Ny vecka
Jag ska snart packa en väska med kläder för veckan. Jag ska vara i Sundsvall men redan i morgon kväll bär det av mot fjällets fot. Tisdagen ska jag jobba med en kollega i Östersund och sen är det planeringsdagar och på fredag tar han studenten Lilleman.
Trots den lite tyngda känslan och att vi kom upp rysligt sent har vi arbetat på rätt flitigt idag maken och jag. Tvätt, plantering, jox med något om maken tror ska bli ett växthus och lite annat småplock. Nu ska vi strax göra kväll och konstatera att den gamla toaletten som maken ställt bland träden vid gångvägen väcker en viss uppmärksamhet. I den finns det murgröna, margeriter och lite blomstertobak. I höst tror jag att det ska få åka på tippen men en blommande sommar kan den väl få innan det är slut för gott?
Trilskande hårbotten
Jag känner mig lite matt i pälsen idag. Matsstafetten var trevlig. Allra trevligast var faktiskt gästerna som kom till oss. Fyra tjejer ett kusinpar och två jobbarkompisar. Synnerligen trevliga och lättpratade. Förrätten var mumsig kyckligspett inrullade i parmaskinka och efterrätten som åts i andra ändan av gatan var kladdkaka med nötter och hallon. Inte illa. Vi hade gjort det enkelt för oss och marinerat rostbiff och joxat ihop en himla massa sallad. Det var ju också så varmt att det inte alls kändes fel att ha varmrätten kall.
Sen var det då Statt. Tanten kände att hon inte gillade att vara där. Volymen på alldeles så där mycket att alla skrek utan att man för den skull hörde vad en enda människa sa. Jag är nog en riktig tråkmåns för jag gillar inte när det ringer i öronen. Maken insåg situationens allvar och tog ner mig på en ödslig pub. Så trivs jag bättre. Det behöver inte vara totalt ödsligt men jag gillar att höra vad jag tänker.
Nu är det segt. Det behövs gräsklippning och det behövs tvättas. Jag skulle gärna bara dra mig tillbaka under ett träd med en bok och en tillbringare vatten.
För ordningens skull
Matstafetten hålls alltså i Söderhamn i alla fall är det där vi ska vara med. Klockan 18.30 ska maken och jag infinna oss hos en familj i grannområdet vars adress vi fått. Där kommer det att vara två andra också som vare sig vi eller värdfolket vet vilka det är. Vi kommer att bjudas på förrätt där. klockan 20.00 bjuder vi fyra för oss ännu inte kända människor på varmrätt här hos oss. På givet klockslag öppnar vi kuvert och så får vi reda på var vi ska få efterrätt. Lämpligt är att lämna bilen eftersom det inte kan garanteras att detta blir helt nyktert. I fjol var stan full av glada människor som på givna tidpunkter cyklade runt mellan sina "stationer". Med lite tur har man när kvällen är slut lärt känna 12 nya människor och så avslutas allt med dans på Statt. 400 deltagare säger maken att det är i år.
Så går det till och som sagt den stora visningen av hur vi bor tror jag får anstå till ett år då man rent fysiskt kan ta sig fram bland sängar på högkant, säckar och kartongen.
Var ska man börja?
I kväll ska det vara varmrätt i matstafetten här. Här ser det ut som om det bara fattas en bänk med en människa som vaktar alla grejjer åt ett rejälare gäng någonstans på Stockholms central kanske. Väskor och skor, ett och annat klädplagg och en himla massa disk. Just nu tycker jag inte om att maken kom ihåg att anmäla oss. Man ska inte umgås med främmande människor när ens hem är ett kaos och man själv bara vill röja.
Fast i kväll kanske det kommer att kännas kul. Då fram när cykeln ska äntras och vi har mat på gång för dem som kommer hit och cyklar till okända som bjuder på förrätt. När vi väl på samma cyklar når efterrätten kommer man säkert att vara avslappnad och fin. Vilken idé egentligen. En hel stad som trampar runt på cykel och äter hos varandra efter ett sinnrikt lott- och lappsystem.
Matteuseffekten
Tack fr J för ett bra nytt uttryck. Så klart att det är så det hänger ihop. "Åt den som har ska varda givet", vare sig det handlar om humör eller ork. Sen tror jag att det finns en möjlighet att påverka också. Det sägs ju också att det är inte hur man har det utan hur man tar det som avgör hur man mår. En sanning med lite glid och vissa modifikationer. Ibland är livet för mörtigt med en och man har all anledning att vara nattsvart. Men så finns det alla de där som alltid har något att klaga över. Det finns såna som jag aldrig mött utan att det varit något som kostat pengar, varit svårt och tungt eller en sjukdom som drabbat dem. Visst kan det vara så men ibland kan man ju faktiskt konstatera att det är vackert väder också.
Majros hade en svärmor som enligt uppgift alltid sa, "det är inte lätt" en lite elak son började på pin kiv att svara varje gång, "näe, men det är inte särskilt svårt heller."
I Sveg var det lärorikt. Dessutom träffade jag en gammal bekant från det fackliga jobbet från förr. Det var riktigt kul. Dessutom kan jag meddela att det är ett strålande väder. Det är dessutom fredag och dags för lite hänryckning och ett stort GRATTIS till min favoritlillebror som fyller år idag. (Jag tror att han skulle vara favoritbror även om jag hade haft fler att välja på, säker kan man inte var men det tror jag.)
Klockan är ställd
05.30 ljuder alarmet. I morgon klockan 9.00 ska jag vara i Sveg och jag vill ha lite marginal för att åka vilse också. Mackenmacka får det nog bli även i morgon tror jag. Maken muttrar lite misslynt att jag inte är hos honom så mycket mer för att jag jobbar närmare och det kan han ju ha rätt i men än så länge är det faktiskt bara min andra vecka så lite svårt att veta hur det kommer att te sig tycker jag att det är.
Jag tittade in en sväng hos vännen Majros idag och jag tror att vi hade lite rätt när vi konstaterar att det nog kommer att vara skillnad i alla fall. Om bara vikariatet vill hålla i sig känns det som om det är ett jobb som det finns så mycket större förutsättningar att trivas med. Att känna sig nyttig, att ha roligt är faktorer man inte ska förakta när det gäller det egna måendet. Så trött och slut som jag var i vintras vill jag inte vara igen. Trots att jag inte egentligen gjorde så mycket var jag helt utmattad hela tiden. Så nedbrytande att veta att vi bara väntade på nedläggningen. När man dessutom kände sig illa behandlad och som om det jobb man gjort under en massa år inte var värt ett tack ens från arbetsgivaren, ja trött blev man. Av trötthet kommer ännu mer trötthet och till sist kändes det som att det mest bara var att dra plösen över sig så nere i skorna som vi var. Galghumorn hjälpte lite grand men...
