Tanten

Rubriken bör uttalas i ett lätt desperat tonläge. Så gör vi hos oss. Jag vet egentligen inte varför men så fort någon säger grilla i närheten av min bror så säger han så: GRILLA?!?

Märkligt nog har jag sen vi kom hem varit hiskeligt morgonpigg. Konstigt men inte helt dumt. Trots att vi kom i säng så sent har jag varit uppe och studsat en stund nu. Liftaren, maken och hans barn har gett sig i väg. Lillaste Humlan sover och jag ska snart ta mig samman och duscha. Liftaren hittade vi på E14 mitt ute i ingenstans dit han gått efter att blivit avsläppt av en tidigare lift. Till Uppsala skulle han för att fira Valborg med kompisar. Shorts hade han och när vi nått hit ner var det bara 3 (tre) grader varmt. Man kan inte ställe ut "ungar" på vägen den tiden och i den kylan. Rar verkade han vara och efter någon mil insåg Humlan och han att de hade en massa gemensamma bekanta så riktigt så modigt kanske det inte var som det lät i natt när jag skrev att vi lät honom bo här. När jag är ensam är jag nog ganska feg för att plocka upp folk men med tre vuxna i bilen känns det som att man begränsat risken en hel del. Annars är det märkligt det där med liftare, det verkar som de blir mer och mer sällsynta.

Jorå, fyra provkörda bilar, ett bankbesök, ett besök hos frisören för lite småprat, en mäklare, sex pizzor, en massa familj, bilåkning söderut, en upplockad liftare som vi inte hade hjärta att lämna på en öde bensinmack utan som nu sover här. Det känns som om det varit rätt fullt med konstigheter idag. 

Dagen idag ska det hinnas med mycket på. Lite frukost till att börja med och sen ska vi ut och titta på bilar. Tydligen har min blivande arbetsgivare en idé om att det är bra att köra säkrare och miljösnällare bilar så om man har en sån istället för ett gammalt åbäke får man mer reseersättning. En del tid i bil kan vi förutsätta att det kommer att bli så det är nog inte så dumt tänkt. Kombinationen med att jag i dag ska till mäklaren och skriva papper för lägenheten gör att det känns som bilkollarläge. Det är inte å ofta jag känner så men med ett oväntat bra bud på lägenheten så...

Tänk att man kan få ha ett sånt flyt. Budgivning på lägenheten och en lön på vikariatet som helt klart kommer att gå att leva på. Lillaste Humlan som är en flicka som gillar att göra av med mammas pengar tycker att vi ska ut och titta på bil i morgon. Det finns lite argument för, det gör det. Reseavtalet är visst sånt att en ny, miljösnäll och säkerbil ger högre milersättning och jag kommer att få tillbringa en del tid i bil. En Renault tycker Humlan, en Passat tycker hennes kompis T och själv tänker jag mig att det nog skulle få vara en ny Cittra eftersom det ändå bara är där de vill sälja bilar till mig. För nytillkomna läsare kan jag meddela att ensamstående kvinnor i Östersund bara välkomnas som kunder hos Citroenhandlaren alla andra bilaffärer ser en ändå inte hur man än traskar runt i butiken och sparkar på däck. Nu är jag ju inte så ensamstående längre men jag tycker att en bilsäljare som kan tänk sig att sälja bilar även till kvinnor bör premieras.

Alldeles ofotograferat blev det men Tanten har bott en natt på riktigt temahotell i Buenos Aires. Jojjomen. På argetinsk spanska finns ett ord för den där lägenheten man har som inte hustrun känner till och till vilken man tar älskarinnan. Där finns också hotell som tar betalt per timme där man kan ta in om man känner att passionen kommer hastigt eller olämpligt.

