Tanten

Lite surt är det att man får jobba. Lillebror har i år dessutom presskort och är till och med välkommen på efterfest och han tänker mest bara på den lille sonen och har inte det rätta partyhumöret. Men så här är det att hade jag gått på Yran i kväll hade det blivit:

Natten som var var det skottlossning mot entren till nattklubben Alladin i Stockholm. Det är självklart inte kul. På TV4-nyheterna Stockholm sa man att det var medlemmar ur Bandidos som hämnats efter att nekats tillträde till en Pridefest som hölls där. Där någonstans tyckte jag att det blev lite lustigt trots allt. Visst det kanske är fördomsfullt men jag hade inte väntat mig att det var den sortens fester som lockade den kategorin. Hmmm, "kriminella-mc-bögar"? Eller är det killar som kommer att ha en del att prata ut om när de är tillbaka med Bandidosarna? Eller såg de fel och tänkte att de där killarna i läder tillhör ett konkurrerande gäng? På dessa frågor får vi inga svar.

"Säll är den som har till rättesnöre, att man nog bör tänka efter före." (Tage Danielsson) Det skulle jag säga gäller även om man surnar för att man inte blir insläppt.

Det är mysigt med värmen men idag när jag skulle ta lasarettsbacken upp till brorsan för att äta middag där ville jag bara lägga mig i en svettpöl. Cykla var inte att tänka på. Långsamt och värdigt blev cykeln ledd uppför backen. På lasarettet är svärfar igen. Lite grand känns det som att hela det senaste halvåret gått på så. Är det inte det ena så är det det andra och orolig ska man vara hela tiden. Maken ska försöka ta sig ledigt på fredag och komma upp och lurpassa på rondande doktor så kanske man kan få bättre klarhet i vad som gäller.

Hos lillebror vankades det pastasallad som Humlan och R fixat under dagen och så hade de tagit med en helt vidunderlig After Eight-tårta. Lille M tinar fortare och fortare för varje gång man träffar honom. Ett enastående charmtroll är han. Humlan hade ett stort paket med Ullaredsfynd med sig och lite böcker. Den lille gossen verkar inte som han fullt ut uppskattar mer kläder än men kartongen med locket var ganska kul. Farfarn och jag blev kvar en stund längre än ungdomarna och fick tillfälle att bolla lite M tills det sprakade där bak på gossen och gossen och hans far drog sig tillbaka.

Att ha ungdomarna här har gjort att jag har full service i hushållet. Middag både i går och idag utan att jag ens hunnit på affären själv och dessutom dammsuget både här och där. Enda bekymret så långt är att det känns gravt orättvist att de kan vara uppe i den ljumma sommarnatten och sen att de trynar och sover när det är dags för mig att dra på jobbet. Till råga på det eländet ska jag jobba på söndag. Det borde utgå lokalt storhelgstillägg för en sån dag. Då ska man få vara bakis i lugn och ro. Jag menar Yran-söndagen värre än både midsommarhelg och nyår skulle jag säga i frågan om högtid.

Nu är jag i alla fall hemma i det smällheta hemmet igen. Det ska bli spännande att se om det går att sova. Nåt skumt är det att det går att somna helt plättlätt hela dagarna men är helt hopplöst att sova på nätterna. Kanske skulle man bädda på balkongen.

Så vansinniga mängder sömnig så det är rakt inte klokt. Somnade vid mitt skrivbord på jobbet. Bara så där att man känner att man somnat. Somnade i soffan i väntan på Humla och hennes R osså lillgrisen förstås. Somnade en stund på soffan nyss också. Undrar om det är värmen?

I bland får man gräma sig över att man inte finner sig men så händer det. Igår bestämde sig maken för att ett kvällsdopp var nödvändigt och vi drog i väg till den lokala badsjön. Där var inte så mycket folk eftersom klockan var över åtta på kvällen. För sent för familjerna och för tidigt för nattbadabde ungdom alltså. Dock fanns där fyra ynglingar, troligen av armeniskt ursprung, det lät så när jag tjuvlyssnade. De hade med sig öl och pratade högt. De pratade jättehögt på ryska så där som ynglingar kan göra när de druckit öl. Både maken och jag fick en känsla av att vi kommenterades. Det vore i och för sig inte så underligt förutom oss fanns bara en far och dotter (som övade dykning) kvar vid sjön. En annan förklaring till att vi kan ha väckt en del intresse var att min bikiniöverdel inte var helt kurrant. Ett försök till lagning med säkerhetsnål visade sig inte riktigt hålla måttet vid närmare prövning. Maken som är resolut, tog ett kraftigt tag och knöt ihop eländet i ryggen.