Lite orättvist det där att gott humör och energi skapar mer gott humör och mer energi det är ju när man är nere och trött man skulle behöva hitta det lättast.
Usch
Lillemn ska ut i kväll. Studenttjosan med skoj och glamm. Jag gillar inte att jag hör sirener från gatan utanför. Ibland känns det som det gått för fort och som om han borde vara hemma iklädd pyjamas och vilja höra godnattsaga i stället. Vi var och fikade idag han och jag på fiket vid fjällets fot där man kan glufsa i sig en killevipp, det gjorde jag. Där jobbar numera hans "handledare" från en av hans allra första praodagar. Ingen av dem kände igen den andra men jag vet ju det och kunde berätta det för dem. Hon hade ett fik i samma hus som vår firma en gång i världen och en hel dag fick Lilleman vara där och smaska fika och lära sig göra marsipanrosor. Synd att vi inte höll igång träningen på marsipanet för nu kan han det inte alls.
Frukostjakt
Nu ska jag ta en dusch och konstatera att här inte finns något att äta mer än gammal ättiksgurka och en påse skorpor. Jag tror att det får bli mackenmacka och kaffe där i väntan på att kollegan plockar upp mig.
Jo man flöjjer och far
Nu är jag hemma i min lägenhet vid fjällets fot en sväng. I morgon ska jag vara med en kollega på ett uppdrag och på fredag med en annan 20 mil bort. Det känns som om jag redan trivs en massa. Jag gillar att känna mig lite nyttig och bara jag kommer igång och kan göra lite nytta alldeles själv kommer det nog att bli ännu bättre. Kollegorna är trevliga, kaffet är gott, jobbet känns som något jag verkligen vill göra och som jag hoppas att jag kan bli bra på. Enda nackdelen jag kan komma på är nog just det att ju mer socialt det är IRL dess mindre tid för näthäng blir det men det får man väl ta.
Närig som jag är lyckades jag att bjuda in mig på middag hos en kompis i kväll. I morgon hos en annan. Måndagen och tisdagen fick jag middag hos vännerna utan för Sundsvall. Prima liv om ni frågar mig. En hel vecka med god middagsmat utan att behöva laga den själv.
Kanske kommer det att bli så att jag kommer att vara lite mer ordentlig med att träffa familjen och vännerna när jag är här uppe vid fjällets fot i fortsättningen. När man är hemma hela veckan tänker man så lätt att man nog är piggare i morgon eller att man lika bra kan kvista förbi eller på en promenad en kväll sen. Jag hoppas verkligen att det blir så för jag har så många människor i mitt liv som är så bra att jag verkligen inte vill tappa bort dem. Kloka, roliga, godhjärtade mäniskor det är nog det bästa man kan ha.
Lilleman ska jag försöka få en fika med under eftermiddagen. Han ska på hallaballo med mösspåtagning sen på aftonen. I morgon ska visst betygen sättas och sen antar jag att hela tillvaron kommer att ramla fram i partystämning för honom.
Jobba hela dagen
och surra hela kvällarna. Bloggen hinns med lite dåligt. Maken hinns inte med han heller riktigt. Men jag har rätt kul både med jobbet och mitt inhysesboende. Det är alltså inte synd om mig jag bara hinner inte med.
Skryt
Vi har varit duktiga den här helgen. Vi har röjt ur en klädkammare. Det är inte fy skam ska jag säga. Maken sliter med nya sovrummet. Jag har tvättat, hängt ut, klippt gräs, dammsugit bilen efter isoleringsfraktande och lagat mat också. Vi har fått en massa gjort men viktigaste av allt är nog att vi har kuttrat rätt mycket också.
Nu ska jag bara packa ihop det jag ska ha med mig för en jobbvecka sen tror jag att jag ska duscha bort en del svett och skräp ur håret och kalla detta en dag.
Dagens insikt:
Maken borde inte svara på det jag frågar om utan berätta det jag vill veta istället.
Men hur har klockan hunnit bli halv fem?
Nyss åt vi frukost och alldeles strax är det dags att kalla även detta en dag och konstatera att vi fått en del gjort men att en hel del återstår. Vädret är allt för vackert för att maken skulle få vistas bland innerväggar och isolering. Gräsklippning och kompostgrävning har vi ägnat denna dagen åt. Mest jag det första och mest han det andra.
Lite nu och då tittar jag på Lilleman som hade sin studentbal i fredags. Hans svärmor har lagt ut bilder på Facebook och han och flickvännen är så bedårande vackra. Flickvän och hennes mamma har sytt balklänningen och jag är mer än imponerad. Lilleman i matchande slips och näsduk. Lite ångrar jag att jag inte var på plats men 35 mil enkel resa för att bara få se dem när de går in... På själva studenten ska jag dock följa honom på halv meters lucka och titta. Min lille prins, en riktigt stilig karl har det blivit.
Insikter
Insikt 1
Jag inser att det verkar en smula märkligt att maken river väggar. Det är inte så märkligt. Vi tänkte att vi skulle få till det lite ljudisolerat eftersom vi insett att vårt tilltänkta sovrum är så lyhört att man hör vad som sägs i köket även om dörren är stängd. Kvinnan på färg och jox-affären ville antyda att man kunde vilja ha ljudisolering i ett sovrum även av andra skäl men jag föredrar att inte förstå hur hon menar då.
Insikt 2
I en familj med fyra barn och en pappa som är hamster blir det en hel del regnställ i klädkammaren. Milde skapare så mycket trasiga väskor av reklamtyp och urvuxna regnställ det blir.
Insikt 3
Maken skulle vilken dag som helst kunna bli hedersmedlem i stuveriarbetareförbundet. Min man han kan stuva han. Granne B som tittade förbi i dag var helt imponerad av hur mycket han fått in i sin klädkammare. Jag har sett honom i aktion förr. Han kan få in osannolika mängder pinaler i en bil också. Sanslösa mängder flyttattiraljer på en släpvagn. Ingen kan stuva som min man.
Insikt 4
Ibland låter jag gnällig och som om jag gör narr av honom. Mest är det gnabb. För förutom att han är en mästerstuvare är han en helt underbar karl också. Alldeles underbar!
