara kommer att kunna köra lagligt några månader innan vintern kommer. 

Nu är jag hemma efter ett mastodontpass på jobbet. Var på plats halv elva och nu är jag som sagt hemma igen. Det skulle nog känts värre tungt om det inte var för att det är sommar vid fjällets fot. När jag gick hem var det ljummet och doftade grönt. Lite här och där blommade det glada studenter. Det slog mig där jag traskade att i år har jag ingen aning om vilken sommarplåga som kommer att vara studentflakens mest spelade. 

Det känns konstigt. Småbröder ska som vara små även om de växt om en rent kroppsligen. Det känns som om ålderskillnaden knappas in.

Vilken vånda det har varit med presenter. Vad ger man till en man som på riktigt bara önskar sig ett "snällt" barn och som nu äntligen är på väg för att få det. Sickna grubblerier det har varit till sist blev det i alla fall ett "snällabarnkit": skiva med Mamma Mu, en kofta som äntligen blivit klar, en Brio-tax för det behöver alla barn, ett Duplozoo och ett par knäskydd så han ska kunna krypa runt och vara häst på golvet pappan. Det blev i princip inget till själva Lillebror men jag tror å andra sidan att det enda han vill ha just nu är just den där lille gossen som väntar på barnhemmet i Addis. Till råga på allt annat dumt ska vi jobba både han och jag i morgon kväll. Som vanlig 40-årsdag stämmer den dåligt men jag tror den känns rätt bra ändå.

Nu har jag dessutom äntligen fått tag på en syrra på lasarettet som säger att min egen pappaknapp mår bra. Nu återstår det att vänta på provsvar men den här gruvsamma operationen är i alla fall avklarad och det är vackert så.

Ja, alltså relativt sett. Det kom jag på när det rasslade till i mailen och det kom en kommentar på mitt förra inlägg. Jo, jag är bra på kriser. Jag är bra på att organisera, maila och ringa runt. Informera alla som ska informeras. Trösta där det behövs och jag är toppenduktig på att skälla. Problemet är när det liksom inte är kris och katastrofläge längre. När alla andra knatat vidare. Det är då jag eller ännu senare jag "pipplar" ihop och snorgråter i några dygn. När jag insett att jag dragigt ett för stort lass ensam eller att jag blev förbaskat illa behandlad fast jag när det hände var tvungen att bita ihop för andra människor skull och den för vilken jag främst bet ihop inte riktigt ser mitt "hjältemod" och träder till mitt försvar eller ens försöker säga till dummingarna att det var dumma mot mig.

Så stod det på en kylskåpsmagnet som kom från Humlan idag med posten. Hon är rar! Det är hennes sambo också! Den kom en vecka som känns väldigt mycket så. Rätt bedrövlig om man tänker efter.

Lilleman har varit hem och ätit. Gossen som förr var helt emot att äta rester och strängt taget en riktig kinkpelle när det gällde mat har efter att han flyttat till eget blivit mycket mindre kräsen. Strängt taget lever han en hel del efter mammas princip numera, gratis är gott. Lättövertalad som jag var plockade jag ut bilen och skjutsade honom förbi affären och hem också. Han vet hur en slipsten ska dras. Utanför Lillemans port står en gigantisk Hummer. Bak på Hummern sitter en sticker med en maskros på och texten "Jag källsorterar". Ser jag den igen ska jag ta ett kort jag lovar! Kan man ana en viss ironi?

I dag när jag tjänstelyssnade på P4 Väst, en kanal som jag har svårt för minst sagt, redogjorde man där för undersökning om prostitution som genomförts. Tydligen var det enligt studien vanligare att män hade tagit betalt för sexuella tjänster än att kvinnor hade gjort det. Det var lite överraskande till och med för mig. Oftast var det män som var kunder, det var inte precis någon kioskvältare. Det som trots allt fick mig att hajja till var när programledaren sa: "köpte och bytte sexuella tjänster". Det gav en svindlande dimension åt de flesta förhållanden. 