Så är vi tillbaka i fosterlandet maken och jag. Så här fick jag inte dansa men jag har handlat mig ett par alldeles riktiga tangopjuck i Buenos Aires. Jag tror att ni kommer att få er till livs lite spridda skurar Argentina för det har vari en helt fantastisk resa. Tack vare makens dotter och hela hennes stora svärfamilj har vi fått uppleva massor. Tango i Buenos Aires, barnkalas utanför La Plata, pingviner i Patagonien och så mycket omsorg och trevliga människor att man kan bli rent rörd. Det kommer att räcka till en massa blogginlägg, helt säkert. 

Ett vikariat verkar jag ha fått med chans på förlängning. Jobbet jag ville ha dessutom. Lägenheten budas det på. Själv jäser jag runt och turistar så det står härliga till. I förmiddags kom vi tillbaka efter några ljuvliga dagar i Patagonien och i eftermiddag bär det av till Buenos Aires. Ska lägga in bilder och berätta mer när jag har min egen dator hemma. 

Konstigt det där med dåligt samvete. Det är så lätt att skaffa sig och man kan ha det för så konstiga saker. Just här och nu har jag haft dåligt samvete för att jag inte hunnit med vare sig att läsa era bloggar eller kommentera som en artig bloggare borde. Det må ju vara och jag ska komma ikapp bara mitt liv återgår till den mer normala tråkiga lunken. Just nu har jag lite för roligt. Det konstigaste dåliga samvetet är nog trots allt det jag har för mitt elektroniska facebookhusdjur. När jag snabbt tittade in till honom nu var han både hungrig och smutsig. Roligt hade han inte heller. 

Gårdagen ägnades nästan uteslutande åt styling. Upp i ottan för att köa hos den store hårstylisten Jorge Sanchez klockan åtta. Tidsbokning har han inte eftersom han inte klipper hår utan löser estetiska problem. Nio öppnade salongen och vår guide tillika makens dotter satte upp oss på listan. Jorge var dock inte där. Lite osäkert var det när han skulle dyka upp. Läge att kolla igen vid elva. Maken och jag lullade runt för att återkomma då. Njaäe säg vid fyra efter siestan var beskedet då. Jajja, när vi hämtar upp E för lunch är mannen på plats och vi blir granskade och nerslängda. Klockan sju var det klart. Den store hade personal som färgade och fixade och själv sprang han mellan klippningarna och personalen för att ha stenkoll. 

Resan gick bra. Med ett sprillans nytt rosa provisoriskt pass i handväskan började vi färden och nu är vi framme. Här sovs det middag. Maken sover och här ligger en fyraåring och sover också. Själv vet jag inte vad det beror på men det går inte att sova middag just nu. Jag begriper inte riktigt hur jag ska hålla mig igång till middag och godnatt men det blir en senare fråga.

Jag har aldrig varit så stressad en påskvecka i hela mitt liv. Tanten far runt och är lättretad och snargråten. Allt möjligt bara jävlas och tar längre tid än jag trodde. Lite anställningsintervju på det och det är fulländat. 

Aptrötta efter en lång dag med städ och fix. Till det kom del två av intervju. Det kändes positivt men det är ju alltid en anspänning. Nu är det avklarat i alla fall och jag har inte kommit på något jag ångrar att jag sa så man får väl anse att det bara är att släppa tankesnurret nu. Nu ligger bollen hos övriga intervjuoffer och de som ska anställa. 35 mil i bilen på det och man får en trött men speedad tant. Lite trist att inse att det egentligen bara är att börja om med plock och städning här. Tanten är lite småless...

Ni vet den där drömmen man kan ha att man springer och springer men aldrig kommer fram. Precis så känns det att ägna långfredagen åt att försöka städa ur en lägenhet så att den ska duga för visning. Eftersom jag får bort på ett ställe hittar jag nya fulheter. 

Skulle det kunna bli lite fart på verksamheten här idag igen. Om allt som ska bäras till soprum och bil blir buret kommer det att gå avgjort mycket lättare att dammsuga. 