Lördag eftermiddag
Luften har gått ur mig. Lika effektivt som den gick ur den finurliga förvaringsboxen för extratäcken som jag inhandlade idag. In med alla täcken, försluta plastpåsen, dammsugaren fram och slurp hade luften försvunnit och fem täcken kunde samsas på en hylla i klädkammaren. Nu borde jag göra klart. Påbörjade projekt är inte främjande för humöret. Bäst jag säger åt mig på skarpen. Om jag flitigt gör klart har grannarna lovat att bjuda på gott i glas.
Ok, jaja, jag gör väl ett ryck då. Men först ska jag sätta på lite kaffe till söte maken som river väggar.
Lördag morgon
Snart vaknar nog söte maken och vi ger oss ut i vida världen på jakt efter ljudisolering. Här pågår sovrumsomflyttning och det där vi kommer att hamna ett tag är ett litet lyhört ett. Maken har påbörjat ett rivande av innerväggar samtidigt som jag brölat från klädkammaren men den här då vad ska jag göra med den?
Tvättmaskinen snurrar och går. På det hela taget är det nästan väl mycket hemmaliv. Någon liten promenad måste vi försöka hinna med idag. Kanske lite biltvätt och tillhörande annonsering av samma lilla bil på Blocket.
Tillvaron tuffar på. Förutom dejten med bankens jurist i går hann vi med ett besök på en VVS-firma. Många dyra saker sjunger på sista versen här i huset. Mycket skulle man vilja veta hur det blir med. Man vill ju gärna få till det så energismart som möjligt är och för det skulle man gärna vilja veta saker som om fjärrvärme kommer att dras hit och hur det riktigt planeras för bidrag till solceller, och gärna så att man vet hur det funkar. Det har sin tjusning med hus men visst finns det en charm med att bo i lägenhet också och slippa fundera så rysligt på varmvattenberedare och radiatorer.
Men under eftermiddagen tror jag att jag kommer att ha nått så långt att jag ska kunna hänga in en del kläder i klädkammaren så att högen på puffen i sovrummet kommer väck. Man får ta en bit i taget.
Det här är inget fattigt hem
Så skrockar söte maken när jag ur en minimal klädkammare fyllt fem (5) svarta sopsäckar och ändä har en fjärdedel kvar och alla kartonger.
Nä det är inget fattigt hem om nu förmögenhet mäts i urvuxna regnställ och gamla serietidningar.
Klädkammare
När jag fyllt två stora säckar med släng och gjort en stor hög för vidarebefordran kommer vi ner till lådorna som maken säger har en viss "utrensningspotential". Jag säger bara hej och hå! Men visst, när man hittar hockeysamlarbilderna från 68 så visst, då kan även jag inse att jag snubblar över kulturhistoria.
Mystiska saker
En skojjig måg jag har har fixat så att jag kan kolla diverse besöksstatistik på min lilla blogg, Google Analytics. Lite övermaga kan man väl tycka att det är om man ändå inte har fler läsare än vad jag har men visst livar det upp att se att jag har haft besök från Singapore. Ett speciellt välkommen till dig! Undrar om du hittade det du sökte.
Vuxenvåndor
Stackars den blivande studenten i huset. Hon gruvar sig för att ta studenten. När ho försvann genom dörren och hennes far frågade varför då sa hon att det kändes gruvsamt att ingen skulle komma att säga åt henne vad hon skulle göra på dagarna. Både fadern och jag anmälde oss genast. Jag provade med att säga till om en röj i klädkammaren men inte togs det emot med den tacksamhet det förtjänade inte. Märkligt!
Min alldeles egna snart student, Lilleman har inte gett uttryck för att några sådana våndor. Han kanske tänker lite mer som Pippi att han får säga till sig själv, på skarpen om det behövs, vad han ska göra.
Maken och jag vi har varit hos bankens jurist och dryftat en massa vuxenvåndor. Hus, äktenskapsförord, testamenten och hu så mycket vuxet.
En tant med tur
Tihi, vad saker och ting verkar kunna ordan sig. Över sommaren kanske jag får låna en studentlägenhet i Sundsvall av fröken J. En sån snälling! I så fall behöver jag inte känna mig ivägen för köksrenovering där jag hyser in mig nu och har tid på mig att känna efter var jag kan tänkas vilja ha min övernattningsholk och dessutom känna lite vart det lutar med vikariatet. Det är det jag säger. Den här tanten är en tant med tur eller om det är som hennes vänner och bekanta är supersnällingar. Lilla fröken J - vilken pärla!
Clutter
Håjaja, det går lätt att vänja en tant vid att vakna tidigt på morgonen. Det skulle inte alls göra så mycket om samma tant var pigg när hon vaknade men det är hon inte alls. Bara vaken är hon.
På pin kiv köpte jag en Feng Shui-bok till maken, den där "Rensa i röran". Jösses så mycket hokus pokus man kan få till. Jag finner det synnerligen svårt att tro att Svenska Spel skulle känna av var jag har speglar där jag bor och att det är för att de sitter fel som gör att vinsterna uteblir. Det kan hellre finnas ett samband med att jag tycker spel och dobbel är så synnerligen trist att jag aldrig köper lotter eller spelar på vare sig det ena eller andra.
Men jag tror att skrapar man bort den där hokus-pokus-religiösa överbyggnaden finns det en del att hämta. Utan att hemfalla åt att tänka i andliga energier så visst tror jag också att man blir trött av att mötas av oavslutade projekt överallt i sitt hem. Om jag ständigt ser sådana påminns jag ju om vad jag borde ha gjort men inte förmått mig. Det klart att fula saker i massor som skapar röra gör en trött. Så är det ju med saker man tycker är vackra och som man tycker om, det gör en glad att se dem.
Dagen idag hoppas jag ska kunna användas till lite rensa i röran. Jag kommer dock inte att kräva nerfällda toasitsar för att energiflödet ska hålla sig på plats. Som kvinna i ett hus med män skulle man ju kunna önska att ringen låg ner de gånger man sömndrucken yrar in på muggen. Alla som någon gång av misstag satt sig direkt på det kalla porslinet vet hur jag tänker men egentligen är det väl inte jobbigare för mig att fälla ner än för dem att fälla upp. Fast visst ser det lite bättre ut med ner?!? Visst kan jag få lite medhåll i den frågan?
Men hur trött kan man vara?