Det ska f-n bli gammal. Vi har varit hos svärfar idag. Det känns minst sagt som en mycket trist tillvaro att sitta fast ensam i sitt hus och inte ta sig ut på byn och på affären. Att vara hänvisad till hemtjänstens matleveranser från Samhall i Sala och någon som tittar förbi ibland. Kommer någon förbi med en matupprorslista ska jag skriva under. 

Jag har hittat en alternativ sysselsättning. Fast den bär sig väldigt dåligt och hotellstäderskan verkar ha gått i strejk. Jag får själv traska runt och bädda i och ur sängar så ska det väl inte vara? Dessutom är det dammigt på rummen. Plastsönerna turas om att bo i kammarn under helgen. Framåt kvällningen kommer maken och han brukar också uppskatta en renbädad säng och en ordentlig frukost. Mat- och vinleverantören verkar också ha vissa problem med leveranserna så det kan nog bli jag som för göra även detta.

I eftermiddag kan det hända att jag får kombinera lite konsultativt arbete i svenska c, på gymnasiet med att bjuda på mat. Det är tur att man är mångsidig ska jag säga. Skolkonsult låter inte så illa.

Lönen bränner färsk i plånboken och det snöar inte så nu ska jag rymma från damm och lakan och ta en promenad ner och göra en kulturgärning på Skivhörnan. Jag vill verkligen inte att man bara ska kunna handla skivor på postorder eller Åhlens. Jag vill kunna få tips och människor som gillar musik att prata med när jag handlar skivor. I alla fall ibland när jag känner att jag har råd.

I morse oförsov jag mig å det grövsta. Ibland är det inte alls roligt att vara medelålders alls. Jag vaknade av att jag trodde att det ringde och att jag trodde att skvallran på telefonen sa att det var spännande. Jag drömmer ofta om att det ringer någon för att headhunta mig till något roligt jobb med bra betalt. Det var ingen telefon, det var ingen väckarklocka heller som ringt den stod i sitt hörn och visade surmulet att klockan vart kvart över åtta. Jag studsar upp, lätt paikslagen över att ha försovit mig. Varför jag blir stressad av det begriper jag inte det är ju inte värre än att jag får kvarsittning på eftermiddagen. Ut i köket för att titta på den klockan - som visade kvart över fem. Inte stor mening att somna om i det läget. Inte så stort hopp om att det skulle lyckas heller för den delen.

Det ska maken och jag på nästa lördag. Det går visst till så att vi ska bjuda två andra par på förrätt, okänt vilka par. Vid ett bestämt klockslag ska vi öppna kuvert och dra vidare till några andra och äta varmrätt där. Därifrån till ett tredje par för efterrätten. Det blir alltså speeddating fast parvis och med mat. Jag tror det kan bli kul men lite nervöst. I den där lilla staden där maken bor känner jag knappt en enda kotte och dessutom vad i all världen ska man bjuda på till förrätt? Det enda jag kommer på är saltgurka, smetana och honung med ett dricksglas vodka. Det kanske inte är så lämpligt.

På förekommen anledning... Jag ska inte gå Tjejgåing, inget Göteborgsvarv, ingen Tjejmil. Jag ska heller inte träna för halvmaror eller helmaror. Jag avskyr folkfester! Jag tycker inte om att komma, träffas, trängas och trivas. Folkfester kräver alkohol för att vara uthärdliga. Yran är den enda folkfest jag någonsin gått på frivillig. Jag vill ha begränsat med sällskap när jag går. En hund, en god vän eller en make. En ipod med schysst musik funkar också. Det enda jag ska träna för är Satmaran! Satmaran satte på sig ett par andra jeans nu och inser att det var bara inbillning...

Nu ska hon "gå" till Sundsvall.

I dag var det så vansinnigt tråkigt att jobba att jag aldrig höll på att ta mig hem. Allt satt som i kletig sirap. Trots detta köpte jag inte: Ben&Jerry's kakdegsglass.

Idag har Majros lurat ut mig på dåligheter hela dagen. Det blev både lunch, shopping och en tur runt sjön. Det sista kanske inte direkt kan räknas som direkta dåligheter. Nästan 12 000 steg blev det. 

