Jag tror

Jag tror att det kommer att bli en väldigt lång paus här. En permanent paus kanske rent av. 

Det tar på krafterna

att jobba första dagen efter semestern. Dessutom har jag fått en hel del gjort. Ibland är jag lite nöjd med mig.

Vilken helg

Jag har varit så flitig så flitig. Inte nog med att jag odlat i Farmville på Facebook så har jag ägnat mig åt djurvård och nästan fixat klart vardagsrummet. Det blev en och en halv banankartong med böcker över som inte får plats. Hur gör man då? Alla mina skivor är insorterade och det sitter även mina tavlor på väggarna. Maken har byggt byrå och spacklat sovrum. Humlan och jag har trots att det är fel tid på året planterat om blommor och hivat de lusigaste exemplaren. Nu vill jag faktiskt vila.

Hur tänkte hon här då?

En tvättäkta fashionistas höstlista.

Det har Anne utmanat mig att göra. Tvättäkta ja, fashonista mer tveksamt. Jag anar någon typ av ironisk twist i det hela men om nu äntligen någon vill veta hur jag ser på höstmodet gäller det att passa på.

Din stil i en mening: Vill mer än jag kan. Tänk ändå om jag kunde säga åt mig på skarpen att sluta svulla och skaffa mig en mer klädvänlig figur.

Stilförebild: In my dreams, tänk Ingrid Bergman eller så tidigt 60-tal. Stilettklackar, snygga dräkter, snygga byxor och maffig tröja i skogen. I verkliga verkligheten är det nog Humlan som styr och ställer i en mer realistisk stil. Gärna jeans, leggigings och tunikor.


Vilket är ditt favoritmärke inför hösten? Märken, det har jag ingen koll på alls nu längre. Gillar när maken dressar sig som lite Marlboroman dock. Klassiskt men ändå inte strikt.


Vad inspireras du av? Folk på stan, tidningar, bloggar egentligen vet jag inte men konstigt nog har jag ännu inte lärt mig att våga handla sånt som blir modernt förrän det går in på sin allra sista säsong känns det som. Snarare eftersläntrare än föregångare.


Vad tror du på inför hösten? Jag tror att koftor kommer att komma stort hos tanten eftersom hon handlat en del tunikor/klänningar som hon gärna vill ha men hon tycker ju inte om att frysa.

Det bästa basplagget inför hösten? Jeans, leggings och tunikor som lägger ett försonande tyglager över tantmagen.


Vilka skor tror du på inför hösten? Stövlar fast jag önskar att det hinns med lite mer av mittimellanskor som har för kort säsong i norr. Mina pumps med lite, lite klack vill ut en sväng innan snön kommer.


En ideal höstoutfit: Regnställ och goretex-kängor.


Tre saker på önskelistan: Färdig renoverat sovrum med ordning på kläderna så att favoriterna inte kommer bort, riktigt sköna jeans och skor förstås.


Ditt senaste köp: Klänning på Lindex en synnerligen figursnäll sak.


Do´s and dont´s:

Do: Ha kläder som du verkligen trivs med och sätt på ett leende till outfiten.

Don´t: Låt inte bli att ta en snabbkoll innan du ger dig ut i världen. Säger som Anne leggings i strumpbyxematerial kan vara lurigt. Både med för korta tunikor och förstärkningsdel på leggingsen, vita tights (vad är eg skillnaden) på ben med celluliter, vissa verkar få fram åderbråck och skrattgropar i benen som ingen visste fanns där innan och tänk på att alla ser ut som Kalle Anka i oranga foppatofflor.

Nu utmanar jag: Daniel och Anniverse. Dessa båda hoppas jag kan ge oss en annorlunda bild av höstmodet. Det jag sett av Daniel på hans blogg verkar färgstarkt och oängsligt som få killar törs och visst vore det bra att veta "what to wear when in Mumbai"

En galen Humla

En bindgalen liten Humla lägger upp dansbandsspellista på Spotify som hon spelar för oss... Jag vet inte vad det är jag närt vid min musikaliska barm.

Hektiskt

Humlan röjer runt och garvar rått åt det hon ser. I dag blir det nog en hektisk dag. Det ska bytas lampor och det ska bytas krukor. I kväll kommer fröken J hit förhoppningsvis med pojkvän. Frk J är den underbara unge som lånade ut lyan i Sundsvall. Nu har hon lovat att jag kan få sova där när jag ska på firmafest. Pojkvännen kan visst låna ut en arm till henne att sova på i förekommande fall. Jag är en kvinna med tur och många snällingar omkring mig.

Strč prst skrz krk!