Vilken rackarns tur att jag började med en halv första arbetsvecka. Trots att jag inte gjort någon nytta alls på jobbet är jag helt urlakad. Bara det att vara med nya människor i nya lokaler och känna in fikarumspratsnivån räcker tydligen för att göra mig helt utslagen. Om man till det lägger en massa för mycket bilkörning och en halv flaska champagne på måndagen förstår ni ju själva hur det går.
Jag tror det kommer att bli bra, det känns så. Att få en välkommenblomma, att ha kompetensutveckling och friskvård inbokad redan när man börjar känns för en som varit utan det i 13 år som total lyx. Men som sagt trött. I dag när vi var och handlade mat shoppade jag loss på en ögonkräm som förhoppningsvis ska få ögonen att hålla sig i sina påsar. Maken köpte ett paket rosenrot åt mig. Jag tror egentligen inte att pigghet kan köpas för pengar men jag har gott hopp om att det kommer att kännas mycket bättre efter en god natts sömn i den egna sängen.
För övrigt håller jag på att få blodstörtning av ilska men det skulle kräva en egen blogg så det får ni inte veta nåt om. Pillutta er!
Nu ska tanten sova
Snälla människor hyser in mig så länge. Sen ska jag väl se om det får bli en liten övernattningsholk vad det lider, Men som sagt nu i natt soffsurfar jag hos goda och snälla vänner. Mat har jag också fått. Det är inte synd om mig, det kan man inte säga.
God natt!
Jamen jag var väl en trist bloggfigur
Nu har jag jobbat dag två också. Trevligt men nån telefon har jag inte och inget inlogg till tjänstedatorn. Jag vet å andra sidan var kaffemaskinen finns och hur man slår av larmet. I dag ficka jag en blomma också i välkomma så jag ska inte klaga även om jag känner mig lite rastlös av att bara läsa dokument. Nästa vecka ska det bli mer fart på verksamheten hoppas jag.
I dag åker jag inte ner till maken utan sover över i Sundsvall. Det är väl långt att pendla dagligen. Speciellt om man kombinerar arbetet med födelsedagsfirande, då blir man motbjudande trött.
En lite grupp anställda i ett dotterbolag på mitt gamla jobb fick jobba kvar när firman la ner verksamheten. I dag ser det ut som om de också blir uppsagda från den 1/6. Stackarna!
Tack och tyvärr
Tack för alla uppeppende Lycka till. Det har varit en bra första dag. Möten och en massa nycklar. Inget inlogg till datorn och ingen telefon än så första dagen förflöt rätt lugnt.
Men jag hinner inte med er i dag heller maken fyller år nämligen och alldeles snart ska vi ut och äta en bit. Efter det gissar jag på att jag är låttnattad, uppe klockan fem som jag var.
Skallebank och surläpp
Jag återkommer en dag då jag inte lider så svårt av dessa åkommor. Kombinerat med nervös inför i morgon blir det lite mycket.
On the road again
Jojjomensan. Nu är vi i staden vid fjällets fot. Vi är på väg upp till svärfar för att se hur han har det. Han är hemma igen efter en vurpa med sjukhusvistelse som följd. Det känns som om jag tillbringar mer tid i bilen än vad som känns riktigt bra men jag vet inte vad man ska göra åt det.
I går kväll hann vi stanna utanför Sundsvall hos goda vänner som bjöd på middag. Sonen i huset väntades hem från en lång och äventyrlig resa och där fanns också ett par sofflånande studenter. De hade anmält sig vännerna för att låna ut sängplatser till förbifarande och dessa två ungdomar hade nappat. De utbytesstudentade i Falun och ville se mer av Sverige. En riktigt härlig kväll med gulachsoppa, rödvin för mig som inte skulle köra hit bilen (jag körde dit medan maken tänkte mycket djupa tankar bakom stängda ögonlock), prat om föräldraoro för ungar som är ute i världen, ishockeyn historiskt sätt politiska betydelse, sevärdheter i Norrland, hur det funkar att åka runt mellan främmande människors soffor, villkoren för lärar- och journalistyrkena i Sverige, Tyskland och Tjeckien och lite sånt.
På väg i bilen började fundera, kanske skulle man ansluta även vårt gästrum sen någon gång till det nätverket. Helst inte förrän det är fysiskt möjligt att kliva in i det men sen. Vilka roliga möten och vilka tillfällen att själva kunna åka runt och se andra människors vanliga liv. Det tål att tänkas på.
Duktig lunch
Trots att jag hade tanken på att tillbringa min sista hemmafrudag i morgonrock har jag faktiskt ryckt upp mig en smula. Hämtade söte maken på jobbet för en gemensam lunch. Själva maten var väl inte så alldeles lysande. Det fick i brådskan bli det skotska stekhuset, det med den otäcke clownen ni vet.
Sen blev det duktigt värre. Golvplank hämtades och kördes hem och sen har vi varit på banken och pratat hus. Nästa fredag blir det en jurist som ska få gripa sig verket an och berätta hur man smartast gör när man slår ihop sina påsar och vill ha en massa pengar över till renoveringar. Om jag hade helt obegränsat med resurser skulle jag hyra in ett team fixare tror jag. Eller då kanske det inte vore i det här huset vi skulle bo heller för den delen. Jag tänker nåt i stil med Simon och Thomas men slippa vara med i tv och dessutom kunna få säga ifrån att det spelar ingen roll hur snyggt det kan vara med öppna hyllor, i det här köket ska det vara skåp. Skåp, många och med skåpluckor, så det så! Inga flottiga dammfångare i mitt kök, blir inget av med det. Lite sådana synpunkter skulle jag banne mig vilja ha och synpunkten att det ska vara bokhyllor, bokhyllor med böcker och skivor. Inga fåniga hyllor med bara nåt färgstämt trams. Hyllor ska innehålla kultur, böcker, skivor, filmer och kalla mig gärna konservativ för i det fallet är det just jämt vad jag är.
Vi har en ny granne
Vår nya granne är både morgonpigg och lite högljudd. Vi ser inte fram emot ungar där eftersom vi fasar för attackflyg från oroliga föräldrar. Både maken och jag har attackerats av såna under kanotfärd. Visst har jag under årens lopp ibland varit en mycket orolig mamma men jag har aldrig försökt prickskita på såna som jag räknat som farliga för mina barn.
Jajja, det visar sig hur det blir med de nya grannarna. Får hon som bor under taket bestämma kommer det någon med ett gevär en natt.
Ser ni vad sötmågen har fixat?
Ett litet fint bildspel. Han är för bra den pojken!
Why, but why?
