Tanten

Lakanen har i natt varit som våtvärmande omslag. Luften står helt stilla i min lilla lånelägenhet. Inga persienner finns det, bara mörka gardiner att dra för. På kvällen ligger solen på mot fönstren. 

Det är synd att jag liksom inte tål värme. För nu är det varmt. Konstigt det där att det så sällan vill vara lagom. Eller det här skulle väl vara rätt lagom om man fick ligga och guppa i en sjö antar jag. Det får jag inte jag får jobba och så får jag försöka sova i övervarma rum. Lite gnällig blir jag.

Vi passerade Ammerån på väg norrut i fredags. Som tur var var kameran med. Det är bra vackert på sina ställen. Om nån undrar så skulle jag kunna tänka mig att ha semester nu. Skulle funka fint.

Så varmt var det i rummet där vi sov hos svärfar. Ett hektiskt trädgårdsarbete följde och så in till stan för att upptäcka att vi inte skulle hinna med förrådsgrejjerna till tippen innan de stängde. Problem behöver lösningar, alkohol är ett lösningsmedel. In på "apoteket Röda Näsan" efter en flaska gin till herr J. Sen lovade han att frakta vårt skräp vid tillfälle. 

Jorå, det gick väl den här arbetsdagen också. Idag har jag kännt att jag gjorde mig förtjänt av min lön i alla fall. Tröt som rackar är jag men i rummet hos svärfar där det är tänkt att vi ska sova är det 28 g varmt. Öppnar man fönstret kommer miljoner myggor, stora som mjölkpallar (detta för dem som är så gamla att de vet hur stor en mjölkpall är). Myggen här är som min barndoms mygg. Det surrar inte det säger flapp, flapp om deras vingar så stora är de. Eller så känns det så när man fått in en eller två. 

Min halva av matlagningen har varit klar länge och maken grillar...

Jojjomensan, det är det. Jag upptäcker också att jag har väldigt ont om sommarkläder. Det jag skulle behöva är någon typ av sommarkläder som skulle ge en illusion av sval elegans. Den typen av plagg lyser med sin frånvaro. Slafsiga shorts och sneda t-shirtar är vad som finns. Jo, och så finns det en massa skrynkel. Det där som jag trodde skulle ge den där illusionen men som bara ser ut som svettskrynkligt usch. 

Med så mycket missade jag tåget hem. I och för sig var jag inställd på att jag ändå inte skulle hinna eftersom dagen idag varit i Härnösand och Sollefteå men det kändes ändå lite snopet när jag väl börjat tro att jag skulle hinna. Jajja, sånt händer.

Är det ok att bädda upp och borsta tänderna och faktiskt titta på Midsummer från en bäddad säng/soffa? Säg att det är det för det är så jobbigt om man råkar somna utan tandborstning och dessutom måsta bädda. Jag är lite sömning så det finns riska att jag missar vem som är mördaren. Ibland missar jag vem som blir mördad också...

1. Maken när även han väckts av grannfejden skedar ihop sig och jag känner hans arm runt mig de där ljuvliga fem minuterna innan man obönhörligen måste kliva ur slafen.

1. Grannfejden. Herr och fru Fiskmås grälar på makarna Skata så det står härliga till. För att göra det hela mer komplext har även någon typ av trekantsförhållande inletts så nu verkar där vara två herr Fiskmås på plats. Dessa verkar inte alltid överens om att leva polyamoröst.

Just nu sitter jag på tåget och låtsas allt vad jag kan att jag sysslar med viktiga och brådskande saker. På sätt och vis har jag rent av gjort det för jag har kollat jobbmailen och fått i väg ett svar på en fråga som kommit. Det är rätt skönt att ha lite fria arbetstider på et sätt men jag antar att det inte kommer att vara lika skönt när jag blivit varm i kläderna och får mer att göra. Än så länge är det i alla fall vansinnigt kul. Kul inte på det fnittrande viset utan kul att känna sig nyttig.

Snart har jag lagt in alla skivor på min nya dator. Jag har strukit allt eländans som behövde strykas. Tvättkorgen gapar tom. Om ett litet tag ska jag packa en väska för morgondagen. Men jag har lekt med bilder också. Jag tror att jag lätt skulle kunna använda en massa timmar med photoshop om jag bara hade det. Jösses, så vackra svartvita studentporträtt jag har fixat och det med bara iphoto. Ja, jäklar i det vilken duktig liten (hm) tant jag har varit idag.