Nå, även när vi kliver upp skrattar ynglingarna och pratar högt. Missförstå mig rätt jag kan bjuda på ett skratt det är absolut inte det. Jag kan bjuda på att man pratar om mig också. Jag tror rent av att jag lider mindre av sånt än "normalbefolkningen". Hur som haver när vi badat klart och är på väg, jag mot bilen och maken in i badhytten för att byta om går vi liksom lite lagom nära förbi. Jag ler mitt soligaste leende och säger "På återseende" fast på ryska då förstås. Det blir tyst. Väldigt tyst. Sen svara de artigt. Därefter är det dämpat igen. Jag tänker att de kanske inte har någon moster som berättat för dem att var man än är kan det alltid finnas någon som hör och förstår vad man säger. Egentligen kan jag inte heller tillräckligt med ryska för att veta närmare bestämt vad som avhandlades men å andra sidan en liten artighetsfras kan väl aldrig skada... Do svidanija på er!

Föreställningen på Träteatern i Järvsö var riktigt rolig. Det enda jag egentligen hade  emot det hela var att man lät män spela kvinnor och kvinnor mansroller. Det blev ibland lite farsfusk om ni förstår hur jag menar. Ensamblen var avgjort tillräckligt duktiga skådespelare för att man skulle klarat pjäsen utan att göra det enkelt för sig och låta den grövsta karln spela kammarjungfru. Sen fanns det i och för sig en liten poäng i det, det blir en kul effekt när man ser det "typiskt" kvinnliga kroppsspråket hos en rejäl karl men nånstans kändes det trots allt som för lättköpta poänger. Men det var bra, riktigt bra till och med, så jag är nöjd.

Lite kändisspaning hann vi också med. I publiken fanns förutom landstingsråd som väl inte kan räknas som riktiga kändisar både en fd minister och en "Parlamentet"-skådis. Och så var det varmt, galet varmt. När dörrarna stängdes och luften stod stilla stod den verkligen stilla. Min hårsvett den skojjar man inte om!

Rapporter från "lillgrisens" mentaltest säger att det gick bra trots att det var sommarens varmaste dag. Matte och hund var trötta efter anspänningen i värmen. Krångligast hade det visst varit med spökmomentet. Rasselkedjor, jakt och hantering hade gått finfint. Det är det jag alltid har sagt det är en rar jycke det där.

Nu har här grillats och sagts hejdå till makens näst yngsta som far till Schweiz i morgon. Lite avis är man allt på ungdomen som lyckas ta sig iväg på allt möjligt roligt. Hoppas att hon får det bra på sin språkkurs. Maken och jag som inte kommer längre än till Järvsö får väl trösta oss med lite rosé kan jag tro.

I dag på fikat på jobbet pratade vi om Pridefestivalen. Den lilla (extra lilla i semestertider) arbetsgruppen kunde konstatera att i medierna var det mycket nu om hur homosexuella är. Det är en köpstark grupp och de vill ha ditten och datten säger man på nyheterna. En tanke som slår en är att man aldrig hör talas om några fattigbögar till exempel. Antagligen beror det väl på att vi inte riktigt är framme ännu med att vara så fördomsfria som vi vill tro att vi är, detta att vi så gärna klumpar ihop de homosexuella i en enda grupp som alla vill samma sak, tänker jag. Jag antar att man förutom den sexuella läggningen kan vilja väldigt olika saker och ha helt olika ekonomiska resurser.

Jaadå, jag klumpar också ihop folk. Jag sätter också etiketter och generaliserar, alldeles hejdlöst ibland, men det var på nåt konstigt sätt lite skönt att vi kunde sätta upp den spegeln framför oss och inse att det kanske finns en annan sanning också, eller en hel massa sanningar säkert. Ibland är jag riktigt förtjust i mina arbetskamrater. (Och jodå, ibland rent av måste man generalisera och se grupper med gemensamma intressen för att kunna påverka verkligheten så att den blir bättre men...)