Varför i all världens tider stannade jag inte till på Ikea i Valbo när jag ändå passerade i går? Varför köpte jag inte en sån där händig sak för 19 kr som man kan ha plastkassarna i i diskbänksskåpet. Varför köpte jag inte en massa förvaringsboxar och andra sluga saker för att gömma kaos i?
Det är dagens djupa frågor.
En annan djup fråga är var ska jag börja? Medan jag funderar på det får jag inte ett enda dugg gjort.
Nu är det inte många dagar kvar
Mitt liv som hemmafru blev inte så särdeles långt. Tur är väl det. Jag tror jag skulle bli mer än lovligt grinig. Så himla kul är det inte med en hall som varje dag förvandlas till en sandstrand och ett evigt plock av saker. Lika bra att vara någon annanstans över dagarna och slippa se det. Jag vill ha det rent och stilrent jag. Det verkar ligga långt borta i en framtid. Projekt, projekt. Takfärg här, tapeter där, kök si och badrum så. Sen kommer det bara att återstå det värsta att få alla inklusive mig själv att låta bli att släppa det vi har i händerna just där vi är. Livet är en strid.
Det börjar kännas lite pirigt att börja nytt jobb på måndag. I måndags ringde nya chefen och ville veta hur jag tänkt med semester. Inte hade jag tänkt på det så särskilt mycket inte. Det är väl trevligt med semester men när man börjar i maj och just har varit på andra sidan klotet känns det som att det inte var det första jag tänkte på. Jag ska i alla fall få två veckor i augusti, det kan nog bli skönt. Speciellt som jag förstod det som att vi inte kommer att vara så många på kontoret i juli. Det kan bli bråda dagar för en färsking.
Dambenkläder och chokladsnoppar
Det var dotterns förslag till förmiddagsshopping. Det är sånt man kan köpa i Mullsjö. Fabriksförsäljningen av dambenkläder hade inte öppet och chokladsnoppar i andra sortering hade de inga. Jag måste säga att det blev en massa snask i alla fall på Ryfors. Sympatiskt med en godistillverkare som har som slogan: Vi gör så gott vi kan.
Framme
Körningen gick bra. Inga problem med det. Lite trist att inte ha någon Humla på armslängds avstånd och ingen glad hund heller för den delen. En make och lite krassliga plastisar som inte alls vill skutta och jaga däck.
Packa hem och fara ihop
Vet ni en sak som gör det svårt att packa ihop sina saker och lämna sin lillaste Humla. Självklart just det att man måste lämna sin lillaste Humla men en annan sak som inte underlättar är om det ligger en rottweiler tvärs över alla kläder.
En typ sån här. En glad och sällskaplig själ.
Humlan och hunden sover
Tanten sitter i sin nya morgonrock och läser bloggar. Tanten börjar tycka att det här morgonpigga är lite störande eftersom det medför en grym kvällströtthet. Jag har alltid hävdat att jag är en nattuggla men det funkar inte så längre. När jag nu fått denna award från Anne (som vanligt vägrar min dator att befatta sig med länkfix...) är det väl lika bra att jag säger som det är.
Lite svårt har jag att tänka ut till vilka jag ska skicka den vidare. Jag grunnar vidare på det under tiden som jag tänker på hur svårt det är att hålla sig till det. Speciellt i bloggosfären. Det ligger nåt i det gamla citatet skriv om en synål och nog är det någon enögd j-vel som tar illa upp. (Risk för felcitering föreligger men andemeningen är i alla fall rätt). Man balanserar på en slak lina där det enda som jag inte tror kan förorsaka sura miner någonstans är reflektioner över vädret. Vädret själv vet jag kan förorsaka en massa sura miner men det är ju en annan sak.
Många gånger har jag tänkt att jag borde flytta den här bloggen. Flytta den så att jag skulle kunna skriva mer som det är. En del ska inte alls ut, det är inte det jag menar men trots att jag skriver en smula slarvigt här skriver jag mer ordentligt för er än jag skulle göra i en privat dagbok. Bara det att jag grunnat en liten smula på formuleringar och vad det var som hände egentligen känns som ett bra sätt att bearbeta och knata vidare. Får man då också en klurig fråga eller peppande kommentar kan det hjälpa en hel del mot gammalt ältande och jag kan gå vidare och älta helt nya grejjer. Eller så är det ju inte, men älta om det på ett lite nytt sätt kanske.
På Humlans staket sitter en söt fågel. Hur många tror att den sitter kvar om jag tar fram kameran?
Motvillig fotomodell del två
En massa bilder tagna på hundrumpa, huvudlös rottweiler, rottweiler utan tassar och en massa andra fina bilder på motvillig hund. Han hade fullt upp med sitt däck med mintsmak. Mommas lillhund hade i alla fall roligt.
Nu är jag sur
Här sitter jag medan Humlan duschar och tänker mig att jag ska kommentera bloggar. Då när jag spirituell som jag är skrivit en lång och klurig kommentar blir det internt fel. Undras om det interna felet är här eller där eller möjligen hos blogg.se.
Humlan och jag
Det blev en roadtrip. Jag är hos min Humla. Maken lät hemskt förvånad. Han hade ju kommit överens om att jag skulle åka idag. Det överenskommelsen hade hade han gjort under hockeyfinalen så vad jag sa hörde han nog inte så bra. Jag är här nu i alla fall och jag har fått mig en sightseeing i det lilla samhället. Mest fick jag bygdens befolkning utpekad för mig. Var de bor och vilken busshållplats de kliver på på.
Lilla Humlan lägger upp program för sin mamma. Shopping ligger högt upp på hennes lista över saker för mamman att göra. Snygga kläder till nya jobbet, choklad så att jag inte kommer i de snygga kläderna och diverse annat. Ingen kan som min Humla lura mamma att öppna plånkan. Det är inte till sig hon vill ha det shoppat utan det är till mig. Innan det blir nåt sånt ska vi ut med en jycke.
Jag gillar inte telefonen
Nu sitter jag här och väntar på ett samtal från en försäkringssäljare. Hon har ringt förut men har naturligtvis dolt nummer så jag kan inte ringa så att jag slipper vänta. Den goda konsumenten i mig kollar bilförsäkringar. Tid tar det minst sagt. Jag måste säga att jag är mer av en mailmänniska än en människa som tycker att det är praktiskt att ringa. Jag hatar att vänta på samtal, jag hatar att sitta i telefonkö, jag avskyr när människan jag söker är ute på vift. Jag blir på dåligt humör av telefoner.
