Tanten

Maken och jag försöker arrangera möbelbubbning. Det vore en ren välsignelse om det kunde bli klart till helgen med flytt så att man kan känna att man kan få ägna helgerna till mysiga utflykter och till att komma i ordning. Den här sommaren vill jag till Gröntjärn (hör du det maken?) dessutom skulle jag vilja ut och paddla i sakta mak en helg. En Norgeutflykt vill jag också hinna med och gärna någon tur till något annat. Semester blir det två veckor i augusti, vad som ska göras av dem återstår att se. 

En sak som jag funderar en del över hur jag ska göra för att inte frysa ihjäl på de kommande personaldagarna i fjällvärlden. Hur tänkte jag när jag bara har med mig sandaler?!? Nu har jag skakat fram goretexkängorna ur en garderob här och en gammal skaljacka. Har jag en himla tur kanske jag hittar en gammal ylletröja också för uteaktiviteterna men det där mitt emellan den sommar som Söderhamn hade och den snålblåst som det vankas nu, för det har jag dåligt med kläder. Men det får väl lov att lösa sig på ett eller annat vis. Bara det att få åka på lite kompetensutveckling och friskvård betald av en arbetsgivare är ju inget jag är bortskämd med så mest ska det bli kul. 

Det är kul att känna att man gör något nyttigt för någon annan!

Trots den lite tyngda känslan och att vi kom upp rysligt sent har vi arbetat på rätt flitigt idag maken och jag. Tvätt, plantering, jox med något om maken tror ska bli ett växthus och lite annat småplock. Nu ska vi strax göra kväll och konstatera att den gamla toaletten som maken ställt bland träden vid gångvägen väcker en viss uppmärksamhet. I den finns det murgröna, margeriter och lite blomstertobak. I höst tror jag att det ska få åka på tippen men en blommande sommar kan den väl få innan det är slut för gott?

Sen var det då Statt. Tanten kände att hon inte gillade att vara där. Volymen på alldeles så där mycket att alla skrek utan att man för den skull hörde vad en enda människa sa. Jag är nog en riktig tråkmåns för jag gillar inte när det ringer i öronen. Maken insåg situationens allvar och tog ner mig på en ödslig pub. Så trivs jag bättre. Det behöver inte vara totalt ödsligt men jag gillar att höra vad jag tänker.

Nu är det segt. Det behövs gräsklippning och det behövs tvättas. Jag skulle gärna bara dra mig tillbaka under ett träd med en bok och en tillbringare vatten.

Så går det till och som sagt den stora visningen av hur vi bor tror jag får anstå till ett år då man rent fysiskt kan ta sig fram bland sängar på högkant, säckar och kartongen.

Fast i kväll kanske det kommer att kännas kul. Då fram när cykeln ska äntras och vi har mat på gång för dem som kommer hit och cyklar till okända som bjuder på förrätt. När vi väl på samma cyklar når efterrätten kommer man säkert att vara avslappnad och fin. Vilken idé egentligen. En hel stad som trampar runt på cykel och äter hos varandra efter ett sinnrikt lott- och lappsystem.

Majros hade en svärmor som enligt uppgift alltid sa, "det är inte lätt" en lite elak son började på pin kiv att svara varje gång, "näe, men det är inte särskilt svårt heller." 

I Sveg var det lärorikt. Dessutom träffade jag en gammal bekant från det fackliga jobbet från förr. Det var riktigt kul. Dessutom kan jag meddela att det är ett strålande väder. Det är dessutom fredag och dags för lite hänryckning och ett stort GRATTIS till min favoritlillebror som fyller år idag. (Jag tror att han skulle vara favoritbror även om jag hade haft fler att välja på, säker kan man inte var men det tror jag.)

Jag tittade in en sväng hos vännen Majros idag och jag tror att vi hade lite rätt när vi konstaterar att det nog kommer att vara skillnad i alla fall. Om bara vikariatet vill hålla i sig känns det som om det är ett jobb som det finns så mycket större förutsättningar att trivas med. Att känna sig nyttig, att ha roligt är faktorer man inte ska förakta när det gäller det egna måendet. Så trött och slut som jag var i vintras vill jag inte vara igen. Trots att jag inte egentligen gjorde så mycket var jag helt utmattad hela tiden. Så nedbrytande att veta att vi bara väntade på nedläggningen. När man dessutom kände sig illa behandlad och som om det jobb man gjort under en massa år inte var värt ett tack ens från arbetsgivaren, ja trött blev man. Av trötthet kommer ännu mer trötthet och till sist kändes det som att det mest bara var att dra plösen över sig så nere i skorna som vi var. Galghumorn hjälpte lite grand men...