Maken är ute och kanotar med en av sina, döttrar förmodlingen i total radioskugga så i kväll kommer jag vara tvungen att sjunga mig till sömns själv. Det känns konstigt. Man är allt ett väldigt vanedjur. Det brukar vara den stunden vi får i telefonen strax innan det är dags att sova. Lite lättare att somna om man fått kuttra lite. På fredag bär det söderut för min del. En mellanlandning kommer det att bli på Träteatern. Lite kultur skadar säkert inte.

Aftonen har annars ägnats åt att färdigställa ett par byxor till tröjan som blev tidigare i veckan. Jag måste säga att jag varit nästan otäckt flitig. Dessutom håller jag på med diverse experiment när det gäller att få små tygbitar att bli lavendelpåsar men så särdeles vackert vill det just inte bli. Å andra sidan är det väl tänkt att de mest ska ligga i garderoben och dofta och där tittar man ju inte hela tiden så det kanske inte gör så mycket.

I dag när jag var på väg till jobbet ringde mobilen. Det var en yngling som ville skänka mig trosor. Stackarn! Dels antar jag att han jobbar till avtalet absolut lägsta lön (om det ens finns kollektivavtal vill säga). Förmodligen är det också en arbetsplats där varje samtal räknas och du för tidsavdrag om du går på muggen. Dels måste det vara värre än att sälja telefonabbonemang eller fråga tanter om vad de tycker om sin bank eller så. Jag tänker alltså inte gnälla på själva ynglingen. Att gnälla på fenomenet som sådant känns lite väl mycket öppet mål. Jag menar vem gillar telefonförsäljare? Vem har inte redan läst sura bloggar, krönikor eller kåseriet i ämnet? Jag ska förskona er från min version. Det som grämer mig är att jag bara sa Nej tack. Jag menar tänk så mycket skojjigare det hade varit att till exempel säga: Nej tack jag får inte använda såna för min man eller nej tack jag har redan ett par.

Den lille jycken visade sig vara "bäst-i-test". På lördag ska han mentaltestas också så nu kan ni få hålla tummarna för det. Det borde gå bra men man vet ju aldrig. När det är klart kommer de hit och stannar till Yran. Ska bli riktigt mysigt att få rå om dem alla tre. Hoppas kan man alltid på att det blir lite tid över för bloggsupport och en lösning av mysteriet med den borttappade musiken. Jag tror inte riktigt på Michans teori om att jag spelat för rutten musik under veckan som gått. Hut karl!

Min musikmätare säger att jag inte lyssnat på musik under veckan. Det är en lögn! Jag har lyssnat på så mycket gammalt godis så det kan ni inte ana. Kanske är det det att det byggts om på last.fm eller så är det nåt annat tjall på min musik-o-meter. Blogg-supporten håller på att flytta och själv orkar jag inte mecka med det just nu. En himla massa Folk & Rackare blev det under veckan kan jag säga. 70-tals folkmusik var det och så lite In Flames för balansen. Det är viktigt med balans har jag hört...

En nöjd tant har nu sytt en tröja till brorsonen. För att vara så ringrostig måste jag säga att den blev rätt bra. Lite ont i ryggen blev det men det var kul annat kan man inte säga. Jag tvivlar starkt på att hemsömnad verkligen bär sig annat än möjligen till såna små som brorsonen. En liten stuvbit i reakorgen kan räcka ganska långt om man är liten.

Ordningsam som jag är kom jag på att jag skulle förtvätta ett tyg som så småningom ska bli en tröja till den lille brorsonen. Klonk låter det i tvättmaskinen. Tror ni det bådar gott att jag slängde i trådrullen också? Kanske är det här med sömnad inte för mig trots allt.

Det är en ny sak för min tvättmaskin. Jag brukar tvätta klockor och mobiltelefoner men trådrulle är nytt. SUCK!

Helgen har gått i den musikaliska nostalgins tecken. I bland är det kul att grotta ner sig i sina "fornfynd". Ibland kastas man tillbaka i tid och i känslor av gammal musik att man bli alldeles häpen. Jag är ju i och för sig vansinningt lättrörd i allmänhet men... Jag tror helt enkelt att jag har lite dåligt med skvalpmån.