Mail däremot, jag skickar en fråga och nästa gång jag kollar mailen har jag i allmänhet någon typ av svar. Förr i världen brukade jag skicka vykort till diverse människor jag sökte på telefon. Det funkade till både myndigheter, banker och försäkringsbolag. Hej! Jag heter, jag undrar och har sökt dig på telefon. Tjipp killevipp så hade man dem i luren med ett besked. Nu väntar jag alltså på en människa som jag inte ens vet vad hon heter. Innan jag riktigt vet hur jag ska ha det med försäkringen känns det inte som om jag vill ut på roadtrip även om bilen än så länge är reggad och försäkrad hos bilfirman.
Minsann ska jag inte...
Jo, det ska jag nog det. Det här är ju sista veckan innan jag börjar jobba igen. Lite administration och lite hygieninsatser så ska jag nog ta den nya bilen och dra mig söderut för att hälsa på min Humla. Jag måste fixa så att den är försäkrad, bilen just nu står den försäkringen på bilfirman, så ska jag väl ringa min blivande chef och boka en tid på "min" bank för att resonera kring hur vi lämpligen ska göra med makens hus och huslån. Det är väl lämpligt att han ringer sin och så får de väl joba lite på sin charm. Det blir en massa joxande också av att bo ihop, inte bara romantiskt trams och renoveringsplaner. Sen ska det väl tas itu med Medmera-kort och lite sådant också.
Men som sagt. Några dagar hos en Humla tror jag att jag ska unna mig. En roadtrip helt enkelt. I bilen finns en ljuddeckare och ett ipoduttag så det kan bli riktigt trevligt redan under resan.
Och så var det reklam
Det har tittats på alldeles för mycket TV men är det hockey-VM så måste han väl få titta maken. Själv är jag nöjd med lite mindre men jag har sällskapshängt ibland. Då kommer det så fånig reklam. Jag menar vem behöver "Limited edition" av toapapper?!? och har ni någonsin hamnat i kön vid juicehyllan för färskpressad juice av bara en sorts apelsiner?!?
Nu ere hockey
Maken och jag konstaterar att det blir mindre och suddigare siffror för mål oc tid för varje år som går. Kan det vara som de är i maskopi med elektronikföretagen och vill yvinga oss att köpa en ny och större tv? Eller är det bara som vi behöver glasögon?
Jag vill höra rätta hockeylåten i kväll innan jag går och sover!
Krångliga fotomodeller
En del fotomodeller bara krånglar. I stället för att snällt låta sig fotograferas och för ändamålet posera lite snyggt går de sin väg. Men visst har han rätt magnifika morrhår, fotomodellen som dragit vidare på äventyr och helt och hållet struntar i sin karriär.Lite kallt men soligt
Än dräller jag i morgonrock. Kaffet är påsatt och maken är nog lite vaken. Dagen i dag hoppas jag blir ännu en i raden av dagar med en massa hemstök. Om vi lyckas flytta på en sjukling skulle vi kunna måla lite tak i ett sovrum framöver dagen. Där ska det sen upp tapeter och in med nytt golv. Så har vi ett nytt sovrum och kan dra igång med att fixa sjuklingens nya sovrum.
Innan dess borde det tas ett stortag i makens fjolårsprojekt, lägga om trädgårdsplattor. Just nu är det fin sand överallt (inne också) och plattor i en hög där det borde vara uteplats. Kommer det igång sig ska det skaffas en ny trädgårdsmöbel. Med en sån på plats måste det upp nya markiser. Men innan man sätter upp nya markiser bör man byta fasaden i alla fall den på den soliga sidan av huset. Så fortsätter det i en oändlig rad av saker som måste göras. Saker som vi vill göra och saker som vi vill ska vara gjorda.
I bland önskar jag att vi kunde trolla eller att någon sån där som på tv kom och råddade upp allt, men så är det ju det där att jag gärna vill få vara med och bestämma lite hur det ska bli...
Kattbadet på bild
Visst kan man se att han blev förlåten maken. Jag hade som glömt att jag hade en bild på kisse efter badet. Handhavandefel
I bland känner jag mig som ett enda stor handhavandefel. Nu får jag inte upp handskfacket. Där ligger instruktionsboken som kanske har något tips gällande det elektroniska som skulle kunna vara det som gör att man inte får upp handskfacket. När inte vattenkokaren vill koka vatten heller känns det lite hopplöst.
Jag blir inte klok på mig
Vad gör jag uppe nu? Visserligen blev det en väldigt lugn kväll. Lilleman, brorsfamiljen och middag. När det kändes som dags för brorsonen att fälla ner sina superlånga ögonfransar för kvällen gjorde vi också kväll. Det är i alla fall löjligt att vara vaken klockan sex en lördagsmorgon. I kylskåpet vid fjällets fot är det nästan urplockat. Här finns en bytta utgången Bregott och lite halvmjukt knäckebröd. Ingen att studsa ur sköna sängen för.
Möblerna ska få stå kvar tills Lilleman studentat klart. Då kan man behöva ett ställe att sova på. De som köpt har inte tillträde förrän den första juli så det är ingen panikbrådska så. Nu ska jag nog ta en snabbdusch och sen dra ner till maken och försöka planera för möbler, både de som är här och de som är där. Kanske vore det lämpligt att försöka packa ner allt direkt efter studenten och låta mäklarens städare ta över territoriet.
Fredagkväll vid fjällets fot
Så sitter jag här i min gamla lägenhet. Alldeles solokvist. Lilleman och jag har hängt, vi bjöd in oss på middag hos lillebror också. Sen trodde jag att jag skulle orka köra nya bilen ner till maken men vid närmare eftertanke tror jag att jag avstår och gör en tidig kväll och en tidig morgon i stället.
Ha en trevlig fredagkväll allihopa!
Morgonstund
Uppe med tuppen och söte maken. Han håller på och kollar hur det gått med hans budande på tågbiljett för tanten. I dag bär det av norrut en sväng. Jag längtar efter Lilleman men annars känns det lite konstigt, speciellt som maken inte vare sig ska med eller kommer efter. Vi får väl se hur mycket tid sonen har med en gammal mor. Är det för lite far jag nog ner igen.
Shopping gör en tant trött
I dag har jag slagit med en hel massa andra tanter som också skulle examensekipera tonårspojkar. Makens yngste tillhör den kategorin. Vi lyckades men det var en kamp mot både föräldrar och sur expedit. Nu borde jag fixa käk men den rätta lusten vill inte infinna sig. Pizza känns som ett lagom svårfixat alternativ, i alla fall om någon annan åker och hämtar.