Men hur vore det om det fanns en plats också för varje pinal? Och hur vore det om jag kunde hitta batteriladdaren?

I alla fall under rådande omständigheter. När det gäller internationell ishockey har jag några enkla men bra principer. USA ska ha stryk! Kanada ska ha stryk! Tjecker och finnar får gärna vinna men helst inte över Sverige. Har Sverige eller Tjeckien försvunnit ur striden är det bäst om ryssarna vinner. Jag menar då för man ju höra den traditionella hockeylåten. Den är mäktig deras nationalsång! En del engagerade herrar har under åren blängt på mig som om man skulle behöva ha ett intresse av saken utöver det här. Eller möjligen grunda sina principer på något annat eller ha någon typ av argument i frågan men jag tycker det räcker så här. 

Men det känns som om det inte skulle bära sig. Jag är alldeles stoppmätt efter att ha varit på krogen med Lilleman efter jobbet. Det är märkligt det där med mig och mat. Jag äter alltid som en svulten stövare och när jag gjort det för sent på kvällen kan jag inte sova. Det spelar egentligen heller ingen större roll för jag tog mig ledigt i morgon. En koll på schemat gjorde att det kändes som en ok sak att göra. Ingen annan skulle vara ledig och efter helgen har jag trots allt två dagar att vara ledig på.

Idag fyller maken år. Han är där och jag är här. Så borde det väl ändå inte vara. Var det någon ordning på saker och ting satt vi och firade med skumpa i solskenet. Som det är nu fattas både skumpa, solsken och maken själv. Och som sagt jag är på jobbet...

Om vi utgår ifrån att det för det mesta finns eller i alla fall har funnits en anledning och funktion kopplad till kroppen. Jag menar kvinnor ska lagra fett på höfterna för att klara överlevnaden för sig och ungar i tider av dålig tillgång på mat och så vidare. Det dock några saker jag inte blir klok på. Blir vi mer och mer känsliga för damm och skräp ju äldre vi blir? Varför skulle det annars vara en ständig tillväxt på mer och mer näshår? Blir männens öron känsligare och känsligare med stigande ålder och tilltagande hörselnedsättningar eftersom det börjar växa en massa hår där?

Om sex minuter börjar jag jobba och det ska jag göra både i morgon och på söndag och måndag och tisdag och onsdag och torsdag.

En tanke slog mig efter att jag läst om regeringens funderingar på en obligatorisk a-kassa. Om man nu tänker sig att man ska tvinga alla som valt att stå utanför a-kassorna att gå med igen vare sig de kan få ut ersättning eller inte och om detta ska kosta en avgift på ungefär 5 000 kr/år, vore det då inte lika bra att skippa jobbavdraget. Det verkar lite omständligt att först få ett avdrag för att man jobbar och sen ska man betala en obligatorisk avgift för att man jobbar. Fast då kanske en obligatorisk a-kasseavgift skulle verka som en skatt... äsch, tänkte inte på det.

Dags för nya brallor? Lite i längsta laget för att räknas som surfshorts kanske.

Fönstershopping på nätet har jag ägnat mig åt idag. På en himla massa ställen på nätet poppar det upp en liten ruta där det står tips. Tipsen brukar vara av sorten: "Kunder som har köpt ditten har också köpt datten". Ibland kan man se att det stämmer lite grann, man har klickat på en pinal och det som det tipsas om låter också som helt ok grejjer men i bland blir det ganska lustigt. Ett tag spelade knappt någon roll vilken skiva man kollade på på Ginza så kom tipset Kent. Det kändes inte så klockrent för mig kan jag säga men man kan förstå att det nog kan bli så om en skiva säljer mycket.

Nå väl, idag har jag internetfönstershoppat en bakmaskin. Näe, jag ska inte ha någon bakmaskin det är det som är vitsen med den här sortens shopping. Det blir billigt och man slipper en massa jox som tar plats. Hur som helst hamnade jag på Julas hemsida. Där kunde man minsann köpa en bakmaskin för 495 svenska kronor och nu kommer det. Kunder som köpt en bakmaskin på Jula har också köpt:

• en svärdsåg
• hinkar för murbruk
• backventil
• skoskrapa
• svetselektrod, aluminium 10-pack

Visst ger det en knepig och komplex bild av vår hembakare.

www.bloggvarde.se  säger att min blogg är värd 3 044 kr. Var kan jag hämta pengarna?