Våra nya grannar verkar inte helt och hållet komma överens med alla i grannskapet. Man vaknar av att det grälas högt på morgnarna numera. Pappa Fiskmås låter som om han inte alls gillar någon i familjen Skata. Herr och fru Skata verkar inte heller så förtjusta och verkar som de har en hel del att säga om familjen som flyttat in. Själv tycker jag att de kunde vara tysta på söndagsmorgnarna i alla fall.

Utanför Ljusdal finns ett naturreservat som heter Gröntjärn. En tjärn utan vare sig till eller frånlopp där vattennivån växlar extremt mycket beroende på grundvattennivån. Extra grön eftersom där är lite partiklar i tjärnen. I går kom vi så äntligen iväg. Runt den lilla tjärnen ska det visst  bara var 1,4 km men inte ens en tredjedel hann vi innan himmelens portar öppnade sig och det regnade. Som det regnade. Jag börjar tro att mina såna där dit ska jag åka och det ska jag se har någon typ av förbannelse över sig. Annat är det med mina "jamen det kan bli kul, nu far vi". Den typen av resor blir ofta hel ok. 

Den lille maken som jag la på kudden i går kväll ligger kvar. Jag tror han försöker att bli Sveriges äldsta tonåring i alla fall i tävlingsgrenen sjusovning. Kaffet är klart och himlen är i alla fall lite blå. Jag tror jag ska visa er en liten kamrat som vi hittade igår. Även den lite mitt i maten.

Visst är det märkligt att man kan sova som en liten gris när klockan ringer. Man är så trött att man är fullt beredd att sälja sin själ till vem det vara månde som kan ge en tio minuters sömn till. Så kommer där en ledig dag. Man kan sova så länge man vill. Det regnar ändå ute så där är inga måsten så. Det enda är att vila, äta lite ibland och plocka runt med det här komma i ordning-plocket. Då, den morronen, vaknar man före sex och kan inte somna om. Varför är det så?

Det ska jag göra och bära ner i bilen så att jag kan fara direkt när den här arbetsdagen är över. Som det känns nu ska jag bara vara denna midsommar. Kanske flytta runt lite bohag, kanske läsa en bok, eventuellt äta lite sill men mest bara vara. Att man kan bli så trött av att ha fått ett roligt och intressant jobb. Vilken enorm skillnad det är på sluttampen av det gamla. Jodå man blev minst lika trött av det och det var värre. Den här lära sig saker och få nya intryck-tröttheten hjälper det att vila ibland. Tomutmattningen kan man inte vila sig ifrån.

Där säger maken att han sitter när jag ringer för att gnälla lite. Man undrar ju om han inte blir kladdig om lilla stjärten...

Om man ska få vad man vill ha. Så sjöng de Hoola Bandoola en gång i tiden. Jag har upptäckt en till sak om det där med att önska sig. Om man inte säger vad man vill kan man alltid låta någon annan ta smällen av om det inte blir som man tänkt sig. Det är lite fult tycker jag. En sån karl har jag haft med att göra idag och förresten ganska många gånger förut. De må handla om relationer, pengar eller vad som helst. Är du en sån som bara säger "Jag vet inte jag" så bli inte häpen om det blir på ett helt annat sätt än du tänkte dig. Jag tänker dock inte ta ansvar för icke infriade förväntningar allra helst om de inte ens är uttalade. Bara så ni vet!

Maken sitter vid sin dator och kollar in sina räkningar. Han muttrar och puttrar. Riktigt så grinig som jag blir av räkningsbetalning blir inte han. Själv tycker jag att han använder sig av fel metod. Räkningarna betalar man när man fått lön och då kör man allt på en gång så man är tvärilsk i åtminstone en kvart och sen är det gjort för den månaden. Det är mycket konstigt man upptäcker hos sin partner när man börjar dela brevlåda. 