Ett litet milt gnäll
När min man städar ur ett badrumsskåp slänger han inte gamla saker som är i det. Han packar allt på ett gammalt ölflak och ställer det i gästrummet i stället. På vilket sätt det egentligen blir bättre av det vet jag inte.
Oro i kroppen
Konstigt att det kan vara så mycket oro i en tantkropp som ändå är ledig. Jag vaknar inte när maken går upp men strax efteråt och sen är det svårt att somna om. Känns onekligen fånigt att vara morgonpigg och kvällstrött. Min inre tonåring suckar tungt och detta trams.
Snart är det bara en vecka kvar av det fria livet innan arbetsditot kallar igen. I morgon ska jag sätta mig på tåget och åka hem till stan. Lilleman ska får present och tårta. Han håller inte så hårt på det där med firande precis på dagen och har med åren blivit svårare och svårare att få ur en önskelista. Det var lättare när man kunde köpa Lego. Dessutom ska jag byta in bilen, spännande men lite otäckt. Det är väl som han sa på banken, det finns två sorters bilaffärer, dåliga och ännu sämre...
Biljoxandet ger mig hur som helst en snälling till min samling. Humlans kompis T som lovat städa ur den gamla och tvätta av den. Visst har han fått låna den några gånger på sistone när den ändå bara stått i garaget vid fjällets fot och jag varit här men det har den ju fått bensin för så jag tycker avgjort att han är en snälling. Han påstår att det finns en massa saker i min gamla bil. Hur har det kunnat bli så? Speciellt den där som lämnar grus och godispapper efter sig tycker jag kunde snabbskärpa sig.
Kompis T var förresten den ynglingen som i skinnställ stod och log mot mig på stationen utan att jag kom på vem det var. Jag hade inte sett honom sen Humlan flyttade och kopplade långsamt. En yngling i skinnställ, 20+, vältränad och med ett fördelaktigt yttre som ler mot mig som om han flirtar - gissa om tanten såg sig över axeln flera gånger efter en 19-års skönhet som han kunde ha menat att le mot egentligen eller nåt. Obegripligt var det till jag kom på att det ju var T som blivit vuxen karl.
Fynd
Maken gör fynd av nya djur i akvariet. Jag undrar varför men det där akvariet är skumt. Så är det bara. Nu är det visst en stor äcklig snäcka som tittar fram.
Lilleman, Lilleman världens raraste, klokaste och vackraste yngling
Han fyller 19 år idag. Om ens lillaste bebis är 19 måste man nästan räknas som vuxen själv. Emellanåt kommer jag att tänka på hur det var när de var nyfödda. När Humlan föddes minns jag att jag tyckte synd om alla mammor med skalliga barn. Lilla Humlan hade massor med mörkt hår, söt som en lite docka var hon och ganska späd. Jag minns att jag tyckte synd om alla andra mammor och tänkte att det måste vara surt för dem att få barn samtidigt som jag. Deras barn var feta, skalliga, skrynkliga och såg inte mycket ut för världen alls. Så avundsjuka de måste ha varit i all tysthet.
Så två och ett halvt år senare kom Lilleman. Stor och trind, fullständigt skallig, öronen stod rätt ut så han såg ut som Toker. Ilskeskrek gjorde han varje vaken stund tills han kunde gå och prata. Jag minns att jag tyckte synd om alla de andra mammorna på BB. De som hade fått långhåriga bebisar, såna ser ju inte ut som riktiga bebisar. De där stackarna som fått små ynkliga bebisar, vad avundsjuka de måtte ha varit på mitt praktexemplar. Tysta och menlösa bebisar utan egen vilja. Ja stackars alla mammor som av slumpen tvingades att ligga på BB samtidigt som jag.
Så har de växt upp båda två och fortfarande är det synd om alla andra mammor för mina är vackrast, klokast, roligast, rarast och helt enkelt bäst!
Grattis på födelsedagen sötaste Lilleman!
Solsken
I går gav jag upp och tog ner den blöta tvätten från sträcket och hängde in den. I dag skiner solen. Är det så att ni vill ha mer regn så hör av er. Mot ersättning kan jag komma och hänga ut tvätt i era trakter. Då börjar det ofelbart att regna. I alla fall känns det så.
Nytta idag...
I dag har jag köpt en present till Lilleman som fyller år i mogon, målat naglarna sen blev jg så trött att jag tog en tupplur på soffan. Man har lite olika dagar ska jag säga.
Göra nytta
Undras om jag ska göra det idag. Gårdagen blev en riktigt nyttig dag när jag om jag får vara en smula skrytsam, kammade in ganska många sköna tusenlappar åt ett gäng gamla kollegor. Den gamla arbetsgivaren tänkte sig att de skulle räkna semesterersättningen på deras gamla lön minus den de har på ett nytt ställe. Det blir inte mycket pengar, för ett helt års lite drygt, semester. Visserligen har vi ingen fackklubb längre och jag är därmed inte klubbordförande så egentligen saknade jag väl helt mandat att ringa men...
Det löste sig och kollegorna får semesterpengarna på hela sin förra lön. Det hade onekligen varit väl snålt att straffa dem som tagit nytt jobb trots sämre betalt med inga semesterpengar trots att de jobbade hela året i fjol och därmed tjänade in sin semesterersättning.
Det blev gårdagens nyttigaste. Annars blev det mest telefonerande och drällande. Polisen här säljer inte upphittade cyklar när de inte får plats längre vet jag nu, lite sånt smånyttigt. Maken han åkte limousin han och drack whisky. Arbetskamraterna firade han kommande femtioårsdag.
Morgonflit
Tre telefonsamtal har jag hunnit med på morgonkulan. Ett svar har jag fått. Jag kommer inte att kunna få hjälp av arbetsförmedlingen med flytten. Jag borde ha skrivit in mig så fort jag blev uppsagd men ibland vill man ju gruva sig också. Å andra sidan har jag sluppit få de lite hotfullt formulerade brev om att söka anvisade jobb som kollegorna fått och jag har sluppit en massa administration. Sen tror jag att jag ska låta bli att gräma mig över det när nu allt har ordnat sig så elegant ändå. Grämelserynkor vill jag inte ha i mitt ansikte. Synd om mig är det ju rakt inte, lägenheten såld och ett nytt jobb på gång.