Dålig skvalmån har jag när det gäller söndagar också. Helgen är slut och maken är på väg hem till sig igen. "Sjukt ovärt" för att uttrycka saken på ungdomska. Dystert om jag får säga vad jag tycker. Ännu en ljuvlig helg har vi haft. Lite nyttiga har vi varit också med en tur till svärfar. Matfix , fönsterputs (av det slarvigare slaget) och nyplantering på svärmors grav. Penséer ser inte så roliga ut den här tiden. Det bästa med den kyrkogårdsvängen var väl att vi fick med svärfar. Det blev den första turen till graven sen han ramlade på isen i våras och kanske den längsta promenaden sen dess också.

Lilleman har lovat att dyka in och äta. Tur det, han och hans syster kan i nästan vilka lägen som helst få mig på bra humör igen. Vilken himla tur det är att jag fick just dem! Dessutom kanske han hinner fixa fram gammal musik som gömt sig i ett avlägset hörn av datorn så att Itunes vägrar hitta det. Man blir lite datorlat av att veta att han kommer förbi. Det går så mycket fortare med hjälp än om man ska mecka själv.

Jag skulle så gärna vilja lägga in en liten spelare här men jag avskyr när det börjar spela på hemsidor utan att jag får sätta igång musiken själv. Jag tänkte det är ni kanske fler som gör... Oftast när jag sitter vid datorn spelar jag egen musik och krocken som blir när det blandas med någon annans är inte alltid så ljuv.

Vad hette den siste tsarens hustru? Är det bara jag eller känns det som om det inte riktigt är nutid?

I dag pratade jag med en Humla. En Humla som jag känner kan konsten att hjälpa sin mamma att falla för frestelser. Hon erbjöd sig att ta hand om min gamla symaskin om jag bestämde mig för att köpa en ny. Sen säger hon: Jamen du måste unna sig lite vardagslyx ibland. Sen kom det: Du vill ju mamma, jag känner dig. Det gör hon alltför väl.

Nå, än så länge är det trots allt en jämn kamp mellan det bättre jaget som tycker att den gamla fast servad skulle duga utmärkt och det sämre jaget som tycker att alla tekniska manickar utom möjligen bilar och tv-apparater är kul. Det kommer att vara en kamp under helgen.

Men nu har tanten köpt en mönstertidning... Majros sa igår med sin mest häpna stämma i telefonen: men vad ska du med ny symaskin till, du syr ju aldrig?!? Håjaja, hon har så rätt. Kanske kan jag få shoppa loss på lite symaskinsnålar när jag hämtar den gamla i morgon i alla fall.

Har lunchpromenerat bort med symaskinen till serviceinrättningen. Både det och mattan har varit aktuella projekt det senaste halvåret. Jämför man tiden det tar att göra saker med tiden det tar att gruva sig för att göra saker leder gruva sig stort. Mycket stort!

Jag har lämnat in mattan i vardagsrummet på tvätt. Inte en dag för tidigt. Rea-fyndet från Ikea var visserligen billigt och ganska snyggt till att börja med men hur smart var det att ha en matta i grundfärgen vitt? Nu är den i alla fall på tvättinrättning och förhoppningsvis är den väl något fräschare när den kommer hem igen.

En rar gosse som jag känner bjöd in sig på middag. Sen han flyttade hemifrån blir matönskemålen mer och mer modesta. I dag önskade han sig korv och makaroner eller möjligen fläskpannkaka. Trevligt med sällskap och trevligt med lite datasupport. Plötsligt har jag en massa mer plats på min hårddisk.

Tanten har också varit en duktig konsument och kollat vad det skulle kosta att lämna in symaskinen på service på dess hemverkstad och det skulle bli nästan dubbelt så dyrt som hos den forne kollegan. Det blir nog där den hamnar. Om den trevlige ex-kollegan dessutom är billigast finns det bara en sak som talar emot och det är väl att jag tror att hans maskiner lättare inleder mig i frestelse. Frestelser har jag lite svårt för...

Tanten sitter och surfar medan (obs! jag arbetar också!) efter symaskiner och mönster på barnkläder från 70-talet. Det billigaste är nog att lämna in symaskinen jag har på lite tillfixning och en omgång smörj men jösses vad nya symaskiner kan. Kanske har en modernare maskin middagen färdig när man kommer från jobbet. Små brorsöner kan få en att intressera sig för konstiga saker.