Som sagt, här plockas det och städas. I förrådet i källaren trodde jag att jag hade min stora gröna resväska. Det hade jag inte. Det är kanske inte så mystiskt. Det kan mycket väl vara så att Humlan har tagit/lånat den för jag har hennes lite mindre och blå här. Det mystiska var att det inte alls var så stökigt i förrådet som jag mindes. Inte alls så mycket jox som jag trodde. Märkligt, mycket märkligt. Ett elände finns det där i alla fall. En uråldrig vävstol...

Bara upp till svärfars hus för att ordna med lite pappersjox. Jag har råddat mer men hamnar framför datorn med jämna mellanrum när det blir för trist och övermäktigt med fixandet. 

Glad Påsk på er alla! Själv upptäcker jag att ju mer jag städar dess värre ser det ut. Kartonger och kassar på väg någon annanstans och damm som borde bo i snabeldraken gör ingen människa glad. 

Om man suttit och tittat på passet som låg på skrivbordet och tänkt att det är dumt att det ligger där, hur tänkte man i nästa steg då? Alla skrivbordslådor inklusive det där passet ska ligga är kollade och även frysen är genomkollad.

Jag hinner inte med här. Det är ett pass som vägrar att ligga där jag lagt det, det är sjukhusbesök, däckskiftning, tur till mäklaren och en tur för att vaccineras. Ingen som jag vill träffa har jag hunnit träffa. Det är mycket nu.

Med en lista lång som en önskelista till jul tar vi itu med dagens att göra. Först duscha och komma i kläder men redan har jag fått iväg ett mail till skatteverket och maken har hunnit med att ringa sjukhuset. Ärmarna uppåt kavlas!

När vi närmar oss staden vid fjällets fot ringer telefonen. En "borttappad" svärfar visar sig efter en hel del ringande ligga på sjukhuset. Ibland blir jag så trött på såväl sjukvården som äldreomsorgen att jag faktiskt skulle kunna svära en ramsa som skulle få era öron att krusa sig i kanterna.

Jag sitter och slösurfar för att få tiden att gå. Jag väntar på maken på Birsta köpcenter. Måttligt kul. Det var i alla fall så det blev när jag följde med lite folk som skulle till Ikea innan de skulle vidare till Ö-vik. Där slog jag i alla fall ihjäl en timme. Vi är några stycken som inte kommer att sitta kvar i styrelsen längre. Jag kommer att sakna en hel del av dem. Det är mycket uppbrott nu. 

Är det inte så det brukar stå på hälsokostens paket med piller mot sömnsvårigheter och allmän stissighet. Jag vet inte jag men mild? Oro känner jag i alla fall. I dag ska jag på ett styrelsemöte och en halv anställningsintervju. Jobbarkompis B säger att det krävs tio för att få ett jobb... Sen hem till staden vid fjällets fot. Stöka lägenhet, lämna nyckel till mäklaren, fixa så att deklarationen har en suck att bli deklarerad, gärna hitta passet och lite kläder, träffa en pappaknapp, en Lilleman och en brorson med familj vore heller inte så oävet.

Så kan det gå men fru J ringer igen om en halvtimma och vad det lider tar säkert pingisen slut också och maken kommer inångades. 

Det har maken. Trevliga är de. I fredags och idag har jag hjälpt en av dem med ett lite speciellt problem. Hemlig som jag är vill jag inte riktigt gå in på vad det rör sig om så ni får leva i nyfikenhet. Det jag ville ha sagt här är att efter att suttit och varit så seg på jobbet så länge har det varit fantastiskt kul att få använda hela huvudet till det var tänkt. Fundera och filura. Använda hela allmänbildningen och en massa logik. Kjempegöy! Ska vi tro att det heter så på norsk?

Det är märkligt att man kan känna sig så trött efter en helg i sömnens tecken mer eller mindre. Jag hoppas att kaffet snart kickar in så att ögonen går upp. 

