Trilskande hårbotten

Jag känner mig lite matt i pälsen idag. Matsstafetten var trevlig. Allra trevligast var faktiskt gästerna som kom till oss. Fyra tjejer ett kusinpar och två jobbarkompisar. Synnerligen trevliga och lättpratade. Förrätten var mumsig kyckligspett inrullade i parmaskinka och efterrätten som åts i andra ändan av gatan var kladdkaka med nötter och hallon. Inte illa. Vi hade gjort det enkelt för oss och marinerat rostbiff och joxat ihop en himla massa sallad. Det var ju också så varmt att det inte alls kändes fel att ha varmrätten kall. 

Sen var det då Statt. Tanten kände att hon inte gillade att vara där. Volymen på alldeles så där mycket att alla skrek utan att man för den skull hörde vad en enda människa sa. Jag är nog en riktig tråkmåns för jag gillar inte när det ringer i öronen. Maken insåg situationens allvar och tog ner mig på en ödslig pub. Så trivs jag bättre. Det behöver inte vara totalt ödsligt men jag gillar att höra vad jag tänker.

Nu är det segt. Det behövs gräsklippning och det behövs tvättas. Jag skulle gärna bara dra mig tillbaka under ett träd med en bok och en tillbringare vatten.

Kommentarer
Postat av: anna

Jag tycker också att det är för hög volym på en massa ställen, man blir ju helt hes av att stå och skrika oxh säga om allt fem ggr.

2009-05-31 @ 17:10:25
URL: http://www.metrobloggen.se/fashionhaggan
Postat av: anne

Om det nu bara var öronringning man drabbas av, jag brukar på trumhinnefladder också.

2009-05-31 @ 20:58:42
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: ullisar

i min lilla stad finns det inget sånt lyxigt som öde pubar. förutom möjligen nån obskyr svartklubb som är ändå inte känner till och därför inte kan gå på.



log lite åt det här inlägget iaf. av medkänning... ;)

2009-06-02 @ 23:31:24
URL: http://ullrika.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0