Tanten

Det känns konstigt. Småbröder ska som vara små även om de växt om en rent kroppsligen. Det känns som om ålderskillnaden knappas in.

Vilken vånda det har varit med presenter. Vad ger man till en man som på riktigt bara önskar sig ett "snällt" barn och som nu äntligen är på väg för att få det. Sickna grubblerier det har varit till sist blev det i alla fall ett "snällabarnkit": skiva med Mamma Mu, en kofta som äntligen blivit klar, en Brio-tax för det behöver alla barn, ett Duplozoo och ett par knäskydd så han ska kunna krypa runt och vara häst på golvet pappan. Det blev i princip inget till själva Lillebror men jag tror å andra sidan att det enda han vill ha just nu är just den där lille gossen som väntar på barnhemmet i Addis. Till råga på allt annat dumt ska vi jobba både han och jag i morgon kväll. Som vanlig 40-årsdag stämmer den dåligt men jag tror den känns rätt bra ändå.

Nu har jag dessutom äntligen fått tag på en syrra på lasarettet som säger att min egen pappaknapp mår bra. Nu återstår det att vänta på provsvar men den här gruvsamma operationen är i alla fall avklarad och det är vackert så.