Tanten

Där säger maken att han sitter när jag ringer för att gnälla lite. Man undrar ju om han inte blir kladdig om lilla stjärten...

Om man ska få vad man vill ha. Så sjöng de Hoola Bandoola en gång i tiden. Jag har upptäckt en till sak om det där med att önska sig. Om man inte säger vad man vill kan man alltid låta någon annan ta smällen av om det inte blir som man tänkt sig. Det är lite fult tycker jag. En sån karl har jag haft med att göra idag och förresten ganska många gånger förut. De må handla om relationer, pengar eller vad som helst. Är du en sån som bara säger "Jag vet inte jag" så bli inte häpen om det blir på ett helt annat sätt än du tänkte dig. Jag tänker dock inte ta ansvar för icke infriade förväntningar allra helst om de inte ens är uttalade. Bara så ni vet!

Maken sitter vid sin dator och kollar in sina räkningar. Han muttrar och puttrar. Riktigt så grinig som jag blir av räkningsbetalning blir inte han. Själv tycker jag att han använder sig av fel metod. Räkningarna betalar man när man fått lön och då kör man allt på en gång så man är tvärilsk i åtminstone en kvart och sen är det gjort för den månaden. Det är mycket konstigt man upptäcker hos sin partner när man börjar dela brevlåda. 

Jag hade tänkt att jag skulle ta tåget i eftermiddag till maken men en tur till Härnösand på eftermiddagen tog längre tid än beräknat så det tåget det missade jag. Hur det var så var jag så inställd på en hemmakväll med maken så det fick bli en biltur. 

staden vid fjällets fot ville göra det lätt för mig att säga hej på en stund. Det är ändå där som är hemma så är det bara så jag kommer tillbaka tror jag bestämt, jag vet bara inte när. I går när vi tömde lägenheten på det där sista lilla som man tror går fort var det 6 gr och hellregn. Inte bara hällregn utan ett regn som bara hin håle själv hade kunnat uppfinna fast då borde det väl varit varmare kanske. Nå kl halv tolv var vi nere på plats hos maken.

Här ska skjutsas, ätas tårta, städas ur det sista ur lägenheten, umgås och jag vet inte riktigt hur vi ska varken hinna eller orka men nu är det upplopp. Fixar vi bara den här helgen tror jag ska ta en helg sen men bara vara. Min kvot av tomgloende med maken är sorgligt eftersatt. Me så ni inte undrar, jag lever men joxar. 

Nu ska jag bara packa ihop mina saker och lägga i bilen och så gå och jobba. Inga möjligheter har jag att förutse när jag kan dra ner till maken finns det. Allt för många andra har att säga till om hur länge vi ska hålla på. Det spännande med det överväger dock tungt och när jag kommer fram har jag blivit lovad lite rödtjut så jag ska nog kunna vara nattad lagom till Rapport i alla fall. 

En av mina kollegor ska vara med i TV till hösten. Det tror jag kan bli kalaskul. I dag har det skrattats på fikat så att man nästan kände sig som "förr i världen" på gamla jobbet fast som det var innan jag bytte avdelning. Jag tror att det är nyttigt att skratta så att tårarna rinner lite nu och då. Det känns så. Så har jag gjort lite nytta och lärt mig en massa också idag. Inte så dumt det heller. 

Jag är sur över en människa som mäter med så fundamentalt olika måttstock beroende på utfallet för hennes egen del. Visst så gör vi väl alla. Majros dotters utbrott "Det spelar ingen roll om det blir orättvist bara det blir rättvist för mig" är en klassiker på det temat. Medge att den känslan har man snuddat förbi lite nu och då men i alla fall. Många människor har i alla fall så pass med skam i kroppen att de försöker få det att se vettigt ut. Den här kvinnan var inte med när vår herre delade ut det. Skam i kroppen verkar saknas fullständigt och det samma gäller farstu. Bara kliva på, ingen hänsyn till integritet eller känslor. Kliva på bara, gärna iförd spikskor. Urkas burkas för såna!

Dumt och irriterande ska jag nog snart knåppa. Nu har jag packat om och i morgon ska jag vara på jobbet. Det kanske kan bli riktigt avkopplande. Så resten av veckan blir det Sundsvall om inget oförutsett inträffar. 

