Tanten

Via Britt-Maries blogg har jag faktiskt skrivit på en lista idag. Det gör jag inte ofta. Jag är i grunden väldigt skeptisk till namnlistor och internetvälgörenhet. Gå in och kolla om inte du också tycker att det är dags för lite fruntimmer i EUs ledning.

En tanke slog mig efter att jag läst om regeringens funderingar på en obligatorisk a-kassa. Om man nu tänker sig att man ska tvinga alla som valt att stå utanför a-kassorna att gå med igen vare sig de kan få ut ersättning eller inte och om detta ska kosta en avgift på ungefär 5 000 kr/år, vore det då inte lika bra att skippa jobbavdraget. Det verkar lite omständligt att först få ett avdrag för att man jobbar och sen ska man betala en obligatorisk avgift för att man jobbar. Fast då kanske en obligatorisk a-kasseavgift skulle verka som en skatt... äsch, tänkte inte på det.

Det kan inte hjälpas att jag funderar på en sak. Om nu Maud tycker att man är högavlönad om man tjänar 20 000kr/månad och alltså inte behöver något barnbidrag, hurdant avlönad är då Maud själv? Med en statsrådslön plus ett partiledararvode som inte är så klent det heller... Lyssnade på radion i dag, en trälig lokalradiostation, där ett annat centersnille tyckte att de där höginkomsttagarna inte behövde barnbidraget utan att det ska gå till pensionärerna. Det är som ett extra sympatiskt drag att man försöker spela ut olika svaga grupper mot varandra.

Ska man kategorisera centerpolitik under politik eller dumheter?

Äntligen räknar någon in mig bland höginkomsttagarna. Inte för att det där med barnbidrag känns helt aktuellt längre men i alla fall. Det känns skönt att veta att det är just höginkomsttagare man är. Låter man Maudan hållas ett tag till kanske hon kan uttrota fattigdomen i världen också. Hon har lite långt till verkligheten kan man tycka med sina dubbla löner...

Jag är imponerad av mig själv. Jag har till och med fäst trådarna direkt. Inte illa. Det brukar också vara ett aber med det här med projekt - att fixa den där sista detaljen som gör att det är klart.

Promenerandes hem från jobbet idag funderade jag en del på vår regering. I mångt och mycket tycker jag att det verkar som om de varit slugare än tidigare borgerliga regeringar. Jag menar sett ur ett borgerligt perspektiv är det ju helt lysande att se till att a-kasseavgifterna höjs så till den grad att de som tjänar dåligt och löper stor risk att bli arbetslösa mer eller mindre tvingas välja bort att betala fackavgiften. Det är på nåt sätt helt briljant. Speciellt som man samtidigt försvarar den svenska modellen med kollektivavtal och säger sig för den och vilja behålla arbetsrätten som den är. Lysande! Om man då i andra änden försvagar facken så att de blir helt tandlösa får man det ju som man vill utan att det egentligen märks.

Sen finns det saker som jag inte förstår också. Det här med att se till att det inte ska gå att försäkra upp sig vare sig privat eller genom kollektiva lösningar om man skulle bli sjukskriven mer än ett år. Det vore på nåt sätt mer förståeligt om man vill gynna dem som hade råd att ta egna försäkringar. Skumt!

Nåväl det kanske är med regeringen som med bakfylla - det går över, det vet jag av erfarenhet, det går över.