Det är vad jag skickat söte maken och hans yngste på. Maken hade för sig att han skulle ut och gå med mig men jag sitter telefonsupport för Lilleman som ska in med skoljobb till i morgon. Modern har pepptalk över telefon och internet. 

Min inre tonåring har slagit till. Jag skulle bara krypa tillbaks i sängen en stund hos söte maken. Jag somnade om. Alldeles nyss vaknade vi. Och så har den här dagen nästan gått.

Det måste vara det som gör att jag är uppe så här tidigt en södagsmorgon efter femtioårskalas. Vi var visserligen inte ute och slarvade på värsta viset det var vi inte men i alla fall. Eftersom alla gäster hade med sig mat och värd och värdinna var synnerligen generösa med måltidsdryck skulle jag faktiskt kunna sova en stund till. Jösses så mycket gott olika människor kan laga. Med en aptit och brist på botten som en stövare blir det jobbigt för en tant sånt. Trevligt var det! 

Den börjar segt. Jag såsar fortfarande på i morgonrock och kan inte riktigt bestämma mig för att kliva i duschen. Jag borde ta mig samman lite för i afton vankas det femtioårskalas och det vore skönt att känna att jag gjort något innan vi ska åka. Söte maken har varit ute och powerwalkat med dotter så de har varit lite hurtiga. Det kanske räcker även för mig.

Säga vad man vill om min underrättelseverksamhet men tänka behövde man. Det blir man trött av. P'åt igen på måndag. Nu ska jag mer ägna mig åt att fundera på vad jag kan tänkas vara sugen på till middag och om jag verkligen har lust att dammsuga igen. Det tror jag inte att jag har.

Jo, det kan vi nog konstatera att jag är. Tag vem som helst som jag inte har anklagat för något och börja försvara henne och jag kommer att utgå ifrån att hon är skyldig.

När maken och jag skulle gå en sväng efter maten, vi har som en tur han brukar ta när han vill motionera tanten eller bara hinna prata lite, hittade vi grannarna. De hade en bil som skulle på besiktning i morgon bitti och som så här på kvällningen var stendöd. Inga problem, maken har startkablar. Eftersom de har en bil till en stor Volvo som säkerligen heter något men som jag med mitt måttliga bilintresse skulle beteckna som stor och röd körde de fram den mot den lilla Renaultens nos. Här skulle det startkablas. Stora, nya, röda Volvobilar har batteriet så finurligt gömt att man behöver en instruktionsbok för att hitta det. Dessutom behöver man specialverktyg för att få fram nåt att fästa startkablarna i. Här fick makens lilla röda rycka in. 

I dag är det väder. Det var väder igår också. Förmodligen kommer det att bli någon typ av väder även i morgon. Joråsåattmen...

I går fick jag ett litet uppdrag från en av grannarna. Spännande och just inom mitt lilla specialområde. Lite kaffe och morotskaka fick jag också. Jag fick också iväg lite jobbansökningar så jag var nog faktiskt riktigt produktiv i går. Annars är det väl mest så att våren märks mest än så länge här på allt grus som följer med in. 

Tanten drar till Argentina. Nu E informerad så att hon kan sätta på kaffepannan tills vi kommer så då var det inte så hemligt längre. Det känns onekligen bättre att ha informerat den som får de oväntade besöket innan man skriver det på bloggen. Det kom lite hastigt på ska jag säga. Allt började med en promenad ner till stan för att mjölken var slut. Maken ville ut och gå och jag tyckte att vi behövde handla innan affärerna stängde. I härlig kompromissanda promenerade vi till mjölkaffären för att finna den stängd, nya öppettider minsann. Skam den som ger sig och så gick vi till nästa. På väg mot nästa måste man förbi resebyråns skyltfönster. Den sista minuten som annonserades ut där var borta redan på måndagen men där fanns relativt sett billiga flygbiljetter och på den vägen blev det. Pannkakor och blodpudding är mat det också och förresten har jag redan kokat en himla massa bönor och portionerat upp i frysen.