Lite orättvist det där att gott humör och energi skapar mer gott humör och mer energi det är ju när man är nere och trött man skulle behöva hitta det lättast. 

Närig som jag är lyckades jag att bjuda in mig på middag hos en kompis i kväll. I morgon hos en annan. Måndagen och tisdagen fick jag middag hos vännerna utan för Sundsvall. Prima liv om ni frågar mig. En hel vecka med god middagsmat utan att behöva laga den själv. 

Kanske kommer det att bli så att jag kommer att vara lite mer ordentlig med att träffa familjen och vännerna när jag är här uppe vid fjällets fot i fortsättningen. När man är hemma hela veckan tänker man så lätt att man nog är piggare i morgon eller att man lika bra kan kvista förbi eller på en promenad en kväll sen. Jag hoppas verkligen att det blir så för jag har så många människor i mitt liv som är så bra att jag verkligen inte vill tappa bort dem. Kloka, roliga, godhjärtade mäniskor det är nog det bästa man kan ha.

Lilleman ska jag försöka få en fika med under eftermiddagen. Han ska på hallaballo med mösspåtagning sen på aftonen. I morgon ska visst betygen sättas och sen antar jag att hela tillvaron kommer att ramla fram i partystämning för honom.

Nu ska jag bara packa ihop det jag ska ha med mig för en jobbvecka sen tror jag att jag ska duscha bort en del svett och skräp ur håret och kalla detta en dag.

Dagens insikt:

Maken borde inte svara på det jag frågar om utan berätta det jag vill veta istället.

Lite nu och då tittar jag på Lilleman som hade sin studentbal i fredags. Hans svärmor har lagt ut bilder på Facebook och han och flickvännen är så bedårande vackra. Flickvän och hennes mamma har sytt balklänningen och jag är mer än imponerad. Lilleman i matchande slips och näsduk. Lite ångrar jag att jag inte var på plats men 35 mil enkel resa för att bara få se dem när de går in... På själva studenten ska jag dock följa honom på halv meters lucka och titta. Min lille prins, en riktigt stilig karl har det blivit. 

Jag inser att det verkar en smula märkligt att maken river väggar. Det är inte så märkligt. Vi tänkte att vi skulle få till det lite ljudisolerat eftersom vi insett att vårt tilltänkta sovrum är så lyhört att man hör vad som sägs i köket även om dörren är stängd. Kvinnan på färg och jox-affären ville antyda att man kunde vilja ha ljudisolering i ett sovrum även av andra skäl men jag föredrar att inte förstå hur hon menar då.

Ok, jaja, jag gör väl ett ryck då. Men först ska jag sätta på lite kaffe till söte maken som river väggar.

Tvättmaskinen snurrar och går. På det hela taget är det nästan väl mycket hemmaliv. Någon liten promenad måste vi försöka hinna med idag. Kanske lite biltvätt och tillhörande annonsering av samma lilla bil på Blocket. 

Tillvaron tuffar på. Förutom dejten med bankens jurist i går hann vi med ett besök på en VVS-firma. Många dyra saker sjunger på sista versen här i huset. Mycket skulle man vilja veta hur det blir med. Man vill ju gärna få till det så energismart som möjligt är och för det skulle man gärna vilja veta saker som om fjärrvärme kommer att dras hit och hur det riktigt planeras för bidrag till solceller, och gärna så att man vet hur det funkar. Det har sin tjusning med hus men visst finns det en charm med att bo i lägenhet också och slippa fundera så rysligt på varmvattenberedare och radiatorer.

Men under eftermiddagen tror jag att jag kommer att ha nått så långt att jag ska kunna hänga in en del kläder i klädkammaren så att högen på puffen i sovrummet kommer väck. Man får ta en bit i taget.