Sen var det få tag på vicevärden för att prata om uppsägning av garage och den för fyra år sen borttappade nyckeln. Det var ju också en historia för sig. På Lillemans femtonårsdag fick han både sin nya moped och en nyckelknippa stulen. Då var han inte en glad kille. Nu är det väl insorterat under saker som var trista när de hände men inte mycket att bekymra sig om idag förutom delen med nyckeln då förstås som kommer att kosta en slant nu eftersom låset måste stiftas om för de nya lägenhetsinnehavarna.
Klockan tio öppnar polisens hittegodsavdelning och då ska här kollas om och när de kan tänkas sälja gamla herrcyklar. Innan dess en dusch kanske? Det gäller att utnyttja dessa två hemmafruveckor effektivt, den 18:e börjar jobbet.
Maken riskerar skinnet på hygienens altare
Han badar katten. Katten låter djupt olycklig. Om han får chansen tror jag att han kommer att hämnas, men han luktade inte särskild gott . Han har nog varit lite tussig ett tag för pälsen är inte som den ska trots att han efter att veterinären konsulterats blivit piggare trots att inget annat än mask i magen kunde konstateras. Maken är modig.
Nyttokatt
Solen skiner över oss även i dag. När jag tittade ut i trädgården såg jag en liten sparv som just greppade en stor tuss mjukt katthår som borstats av katten i huset. En fågelunge som blir nerbäddad i det får det mjukt och varmt. Så fick katthåret göra lite nytta med annat än att ligga inne som en ständig påminnare om att det är dags att dammsuga i dag igen. Sa jag att jag vill ha en självgående dammsugare.
En annan sak jag vill ha, även om den inte behöver vara mer än till låns är en släpvagn. En rejäl som kan ta jox till soptippen. Det vill jag ha! Tro om jag kan övertala maken att vi hyr en idag?
Köttets lustar
Tro om maken varit för länge i Argentina trots allt. I går släppte jag iväg honom på affären utan övervakning. Hem kom han med nästan bara kött. GRILLA!
I dag var vi dit och kompletteringshandlade kaffe. Min frälsningssoldat var på plats. Om jag förstod saken rätt var han där på lördagen för att han varit på begravning i torsdags. Annars är det oftast på torsdagar man hittar honom på plats. Jag är så full av beundran för den mannen. Trots att han själv tar sig dit med rollator och ser lite gammal och skröpplig ut hindrar det honom inte att göra det han tror på och en insamlingsinsats för dem som har det sämre. Av alla religiösa grupper är det nog de som gör mest gott för andra jag gillar mest. Jag menar de som bara bryr sig om sin egen salighet har jag lite svårt att känna samma sympati för. Slant i bössan, jo visst. Som barn minns jag att mamma kunde ge mig en slant för att hålla frälsis gryta kokande och en till FNL-bössan. Same, same but different eller nåt.
Ljuvligheter
Solen skiner idag med. Maken sover på söta örat. Dagen idag ska nog ägnas åt trädgården tror jag. Kanske blir det en sväng ner på stan men än är inget bestämt. Vi borde göra ett större ryck här inne också men det kommer kanske en regning dag man kan göra det på.
Hemma hos maken finns det saker. Det här är inget fattigt hus säger han när jag förtvilat funderar över var min lilla soffa ska få plats. Min soffa måste nämligen få plats efter som den är oslagbart skön att kava runt i, sitta fint går inte. Ligga går utmärkt och krypa upp med benen under sig är heller inget problem. Det är det att det inte går att sitta fint som gör den så himla bra för då slipper man.
Rum ska bytas och kök och badrum borde renoveras men blir det en dag som igår känns det mer frestande att ansa lavendel och rensa det första ogräset.
Humlesurrstomt
Nu har hon satt sig på tåget den lilla Humlan. Maken och jag skjutsade henne till Bollnäs och så tittade vi lite på akvariefiskar och gräsklippare. I Bollnäs kan man verkligen kombishoppa. Nu är jag hungrig som en ulmerdogg och hoppas att söte maken snart kommer hem med lite mat åt mig.
Ordklasser
Futurum, obestämd form, till den ordklassen räknar vi alla ord som beskriver när ungdomen ska ta rätt på sin rena tvätt ur tvättstugan.
Hur gör man med handväskan?
Anne (och så går det ju inte att länka...) undrar till exempel i en kommentar om vi kände vår liftare och hur vi annars tordes låta honom sova över. Det är lite konstigt det där för jag är väldigt tillitsfull å ena sidan, å andra sidan är jag gravt misstänksam också. Det finns åtskilliga människor som jag aldrig skulle låta vakta min handväska. Allt som låter för bra för att vara sant tror jag är bluff. Folk som känns lite så där, släpper jag inte in på livet. Men i lägen där hela mitt omdöme säger att det här är ingen vajsing och det här är en det kan bli synd om, då känner jag mig faktiskt inte speciellt rädd utan kan göra en sån sak utan att tveka.
Det konstiga är att jag inte kan förklara vad det egentligen är som gör skillnad. Jag antar att jag går en hel del på känslan men att det där vi kallar intuition ofta handlar om de små intrycken som är svåra att beskriva men som gör att vi vill agera på ett eller annat sätt. Jag har sällan fel i omdömet. Jag kan faktiskt inte komma på att jag blivit blåst eller fått något stulet av någon jag bestämt mig för att lita på men jag har heller inte tillbringat mina dagar (som är många vid det här laget) med att krampaktigt hålla i handväskan. (Där låter en tant lite självgod minst sagt...)
Ensam i bilen törs jag inte ta upp någon som sagt och lifta själv tror jag också att jag säger pass på. Så tror jag att det är, kolla noga upp vem du ska låta vakta din väska men låt dig inte förlamas av rädsla för människor så att du missar spännande möten eller så att du inte törs göra något bra för en medmänniska. Nu har tanten varit djupsinnig ett tag. Nu ska hon tvätta kläder istället.
Endast tanten är vaken
Huset sover. Diskmaskinen och jag snurrar. Det ser ut som om det kan bli en alldeles vacker dag idag igen. Samlar jag ihop mig till ett energiryck kanske jag orkar ladda tvättmaskinen också. Jag är inte ikapp efter resan än. Det verkar som om apparaten ifråga har fått vila helt under de två veckor vi inte var hemma trots att två tonåringar flitigt levererat tvätt till den. Både Lilleman och Humlan hann bli ganska bra på tvättsortering och tvättmaskinskörning redan innan de flyttade hemifrån. Jag tror att det handlat om att de alltid prioriterat självständighet före bekvämlighet även om det förvisso inte saknats det senare heller. Å andra sidan, vem vill inte ha det bekvämt?