Vilket lyxliv jag lever. I går kände jag det larvigt mycket. Så där att det blir risk att man framstår som nyfrälst och lätt enkel i huvudet. Jag har så många snälla, kärleksfulla, roliga, kloka, hjälpsamma människor som jag kan räkna som "mina" människor. Det är lyx!

Någon Iphone har jag inte dock, detta trots att det sålts en hel dag nu.

Mommas lillgris är och röntgar sina höfter i dag. Håll en tumme för att det är ok!
Här är en bild på de där höfterna. Jag tror att jag hade tänkt att ta ett kort ur en mer smickrande vinkel men han hade väl annat för sig den lille spjuvern.


Så här såg lillgrisen ut som bebis. Söt som en sockersmula! Numera är han en biffig rottishane som går lite som John Wayne. Bredbent och lite kaxigt. Go är han fortfarande, nästan fånigt go. En enmanshund som inte kan räkna. En hund som inte heller riktigt förstått att rottisar inte är knähundar. Stolt momma kan konstatera att han sköter sig både på lydnadskurs och på utställning. Stolt kan jag också konstatera att dotter och måg fått till sin första valp till en mycket trevlig vuxen hund trots att rasen inte är känd för att vara den allra enklaste. Nu hoppas vi som sagt att röntgen visar ok.

Läste på en av mina stammisbloggar om en yngling som blev så häpen över att en "tant" (inte jag) läst hans blogg. Jag vet inte om hennes kommentar var ett allvarligt fryn på nosen över epitetet tant eller om hon mest tyckte att det var kul. Svårt det här med det skrivna ordet och nyanserna i det. Det är inte alltid helt lätt att avgöra vad som är på riktigt och vad som är på låtsas. Hur som helst fick det mig att fundera på det här med att vara kvinna i sina bästa år. Ännu mer funderade jag när jag skulle berätta att jag ska söla i mig vin i kväll. Det ska jag nämligen göra i sällskap med - ja vad ska man säga? Tjejer nja det låter så tillkämpat ungdomligt att man inte riktigt vill räknas sig dit än. Väninnor - ptjaaa, kanske är jag skadad men visst låter det som några som hör hemma i Svensk Damtidning. Kvinnor - det är väl vad vi är men inte i kväll hoppas jag. Kvinnor är mer seriösa och diskuterar allvarliga saker. År det månne några av favvotanterna jag ska träffa? Är det dags att ta över tantbegreppet. Lite så där som bögarna gjorde med det gamla skällsordet bög.

Ja, inte vet jag men kul ska det bli. Så kul att en make jag känner muttrar om att tillställningen borde buggas.

Jag har varit och valt mig en ny köksfläkt. Föreningen ska fixa ventilationen och då kunde man få en standardfläkt eller en designkåpa. Efter mycket velande blev det en kåpa i rostfritt. Svårt det där när man inte riktigt har vare sig lust eller lust att ta sig råd att ändra köket vad som i det läget blir snyggast. Om jag riktigt drabbas av fixarnit kanske det kan få bli lite målarfärg på väggarna och en tur på lackning för luckorna men det känns som inte möjligt att få bättre kvalitet på snickerierna idag än vad de hade på 60-talet när huset byggdes.  Känns himla gediget även om lacken är lite matt vid det här laget.

Lilleman hade mycket att förtälja om den stora världen där han har varit nu och festivalat. Jag fick god lax och gott vin och det var på det hela taget väldigt mysigt att vara bortbjuden. Det här särboande äktenskapet håller på att göra mig socialt handikappad. Man hinner/orkar nästan aldrig på veckorna och helgerna vill jag vara med maken och det innebär att jag i snitt är borta varannan helg. I morgon ska jag iväg och söla i mig lite vin också så den här veckan är i min smak fast man borde inte behöva jobba också det där med väckarklocka stör.

God lunch, och trevlig på bibblan med jobbarkompis. Lilleman som är hemkommen och ska hämtas på flyget och sen är jag dessutom bjuden på middag i kväll. Det artar sig!

Det är är en bild på samme Frantz. Det kan vara fotografen, det kan vara mobilen men visst är han mer suddig i kanterna på den här bilden?