Det var väl ändå inte så djefvla roligt.

Kan jag säga att min Humla och jag vi har varit extremt duktiga idag. Hurra för oss!

Jag borde ha lärt mig vid det här laget. När saker inte stämmer, när jag har anledning att betvivla min mentala hälsa, när det tillkommer mysko saker eller mixerstaven är borta. I dessa lägen finns det nästan alltid en skyldig. Ställer man sig då frågan vems fel kan detta vara är svaret nästan undantagslöst R:s. Gammal sanning men den håller än. I dag var jag på väg att slänga iväg ett ilsket mail till prenumerationsservice för en av våra större tanttidningar för att säga: Hallå där detta har jag inte beställt. Ett tag funderade jag på om jag kanske kunde ha glömt att jag nappat på ett sånt där present och prenumerationserbjudande. Ett annat tag funderade jag på om jag kanske drabbats av galning som beställer saker åt mig. Naturligtvis var det på det senare sättet det var maken som tyckte att jag skulle ha en mysdress med tidning på köpet.

Nu ska jag ta mig samman och ringa på ett jobb!

Det gick faktiskt riktigt bra att surfa på tåget en lång bit. Fort gick det ju inte men så pass att man kunde läsa lite tidningar och så. Det räcker för att mota den värsta tristessen. Som vanligt fanns där i vagnen en hord ungar med okontrollerat spring i benen och med trötta mammor som inte gjorde någon som helst ansats till att hejda horden. Där fanns också en kvinna som satt och läste "Brunstkalendern" samtidigt som hon lyssnade på Per Gessle i sin medhavda musikmobil med ljudet på också på telefonen. Håjaja! Det är nåt visst med tåget!

Evilin kommenterar mitt sammanträdeskollegegnäll (ingen särskrivning här inte), läs den kommentaren! Visst är det konstigt hur ofta folk tror att de har bråttom. Visst är det märkligt hur vi ska spara tid hela tiden. Man undrar vad vi ska ha all tid till sen när vi ska använda all vår sparade tid. Själv ska jag i alla fall använda en sparad timme till att äta långsam frukost här i södra Sverige. När det är klart ska jag väl ut och gå igen. Manisk, ja, kanske lite då...

Efter några misslyckade dagar i Stockholm med idogt sittande har jag idag slagit personbästa med 18001 steg. Har jag tur hittar maken en hink att stoppa mina fötter i. 

Inte helt ny men - klart ni behöver lära er dansa!

Och jag väntar och jag väntar. I går väntade jag i en timma på maken vid Uppsala central eftersom han varit och smörjt kråset med en arbetsrättsutbildning. Sen väntade jag i ytterligare några timmar på att maken skulle förstå att när jag säger att jag är kissnödig menar jag att det är bra om han stannar på en mack, mathak eller skogsbilväg så att jag kan slippa vara det. Sen väntade jag på att han skulle sluta med jag ska bara så att jag kunde ruska om stegräknaren lite grann. I dag väntar jag på att samme make ska bli klar med att betala dumskatten och lite diverse så att vi kommer ut i solskenet och får nåt gjort. Jag hade glömt att så stor del av livet som gift går ut på att vänta. Det dummaste man kan göra när man väntar är att sätta igång med något för då tror han dessutom inte att jag väntar utan börjar på ett nytt projekt. Håjaja!

