Tanten

Och jag väntar och jag väntar. I går väntade jag i en timma på maken vid Uppsala central eftersom han varit och smörjt kråset med en arbetsrättsutbildning. Sen väntade jag i ytterligare några timmar på att maken skulle förstå att när jag säger att jag är kissnödig menar jag att det är bra om han stannar på en mack, mathak eller skogsbilväg så att jag kan slippa vara det. Sen väntade jag på att han skulle sluta med jag ska bara så att jag kunde ruska om stegräknaren lite grann. I dag väntar jag på att samme make ska bli klar med att betala dumskatten och lite diverse så att vi kommer ut i solskenet och får nåt gjort. Jag hade glömt att så stor del av livet som gift går ut på att vänta. Det dummaste man kan göra när man väntar är att sätta igång med något för då tror han dessutom inte att jag väntar utan börjar på ett nytt projekt. Håjaja!