Jag önskar att jag kunde ta kort. Om jag kunde det skulle en del av dem vara på hundfotboll i familjen Js trädgård. En del andra på sköna jyckar som jagar varandra i skogen, med pinnar och utan pinnar. Det finns en del bilder i min hjärna också på något äldre hundherrar som trötta på stoj och glam klivit ut i lämplig sjö eller bäck för att vila en stund. Synd att de aldrig fångats med kamera.

I förra veckan lånade jag Frallan och Frallans "mormor" för promenad i värmen. Trots att det var så varmt verkade inte jycken nämnvärt bekymrad över att han var ute med svart pälsmössa på. Fullt ös - medvetslös verkar vara den hundens princip. När han skiter står han i alla fall stilla så att det inte bara är ett svart sudd på bild. 

Jag pratade med min bror. Brorsonen sjöng den nykomponerade blöjbytarsången. Mycket vackert var det! Sen pratade vi lite i största allmänhet också. Jag berättade till exempel om hur jag gett maken stryk på hans nyfådda Nationalencyklopedispel. Vidare berättade jag om mitt konstiga minne som gör att jag kan komma ihåg att bilden med bildtexten som jag vet skulle ge mig svaret på frågan var på en vänstersida ganska högt upp medans jag inte kommer ihåg vare sig vad det står i den där bildtexten eller för den delen vilken bok det rör sig om. Namn har jag synnerligen svårt för. Jag kan veta exakt vem det är det frågas om men jag kommer inte ihåg namnet så är det bara. Åt andra hållet går bättre. Säg ett namn och jag kan, i alla fall oftare, säga vad personen är känd för.

Nu till brorsans brillianta idé. Han har gjort sig en javisst-ja-lista. En lista på saker han frekvent glömmer bort. Skojiga ord och uttryck som han gärna vill använda men ofta tappar. Den har han på jobbet i datorn där. Jag frågade naturligtvis vad han skrev upp på sin lista men det kom han inte på just då. Javisst-ja...

Som ni kan se har bloggen bytt utseende. Det är världen snällaste dataingenjör som meckat. Han är så förbaskat duktig! Jag rekommenderar verkligen ett besök på hans hemsida: länken finns på sidan Rickard heter han och länken. 

På vägen ner hit till södra Sverige passerade jag ett tunnbrödbageri. På skylten utanför står det att man får sex påsar för en hundralapp så jag svänger in. Det brukar jag göra om de har öppet. De sorgliga Skogaholmswannabetunnbröden som ligger i bröddisken är är i allmänhet så gamla dessutom att det inte känns som stor mening att äta. Däremot hittar man ibland nåt Gråbröd (di kallart) som är ett hårt tunnbröd som är sanslöst gott och som man (jag) inte hittat någon annanstans.

Tillbaka till min handlande. Kortläsare de har de inte det vet jag för det har jag frågat en annan gång men det gjorde ju inget i går för i min plånka fanns det en hundralapp det visste jag för det hade jag sett. Stannar alltså bilen fram med plånkan gör en snabb okulärbesiktning av kontantinnehavet och finner att min hundralapp gulnat och blivit bara femtio kronor. Skumt men sånt som händer tänker jag och bläddrar vidare bland gamla kvitton. Där mellan Ica och Teknikmagasinet ligger en ledsen tjuga också. Jag går in i butiken.

I butiken/cafét står en karl och steker pyttipanna. Hej säger jag och han tittar upp. Jag säger som det är att den hundralapp jag hade bara var en femtiolapp och en tjuga och säger vidare att jag vill ha så mycket mjukbröd jag kan få för slanten. Han skjuter över de påsar han har på bänkskivan och tar mina sjuttio spänn. Tack o hej säger jag och går ut till bilen igen. I en hundgård utanför ligger en stövare på hundkojetaket och spanar på mig med ett öga.

Det märkliga med hela historien är att ingen av dem under hela tiden säger ett ljud. När det gäller jämten i butiken gör det inget tvärtom får det mig på ett konstigt vis att känna mig hemma. Inget onödigt prat, inget fjantande servicejamsande. Ett trivsamt flin i mungipa och ögonvrå räcker bra. Vi är överens och det räcker. 

Det märkliga var egentligen att det var så varmt att stövaren inte skällde - det var skumt.