Det hade jag glömt. Vilken mening! En hel mening utan en enda vokal. Kan man annat än fascineras av ett sånt språk. 



Ni får lite mer nostalgimusik medan jag väntar på min Humla och grunnar på hur det kan komma sig att en del människor är så totalt befriade från farstu och bara kliver på. Det ska jag grunna på. Aen när jag hämtat en Humla på tåget ska jag nog ha mig lite fredagsmartini.

Slänga och slänga

I dag har jag slängt Biltemas vårkatalog från 2005 och Nortons instruktionsbok för antivirusprogrammet till windows 95. Det tar emot att slänga böcker men det finns möjligheter att även jag kan lyckas ibland.

Faktum är att jag längtar tillbaka

Jag sitter och lyssnar på tjeckisk musik från sen en massa år tillbaka och tittar på bilder från Prag. Jag tror helt enkelt att det är min stad. Jag vill tillbaka. Knödel, ölstaket, vackra hus och det där lite lagom trevliga. Inte inställsamt men sällan otrevligt. Livsgåtorna löses så bra med en pilsner på bordet. Karlsbron i skymningen är den avgjort mest romantiska plats jag kan komma på. Den här svängen blev för kort kan jag konstatera. Mer Tjeckien åt folket eller i alla fall mig!

Länkar

Okdoki, så fick det väl bli då. Jag tyckte inte riktigt att jag behövde ha en extra webläsare men tydligen är det ett Safariproblem det där med den lilla rutan. Nu kan jag länka, titta bara Anne!

I kväll kommer Humlan hit. Innan hon kommer skulle det vara synnerligen bra om det gick att skapa väg till en säng och ännu bättre om det var en säng som går att bädda och sova i. Bokhyllorna är nu fulla och en bit på väg har jag kommit i skivsorteringen. Någon gång närmare jul kanske det går att ta sig runt utan behöva kliva över kartonger.

Tanten är fin i håret

Dessutom kan jag se utan att det kliar i ögonen av luggen. Det är bra! Lillemans gamla fotbollsskor är inlämnade på Kupan. Jag kan säga att under några år där var fötterna mer intresserade av att växa än att spela så vansinniga mängder fotboll så de var närmast oslitna. 

Herre gud så vansinniga mängder sportutrustningar och kläder man fick köpa under ett antal år. Köpte man skridskor på hösten var de för små innan skridskosäsongen var till ända. Fotbollsskor från våren var omöjliga att ha när hösten kom. Nu hoppas jag att någon annan unge kan ha glädje av dem och i alla fall sätta lite repor på dem. Inte var jag så bra på att hitta på Friluftsfrämjandets bytesmarknad eller så heller. När vi kom dit fanns bara gammalt rate kvar eller så var de bra grejjerna i samma fel storlek som det vi lämnat in. 

Det är likadant med fyndlådor i butiker. Där ligger inget som jag ser. Sen kommer det en fyndare med skarpare ögon (typ min Humla) och plötsligt ligger där en massa roligt och snyggt för inga pengar alls. Är det någon som vet vad det synfelet kallas? Det är i alla fall dyrt att ha.

Lyx!

Nu ska jag till frissan och få lite färg i ett kortare hår.

Inga djupsinnigheter idag

I alla fall känns det inte så så här från morgonen. Dagen idag känns som den mer ska ägnas åt att få en klipptid och åt att få lite röjt. Det känns visserligen som om det senare är ett rent evighetsarbete. Jag har sagt det förut men jag tror fortfarande att det hade varit en bra idé att bestämma vad som skulle vara kvar först, gjorts sig av med det som inte skulle vara kvar och sen flyttat ihop.

Ingen hjälp ännu eller tantens inlägg om sex

Jag har fortfarande bara en tomruta där man kan göra länkar men Annes bloggadress finns i raddan över bloggar som jag läser. I dag skriver hon om homosexualitet i sin blogg. 

Det får mig att tänka på hur märkligt mycket energi människor kan lägga på andras förehavanden i sänghalmen. Själv har jag en bestämd uppfattning. Tvinga, tjata eller övertala aldrig någon att göra något den inte vill. Låt dig inte tvingas, tjatas eller övertalas till att göra något du själv inte vill. Gränsen mellan förförande och övertalning skulle jag säga att man känner när den kommer. Det är där det inte känns bra längre och då ska man backa. 