Jag hade tänkt att jag skulle ta tåget i eftermiddag till maken men en tur till Härnösand på eftermiddagen tog längre tid än beräknat så det tåget det missade jag. Hur det var så var jag så inställd på en hemmakväll med maken så det fick bli en biltur. 

staden vid fjällets fot ville göra det lätt för mig att säga hej på en stund. Det är ändå där som är hemma så är det bara så jag kommer tillbaka tror jag bestämt, jag vet bara inte när. I går när vi tömde lägenheten på det där sista lilla som man tror går fort var det 6 gr och hellregn. Inte bara hällregn utan ett regn som bara hin håle själv hade kunnat uppfinna fast då borde det väl varit varmare kanske. Nå kl halv tolv var vi nere på plats hos maken.

Här ska skjutsas, ätas tårta, städas ur det sista ur lägenheten, umgås och jag vet inte riktigt hur vi ska varken hinna eller orka men nu är det upplopp. Fixar vi bara den här helgen tror jag ska ta en helg sen men bara vara. Min kvot av tomgloende med maken är sorgligt eftersatt. Me så ni inte undrar, jag lever men joxar. 

Nu ska jag bara packa ihop mina saker och lägga i bilen och så gå och jobba. Inga möjligheter har jag att förutse när jag kan dra ner till maken finns det. Allt för många andra har att säga till om hur länge vi ska hålla på. Det spännande med det överväger dock tungt och när jag kommer fram har jag blivit lovad lite rödtjut så jag ska nog kunna vara nattad lagom till Rapport i alla fall. 

En av mina kollegor ska vara med i TV till hösten. Det tror jag kan bli kalaskul. I dag har det skrattats på fikat så att man nästan kände sig som "förr i världen" på gamla jobbet fast som det var innan jag bytte avdelning. Jag tror att det är nyttigt att skratta så att tårarna rinner lite nu och då. Det känns så. Så har jag gjort lite nytta och lärt mig en massa också idag. Inte så dumt det heller. 

Jag är sur över en människa som mäter med så fundamentalt olika måttstock beroende på utfallet för hennes egen del. Visst så gör vi väl alla. Majros dotters utbrott "Det spelar ingen roll om det blir orättvist bara det blir rättvist för mig" är en klassiker på det temat. Medge att den känslan har man snuddat förbi lite nu och då men i alla fall. Många människor har i alla fall så pass med skam i kroppen att de försöker få det att se vettigt ut. Den här kvinnan var inte med när vår herre delade ut det. Skam i kroppen verkar saknas fullständigt och det samma gäller farstu. Bara kliva på, ingen hänsyn till integritet eller känslor. Kliva på bara, gärna iförd spikskor. Urkas burkas för såna!

Dumt och irriterande ska jag nog snart knåppa. Nu har jag packat om och i morgon ska jag vara på jobbet. Det kanske kan bli riktigt avkopplande. Så resten av veckan blir det Sundsvall om inget oförutsett inträffar. 

Det måste varit helgen som tog knäcken på mig. Jag är lika slut idag trots min tidiga kväll. Hem och packa om och så till jobbet i morgon så får vi se hur det går.

Jag inte var så trött skulle jag inte vara så trött. Så känns det jag orkar inte ens fundera på vad jag skulle om jag inte var så trött. Jag går och lägger mig istället.

Gårdagen gick åt till allt jag skrev att jag skulle göra. Nu vill jag ha en helg till. En sån där helg med vila och skojsigheter.

duscha, åka på Coop och se om de har fler trolleriförvaringslådor för sängkläder, RÖSTA och tvätta kläder. Under tiden ska jag fundera på gångproblematiken för svärfar och komma på hur jag ska kunna utnyttja varje millimeter av huset optimalt. En sur och elak hustru hade kunnat påpeka hur mycket enklare det hade varit att sköta det här enligt de riktlinjer hon försökte lägga fram. Man hade kunnat satt sig ner och tänkt ut vad man skulle ha kvar från de båda bohagen och så gjort sig av med det som är för mycket för att sen flytta ihop det. Maken han tycker att det var enklare att först flytta ihop allt och sen rensa. Jag vet inte jag om jag tycker det är så enkelt. Dessutom är det ju så att det som används minst nu är bakom allt annat så det som skulle slängas först är minst åtkomligt.

Efter att ha sovit några timmar kan vi konstatera att söte maken var tvungen att ge sig av tillbaka till staden vid fjällets fot för att lämna lastbilen och för att åka vidare till svärfar för att skjutsa ner honom hit för studentfirande.