Jag sitter i Stockholm på ett hotellrum. Sammanträdesgänget sitter i baren men jag känner mig grymt osugen på att umgås. En del av gänget är av den där sorten som alltid får dålig mat (har alltid fått något godare i Italien eller så), de får alltid dålig service och dåligt bemötande vart helst de sticker fram nosen och det finns alltid något att gnälla över. Är det inte bankavgifterna så är det torr kyckling. Jag känner att den sortens wannaimponera och låta världsvan klarar jag mig utan en stund. Det är så konstigt det där för jag får så sällan äcklig mat eller så är det kanske som jag gillar äcklig mat, det finns de som påstått det... Nästan alltid är folk snälla med mig i affärer där jag försöker handla. Jag har ju några exempel på motsatsen tidigare i bloggen men på det hela taget.

ska jag iväg och käka middag men nu har jag i alla fall skaffat mobilt bredband så att jag kan hålla lite kontakt med min omvärld även när jag är på farande fot. Underbart! Jag saknar er så när jag är borta!

Världens sötaste, raraste, smartaste och roligaste kille fyller 18 år idag. Själv sitter han på ett tåg och jag har inte ens kunnat väcka honom med skönsång på morgonen. Det känns fel, mycket fel. Det enda han önskade sig var dessutom en stekpanna och den hann jag inte slå in utan han smet förbi här hemma och plockade upp dem (det blev en teflon och en gjutjärn, men ändå) när jag var på jobbet. Jag måste ha första platsen i att fixa mörtiga födelsedagar till mina barn. I fjol var han så ledsen av helt andra orsaker att han själv ställde in allt firande.

Sen är han myndig min Lilleman.

Fru Johansson hade en så utmärkt idé för er. Tänk vad man tänker bra när man går. Varför skapar ni er inte en blogg? Vi är några stycken som skulle läsa den. Man förstår ju att det tänks oerhört djupa tankar i den bastun. Man har också förstått att dessa djupa tankar utbyts och utvecklas. Ett sådant slöseri med manlig tankemöda att den får verka så i det fördolda. Att det är så att det verkligen talas och tänks det förstår jag för man kan märka på maken när han kommer hem att han har träningsvärk i både talorgan och tänkeri. Ibland har han luktat alkohol också men det är säkert bara för att öl är så bra för håret.

I vart fall tycker jag att det är lite slöseri att så noga tvaga herrar, det brukar ju ta åtskilliga timmar och sen inte presentera reultatet annat än enskilt. Nästa bastuklubbsmöte tror jag att ni får lov att komma förbi på lite vickning. Vad tror ni om Gubbröra?

Idag lånade vi Frantz och fru Johansson d.ä. för en tur runt Lillsjön. Han är ett tappert djur den lille Frantz, annat kan man inte säga. Han kissade och han kissade. Det funkade finfint ända tills dess att vi nått in i skogen. Där tog det slut. Men Frantz vet att om man är hundkille ska man pinka in revir och vara noga med att berätta var man har varit så han fortsatte att lyfta på benet i alla fall. Torrsimmning har man hört talas om men torrkissning. Som sagt han är tapper den lille.

Än så länge har det flutit på med stegräknandet men det tar mycket skön sofftid ifrån en.

Efter en tur runt sjön 8 600 steg före frukost verkar bloggen ha kommit tillbaka. Ett tag i morse var jag försvunnen och sånt känns ju aldrig riktigt bra. Fast nu åker vi upp till svärfar och kollar läget där.

Hur många steg räknas det som när man rantar runt, runt i sin lägenhet och letar efter stegräknaren?

Jo, kanske, för nytillkomna tittare. Jag var i Sundsvall, i Birsta närmare bestämt, på ett ganska ruttet humör och bestämde mig för att tröst köpa en skiva. In på Rocks heter det väl och väl där ställer jag mig och bläddrar bland hårdrock och metal (jag var som sagt på ett ganska ruttet humör). Fram kommer en snorhyvel av samma sort som den på spelbutiken där jag inte köpte spel till Lilleman. Ynglingen frågor på sant säljarmanér om han kan hjälpa mig med något.

Från Ginza. De vill påminna om mor dag. "Glöm inte mamma!" var rubriken. Jag tänkte skämtsamt vidarebefordra det till mina barn men jag ångrade mig. Ginza tyckte att det var lämpligt att ge mor en skiva med Christer Sjögren. Det kan jag tala om för er ungar att även om ni överlevde Jill Johnsson-skämtet, så skulle en skiva med Christer Sjögren till mors dag göra er komplett arvlösa.