Håller man sig där är nog det allra mesta ok skulle jag säga och inte något som direkt angår mig. Visst kan man vara nyfiken så där i största allmänhet. Visst kan man tänka men jösses kan man tycka att "det" är upphetsande? Men att bestämma att det är mitt sätt som är normen och att andras sätt att finna njutning är fel och förkastligt, nej, inte så. Jag är inte bara allergisk mot homofobin både som den visar sig i vissa kulturer men också i en del av den svenska frikyrkan. Jag är också allergisk mot uttalanden av typen "ingen kvinna skulle göra "det" (vad "det" nu är) frivilligt. Det jag vill och njuter av behöver inte vara det samma som det du vill och njuter av. Precis som med andra typer av njutningar. Jag gillar choklad men tycker att engelsk lakrits är för äckligt. Det ger mig inte rätten att säga att ingen människa kan vilja äta engelsk lakrits eller att det inte borde få förekomma. Det som däremot absolut inte får förekomma enligt mitt sätt att se det är tvångsmatning med engelsk lakrits (eller för den delen choklad heller). Håller vi oss där, i absolut frivillighet och lägger mer energi på vår egen och eventuella partners sexuella njutning än på att förfasa oss över vad andra kan vilja hålla på med tror jag att det skulle bli ett gladare samhälle.



Nu är det rent pinsamt

Är det någon som vet vad jag gör för fel. När jag har min mac kan jag inte länka i mina inlägg. När jag kör på pc kan jag. Jag antar att det är nåt plättlätt och självklart men berätta det gärna för mig.

PS. Ja det är alltså så att den lilla rutan som kommer upp när man markerat text  och tryckt på kättingsymbolen är helt tom och går alltså inte att fylla i.

Hyllor, pluttar och hakar

Nu har jag fått in lite hyllor och hyllplan i vardagsrummet. Nu är påsen med pluttarna och hakarna som vi var till Ikea efter borta. Varför är jag inte förvånad?

43 minuter om dagen

De trogna läsarna vet att jag understundom stöder mig på de vetenskapliga testen på facebook och de lika vetenskapliga tidningarna Aftonbladet och Expressen. Innan vi for på semester läste jag på nätet i någon av dessa att män ägnar ett år av sitt liv eller 43 minuter om dagen åt att spana in kvinnor. Så läser jag hos Anne om lagen i Afghanistan som ger en man rätt att svälta sin hustru om hon inte släpper till minst var fjärde dag. Illustrerat av en bild på en kvinna i burka. I korsningen mellan dessa tankar poppar det upp en massa joxiga tankar. En del känns mer seriösa och vettiga och en del andra mer precis som det kan bli när man tänker på saker som inte egentligen hör ihop samtidigt.

Är det så att spanandet är mer biologiskt styrt eller är det så att säga för att det syns långa hårmanar, kjolar och jeansstjärtar som det spanas? I länder där burka är vanligt vad används dessa 43 minuter till då? Jag kollar med maken om man blir mer eller mindre aggressiv av att spana, jag tror att jag är något på spåret. Maken säger dock att det beror nog på. En del blir rent oregerliga av sin spaning men säger han också man är i alla fall sysselsatt under tiden. Just den stunden tillverkas inga bomber. Jag släpper den tanken och går vidare.

En liten sväng funderar jag på om det skulle vara en bantningskur för mig men kommer fram till att den verkar till och med tråkigare än en evighetslång flygvärdinnediet.

Jag funderar vidare på om det verkligen är någon höjdare att vara karl bland burkorna. Sex och sex är ju inte det samma. Risken måste ju vara att man missar en del glad och ömsesidig sex till förmån för pliktdito. Plikt och sex är i alla fall inte för mig speciellt kompatibla. Här kommer det in en hel del seriösare tankar. Jag tror faktiskt inte att det är någon höjdare att vara man i ett samhälle där kvinnor förtrycks. Visst, du kanske har mat på bordet, ekonomisk oinskränkt makt och sex när du vill men priset är högt. Jag utgår från att människor är sig i grunden lika världen över. Inte skulle jag vilja vara gift med någon som är tillsammans med mig för att den måste inte för att vi älskar varandra. Inte skulle jag tycka att det var speciellt livat om maken "släppte till" var fjärde dag för att få mat. Inte skulle jag vilja ha rädslan att döttrar skulle vara helt hjälplösa offer för vilken man som helst. Jag antar att män runt om i världen i de allra flesta fall älskar sina barn och vill att de ska växa upp och bli lyckliga, även döttrarna. Priset måste vara för högt även för männen. 

Nog med djupsinnigheter. I morse sov jag på aga. Rädd att försova mig till mammografin. Vaken och i köket kunde jag konstatera att den är klockan tre. Note to self: Kolla tider före sänggående och ställ en väckare så att du törs sova ordentligt!