Nu är det sista utburet ur den flyttbil vi hyrt. I staden vid fjällets fot var vi många. Här i södern mest maken och hans yngste. Egentligen är det rätt fantastiskt vad folk är beredda att hjälpa en. Att Yngsten kånkat och burit oavbrutet i tre timmar för att få in saker på ställen där de inte får plats. Han är snäll den pojken! Vi fjällets fot var familjen J på plats och gjorde det samma. Lillebror kom också och släpade och bar. Det mest fantastiska var väl ändå att Lilleman var på plats med tre underbara kompisar. Slet och släpade trots gårdagskvällens studentvedermödor. 

Det konstaterade han häpet lille brorsonen igår. Det var en hel del att titta på både när alla studenterna hade utspring från skolan och sen när alla skulle upp på sina flak och runt i stan. Vackert var det! Inte vädret men studenterna, i alla fall mina. Lilleman och hans flickvän är synnerligen bedårande. Jag lägger ju inte upp så mycket bilder av mina nära och kära här så ni får helt enkelt tro mig. Jag ska i alla fall bjuda på en bild från en annan sjungande lastbil än sonens. En som gungade av dansande studenter så att "hyttpersonalen" var tvungen att ta kort.

Fast det kanske går bra ändå. Storasyster fick magsjuka och kommer inte. Morbror har tenta. Styvfadern skulle hunnit om inte tåget drabbats av lokfel. Nu ska jag få i mig lite frulle och sen mot stan och studenten.

Jag satt en stund och filade på ett lite seriöst inlägg om typ livet och universum och allting. Men jag sticker emellan med att säga att jag var på det vinnande laget i aftonens norska karaoketävling. På med hörlurar och så nynna/sjunga melodin man hör utan att sjunga texten. I mitt lag fixade de när jag nynnande "Blinkar Blå" med Adolphsson&Falk inom den kritiska minuten. Ett ganska svårnynnat intro är det allt. Jag är mallig!

Annat kan man inte säga. Jag har badat bubbel och vanlig bassäng. Jag har också hör och häpna maken, bastat i ånga och torrt. Jag har ljusterapibastat och knatat runt i omväxlande riktigt varmt vatten och omväxlande iskallt. Jag har till och med simmat lite utomhus. Lite urlakad känner jag mig men avgjort ren. Tidigare i dag har vi varit och promenerat uppe i byn. Först rakt upp och sen rakt ner. En massa föreläsning och diskussioner på det gör att det känns som om man kan "kalla det en dag" och känna sig rätt nöjd med den.

Man ser inte till skutans topp för molnen hänger så lågt. Några snöfingor har det varit i regnet. På det hel taget ganska kallt och ruggigt. Å andra sidan var det uppehåll när vi var vid Tännforsen och kommunikationsövningarna var roliga och säkert lite nyttiga.

Jag vill gå en kurs. Planlöst irrar jag omkring och eftersom jag inte har rät kläder med mig packar jag ihop en massa fel kläder i en väska till. Trångt blir det och tungt blir det. Jag vill bli en organiserad packare! En sån med en minimal och lätt väska som ändå har med precis vad hon behöver och inte en pinal till.

I dag har jag lärt mig en massa. Man blir trött av sådant. Alldeles jättetrött. Om maken eller vem det nu är som pratar i telefonen hos maken kunde lägga på luren tror jag bestämt att jag skulle ringa aftonens godnattsamtal och sen lägga örat på kudden. 

Måste spola av kroppen och rita på mig ögon för att ställa mig i regnet och vänta på min kollega. Lilleman säger att SMHI lovar regn till studenten också. Det tycker jag är lite tarvligt av dem.

Jag måste säga att det här med att ha ett intressant och kul jobb ställer till det för bloggandet. Kanske bidrar allt farande en del också. I dag har jag fixat två små ärenden på egen hand men eftersom jag inte vill vara så offentlig får ni tro mig när jag säger att jag känner mig nyttig även om det ännu är i det lilla formatet. Nå, tiden ramlar iväg och jag kan konstatera att jag knappt sett på tv eller surfat ordentligt sen jag började jobba. Det är ju också så att jag sällan har varit så mycket social och gjort så mycket privatnyttigt.