Alldeles snart ska jag göra helg och åka till maken. Bara några arbetsuppgifter återstår sen ska jag flexa ut. Ibland är det rätt träligt att pendla emellan så här men just på fredag känns det mer ok än på söndag eftermiddag.

Inser att bloggen ser helt knasig ut för närvarande om man kör Explorer som vi gör här. Funkar fint med både macen och Firefox. Nå, världens snällaste dataingenjör har lovat att hjälpa mig att piffa till bloggen så fort han hinner.

Vad säger ni gott folk? Är det någon som har lust att gå på lite friluftsteater till veckan när jag är tillbaka där:

"Alltjämt de mäktiga fjäll sig välva"

http://www.arnljot.se/

Man kan ha mobilen på även om den ligger på laddning. Då hör man om någon desperat försöker få tag på en... I alla fall om man är i närheten.

Nu vet jag varför jag känt mig som om jag glömt något varje gång jag varit in på affären på sistone. Det är för att jag glömt att köpa hushållspapper. Jag gissar att jag glömt det till nästa gång jag ska handla.

Även i dag har jag gjort skäl för lönen. Dessutom kom jag ihåg att vattna grannens blommor. De såg inte så glada ut. I morse när jag kom var delar av firman i uppror. På grund av en "klantighet" utförd på en annan avdelning hade förutom det av semestrar tajta schemat lite extra tillknycklat med extrajobb motsvarande två manarbetsdagar. Det kanske inte hade gjort oss så ilskna om vi inte frågat en sisådär fem gånger om det verkligen skulle vara som det sas. Jodå det skulle det men sen när man äntligen kollat med kunden var det som vi trodde och en massa jobb blev tvunget att göras på ett annat sätt. Skumt det där med prestige men att det är en stark drivkraft det kan man inte förneka.

Det är fotbollscup i den lilla staden vid fjällets fot. Överallt är det folk i träningsoveraller och nästan alla är norrmän verkar det som. Vad de är söta alla de små fotbollsbarnen. Särskilt svag är jag för knotiga ben. Den sorten som ser ut som pinne, knota, pinne. Nu i dag är det lite mer sol och sommarkänsla för dem också.

Nu har jag bokat klipptid till jul också. Jag håller fullständigt med om att det är helt vrickat och det enda som står i min kalender så långt fram i tiden men han är världens trevligaste min frisör och det är det inte bara jag som tycker helt uppenbarligen. Den novembertid jag högg var också bara en av två kvarvarande den dagen i november!!!  Det knäppaste med detta är väl att det finns få som är så lite engagerade i sin frisyr som jag. Det är inte många morgnar jag ens blåser det. Mitt konto för hårprodukter är rent larvigt litet men jag törs liksom inte klippa mig någon annanstans så är det bara. Tänk att komma till en frissa som klipper nåt som kräver fön och joxande. Eller hemska saker någon som inte kan tvätta hår så att man känner sig lycklig i hårbotten i flera dagar. Så känner jag mig nu efter en klippning. Lite lycklig i hårbotten.

Det är så mycket plock jag borde ta i tu med men jag har så oerhört svårt att komma igång. Hela hemmet ser ut som en dåligt organiserad loppis. Väskor och pinaler och obäddade sängar. Jag hittar inte den rätta knycken att ta tag i det. Chokladen piggar inte upp utan gör mig bara illamående.

Andra dagen på jobbet har jag faktiskt hunnit med att göra skäl för lönen. Alldeles för mycket att göra och alldeles för många på semester. Trots det kan jag inte skylla på det heller när det gäller oföretagsamheten. Det är faktiskt roligare på jobbet när det finns mer att göra och inte blir jag egentligen så stressad av det som blir ogjort heller.

Ptjaa, men nån ska ju hålla koll på eftermiddagstv också. Sängbäddning och garderobsstädning kan säkert få vara till en annan dag. Jag har i alla fall gett fiskarna lite nytt vatten. Fiskar är annars rätt trista djur. Tacka vet jag en rejäl vovve med mjuka öron. På variabelle.blogg.se läser jag om planer på långritt i norska fjällen och tänker att det är djur och natur det. Det vill jag också göra. Saknar både häst och hundar just nu men någon gång blir det kanske ordning på det med.