Semester kvar

Maken har gått och jobbat men jag har en lite vecka. Rätt skönt att ha den. I dag ska jag sätta gps:en på att hitta i Bollnäs. Tydligen vill de se mig där landstinget och få klämma på mina tuttar. Inte tycker jag att det känns som något riktigt semesternöje precis.

Jomen visst

Till Berlin och Prag har vi varit. Berlin var premiär för mig och jo det var väl ok men inte är det som Prag inte. Jag vet inte riktigt hur många gånger jag varit dit men jag vill tillbaka så fort jag åker därifrån. Det är något med själva staden, alla vackra byggnader, kullarna, Vlatava, Karlsbron i skymning, ölhaken, folket, allt. 

Den här gången hade vi inte lyckats få tag på vårt stampensionat och dess värdinna. Kanske hade det gått för lång tid sedan sist och hon hade bytt mailadress och på telefonen var där en lång skum harang på tjeckiska och ptjaa vi fick helt enkelt bo på ett vanligt hotell i stan den här gången. Det fungerar men mitt Prag är förutom allt det ovan nämnda också en underbar kvinna som har några lägenheter som hon hyr ut. En ljuvlig trädgård och en omsorg och ett personligt bemötande som är helt underbart. Frukost under valnötsträdet med värdinnan som oroligt undrar varför man inte äter mer och som fixat de första spårvagnsbiljetterna åt en så att man tar sig till stan där man kan köpa nya. Personligt möblerat med gamla möbler, tavlor och böcker.

Så ska man ta en sväng till restauranger där Lilleman mot alla odds var nöjd med sin glass trots att den visade sig vara bara hälften så stor som Humlans. Sitta där i deras trädgård och äta god mat, prata strunt och dricka öl massor med alldeles för god öl. 

Så ska man ju ta en tur ut på landet också. Åka dit näsan pekar och stanna där man blir hungrig eller törstig. Jag gillar det trevliga men inte inställsamma som jag nästan alltid möts av. Jag vill tillbaka igen! 

Hittade en gammal goding

Vad sägs om lite tjeckisk gladmusik?



Om jag lägger in de två bilder...

Kanske någon kan gissa några av de platser jag har besökt.



Hemma igen

Hem söta hem. Vete klåen vad som tog åt oss men vi körde och turades om att sova och kom hem vid femblecket i morse. Kanske inte att rekommendera men det är något med att vara nästan hemma som gör att man vill hem på riktigt. Snart ska jag dusch, köra tvättmaskin och ladda över bilder men nu ska här sättas på kaffe.

Jag är inte död

Bara lite utan internet.

Jag kan inte låta bli

 http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/ 

Speciellt kul är det med de stackars pojkarna som blev utan cd-skivor... Vilka bekymmer folk har.

Vet ni vad jag tror att jag ska göra?

Jag tror jag ska packa in söte maken i bilen och fara bort på Barnens Hus och kolla efter födelsedagspresent till yngste "plastis" (haha!) så tror jag att jag ska glida in på Lindex också. Har de klänningen jag hittade i Sundsvall i min storlek och rätt färg vete fåglarna om jag inte ska "unne mej". Maken är lite inne på att jag borde skaffa en tjänsteoutfit i svart och med nitar för speciella tillfällen. Kanske vore det något. Jag minns när Humlan gjorde metalmorsa av mig med hjälp av en massa sot runt ögonen och ett nithalsband.  Synd att den fantastiska bilden är borttappad i någon datorkrasch.

För övrigt går tvättmaskinen varm och det är tur att det är torkväder. Jag gillar att hänga ut tvätt. Speciellt lakan och handdukar. Det är väl inget jag kommit på själv men vad gott det luktar och tvätt som torkat i sol. 

Näe ni, avanti!





Nu minsann

har jag fått min fredags martini. Nu ska det pysmysas med norra europas sötaste make. Han skickade tre rosor till mig på jobbet idag...

Sista dagen före semester

Jag hoppas kunna lämna över en av mina surdegar minst. Sen ska jag hoppas att jag har några till där papperen kommit in bara jag kommer tillbaka från semestern så att man kan få sätta punkt definitivt även där. Annars tror jag att jag ska försöka se till att det vankas en liten fredagsmartini i afton hos maken. Det känns som ett sånt läge.