Det måste varit helgen som tog knäcken på mig. Jag är lika slut idag trots min tidiga kväll. Hem och packa om och så till jobbet i morgon så får vi se hur det går.

Jag inte var så trött skulle jag inte vara så trött. Så känns det jag orkar inte ens fundera på vad jag skulle om jag inte var så trött. Jag går och lägger mig istället.

Gårdagen gick åt till allt jag skrev att jag skulle göra. Nu vill jag ha en helg till. En sån där helg med vila och skojsigheter.

duscha, åka på Coop och se om de har fler trolleriförvaringslådor för sängkläder, RÖSTA och tvätta kläder. Under tiden ska jag fundera på gångproblematiken för svärfar och komma på hur jag ska kunna utnyttja varje millimeter av huset optimalt. En sur och elak hustru hade kunnat påpeka hur mycket enklare det hade varit att sköta det här enligt de riktlinjer hon försökte lägga fram. Man hade kunnat satt sig ner och tänkt ut vad man skulle ha kvar från de båda bohagen och så gjort sig av med det som är för mycket för att sen flytta ihop det. Maken han tycker att det var enklare att först flytta ihop allt och sen rensa. Jag vet inte jag om jag tycker det är så enkelt. Dessutom är det ju så att det som används minst nu är bakom allt annat så det som skulle slängas först är minst åtkomligt.

Efter att ha sovit några timmar kan vi konstatera att söte maken var tvungen att ge sig av tillbaka till staden vid fjällets fot för att lämna lastbilen och för att åka vidare till svärfar för att skjutsa ner honom hit för studentfirande.

Nu är det sista utburet ur den flyttbil vi hyrt. I staden vid fjällets fot var vi många. Här i södern mest maken och hans yngste. Egentligen är det rätt fantastiskt vad folk är beredda att hjälpa en. Att Yngsten kånkat och burit oavbrutet i tre timmar för att få in saker på ställen där de inte får plats. Han är snäll den pojken! Vi fjällets fot var familjen J på plats och gjorde det samma. Lillebror kom också och släpade och bar. Det mest fantastiska var väl ändå att Lilleman var på plats med tre underbara kompisar. Slet och släpade trots gårdagskvällens studentvedermödor. 

Det konstaterade han häpet lille brorsonen igår. Det var en hel del att titta på både när alla studenterna hade utspring från skolan och sen när alla skulle upp på sina flak och runt i stan. Vackert var det! Inte vädret men studenterna, i alla fall mina. Lilleman och hans flickvän är synnerligen bedårande. Jag lägger ju inte upp så mycket bilder av mina nära och kära här så ni får helt enkelt tro mig. Jag ska i alla fall bjuda på en bild från en annan sjungande lastbil än sonens. En som gungade av dansande studenter så att "hyttpersonalen" var tvungen att ta kort.

Fast det kanske går bra ändå. Storasyster fick magsjuka och kommer inte. Morbror har tenta. Styvfadern skulle hunnit om inte tåget drabbats av lokfel. Nu ska jag få i mig lite frulle och sen mot stan och studenten.

Jag satt en stund och filade på ett lite seriöst inlägg om typ livet och universum och allting. Men jag sticker emellan med att säga att jag var på det vinnande laget i aftonens norska karaoketävling. På med hörlurar och så nynna/sjunga melodin man hör utan att sjunga texten. I mitt lag fixade de när jag nynnande "Blinkar Blå" med Adolphsson&Falk inom den kritiska minuten. Ett ganska svårnynnat intro är det allt. Jag är mallig!

Annat kan man inte säga. Jag har badat bubbel och vanlig bassäng. Jag har också hör och häpna maken, bastat i ånga och torrt. Jag har ljusterapibastat och knatat runt i omväxlande riktigt varmt vatten och omväxlande iskallt. Jag har till och med simmat lite utomhus. Lite urlakad känner jag mig men avgjort ren. Tidigare i dag har vi varit och promenerat uppe i byn. Först rakt upp och sen rakt ner. En massa föreläsning och diskussioner på det gör att det känns som om man kan "kalla det en dag" och känna sig rätt nöjd med den.