Jorå jag vet

Jag vet att alla har det så här. Att alla människor upplever att de är nya på jobbet och inte vet hur de ska göra. Jag vet att det är rätt vanligt att den här dippen kommer när man inte har de första veckornas förälskelse i det nya jobbet som överskuggar allt. Jag vet, jag vet... Jag tror egentligen inte att jag är värre korkad än de flesta heller men inte hjälper det mot känslan. Den här veckan har jag försökt få fason på några ärenden som det liksom inte går att få slut på. I en viss sommarstiltje har finns det inte heller så mycket för mig att göra så det späder nog på. Jag menar har man en massa som går bra kan ju det hålla modet uppe över det som bara vägrar att bli klart. T ex väntar jag på papper från människor som säger att de ska skicka papper och trots påstötningar inte gör det. Det vore rent av enklare om de sa att nej det där det gör jag inte men när de säger jajamän det ska jag fixa och ja, just ja, det ska jag fixa blir jag synnerligen frustrerad. Jag minns ju att jag fixade en del som blev bra också medan många kollegor var på semester men det gick ju fort och lätt så det ha som sjunkit undan i gröten av evighetstjafs.

Och nej söta och snälla läsare behöver inte oroa sig. Jag är liksom inte så dyster att det är någon fara som så. Jag bara dyker ibland och då är ni era stackare lämpliga offer för gnäll. Man kanske inte får skämta så men ibland tror jag att jag är manodepressiv light. Maken börjar bli mer van nu med hur det svänger och allt som oftast fixar han att bara leva med det. Han får ju en och annan glad och kuttrig stund också. Från början utgick han från att det A var hans fel och B att det var något han borde kunna göra något åt. Själv tror jag att har det varit så här i närmare 47 år och det funkar kanske det bara är så. Jag har några dystra dagar ibland, vältrar mig i självömkan och självförakt och sen borstar jag av mig för den gången. Ska sanningen fram är det dessutom sådant som jag läst och hört drabbar de flesta men jag blir lite less på att jag vet det så väl och ändå inte kan påverka det mer. Bara konstatera att nu är vi där igen.

I morgon är det sista dagen före semester i alla fall!

PS. Kanske är det så det är. Jag utnyttjar er fult. Jag gnäller för att få snälla kommentarer, hoppas att ni inte tröttnar för det är gôtt!

En sån där dag igen

En sån som jag bara känner mig fet, ful och korkad. Tänk om jag kunde vara lite mer snäll med mig. Jag lyssnade på Studio ett på väg hem. Marianne Samuelsson lät lite som om hon känner sig som jag känner mig. Ändå har jag faktiskt inte kommit åt att göra bort mig så. Dessutom kan ju jag vara ynklig lite mindre publikt. Jajja. De skickar väl på mig en ny dag i morgon tänker jag. Det brukar bli så. Förmodligen en som känns roligare. För det är så lite som gör skillnad och det mesta sitter i min alldeles egna skalle och det är det som gör det så krångligt.

Dagar

Ibland har man dagar som är så absurda att man bara vill kvida ihop i en liten hög och skratta åt eländet. Ibland  önskar man att man hade ett jobb man kunde berätta om, för berättelser skulle man ha. Nu är det inte så och eftersom dagens stora är sånt som det är tystnadsplikt på blir ni utan.

En konstig sak som jag däremot kan berätta om är denna. Jag skulle fara till konsum Nacksta i Sundsvall och köpa lite middagsmat och nåt att äta till frukost i min lilla studentlya men så bara "bidde" det så att jag svängde vänster och då var det ju lika bra att åka hem till söte maken och kuttra lite. Är det någon som vet hur länge sånt trams kan hålla i sig innan man borde söka hjälp för att man är rent "jollig". Jag menar vi är ju till och med gifta. Tramsa på som förälskade tonåringar. Trams är vad det är. 

Tillbaka efter semestern

Det var det en massa jobbarkompisar som var idag. Då känns det skönt att ha sitt kvar även om det bara blir två veckor för den här vikarien. Jag var ju en del ledig i våras också men nu ska det bli skönt med lite ledigt. Trots min ledighetslust ska det bli rätt kul att gå på jobbet i morgon. Skumt men sant.

Liten Snus


Lilla Snus bor hos min lilla Humla och R. Där bor också Speedo, den glada rottisen. I fredags åt de vaniljsås från samma assiett. De är lite olika stora.


Jag har hört att det är ett oskick att lära djuren att tigga vid bordet. Det har jag hört från en mig närstående yngre dam. Jag vet inte jag, djuren verkar gilla det i alla fall.



Så var vi hemma igen

Som Anne så riktigt gissade är det ett "barn" vars flyttlass vi flyttat. Det är en plastdotter och måg som kommit "hem" från Argentina och alltså behövde de möbler som funnits här. Det känns som om det är en ganska lång bit att köra på en helg. Söderhamn - Malmö t o r. Vi fick lite middag hos Humlan på nervägen och fick se den lilla katten som flyttat dit. Nu ska jag tvätta tills i morgon men hinns det lägger jag upp en bild på lilla Snus.

RSS 2.0