Det här är inget fattigt hem
Så skrockar söte maken när jag ur en minimal klädkammare fyllt fem (5) svarta sopsäckar och ändä har en fjärdedel kvar och alla kartonger.
Nä det är inget fattigt hem om nu förmögenhet mäts i urvuxna regnställ och gamla serietidningar.
Klädkammare
När jag fyllt två stora säckar med släng och gjort en stor hög för vidarebefordran kommer vi ner till lådorna som maken säger har en viss "utrensningspotential". Jag säger bara hej och hå! Men visst, när man hittar hockeysamlarbilderna från 68 så visst, då kan även jag inse att jag snubblar över kulturhistoria.
Mystiska saker
En skojjig måg jag har har fixat så att jag kan kolla diverse besöksstatistik på min lilla blogg, Google Analytics. Lite övermaga kan man väl tycka att det är om man ändå inte har fler läsare än vad jag har men visst livar det upp att se att jag har haft besök från Singapore. Ett speciellt välkommen till dig! Undrar om du hittade det du sökte.
Vuxenvåndor
Stackars den blivande studenten i huset. Hon gruvar sig för att ta studenten. När ho försvann genom dörren och hennes far frågade varför då sa hon att det kändes gruvsamt att ingen skulle komma att säga åt henne vad hon skulle göra på dagarna. Både fadern och jag anmälde oss genast. Jag provade med att säga till om en röj i klädkammaren men inte togs det emot med den tacksamhet det förtjänade inte. Märkligt!
Min alldeles egna snart student, Lilleman har inte gett uttryck för att några sådana våndor. Han kanske tänker lite mer som Pippi att han får säga till sig själv, på skarpen om det behövs, vad han ska göra.
Maken och jag vi har varit hos bankens jurist och dryftat en massa vuxenvåndor. Hus, äktenskapsförord, testamenten och hu så mycket vuxet.
En tant med tur
Tihi, vad saker och ting verkar kunna ordan sig. Över sommaren kanske jag får låna en studentlägenhet i Sundsvall av fröken J. En sån snälling! I så fall behöver jag inte känna mig ivägen för köksrenovering där jag hyser in mig nu och har tid på mig att känna efter var jag kan tänkas vilja ha min övernattningsholk och dessutom känna lite vart det lutar med vikariatet. Det är det jag säger. Den här tanten är en tant med tur eller om det är som hennes vänner och bekanta är supersnällingar. Lilla fröken J - vilken pärla!
Clutter
Håjaja, det går lätt att vänja en tant vid att vakna tidigt på morgonen. Det skulle inte alls göra så mycket om samma tant var pigg när hon vaknade men det är hon inte alls. Bara vaken är hon.
På pin kiv köpte jag en Feng Shui-bok till maken, den där "Rensa i röran". Jösses så mycket hokus pokus man kan få till. Jag finner det synnerligen svårt att tro att Svenska Spel skulle känna av var jag har speglar där jag bor och att det är för att de sitter fel som gör att vinsterna uteblir. Det kan hellre finnas ett samband med att jag tycker spel och dobbel är så synnerligen trist att jag aldrig köper lotter eller spelar på vare sig det ena eller andra.
Men jag tror att skrapar man bort den där hokus-pokus-religiösa överbyggnaden finns det en del att hämta. Utan att hemfalla åt att tänka i andliga energier så visst tror jag också att man blir trött av att mötas av oavslutade projekt överallt i sitt hem. Om jag ständigt ser sådana påminns jag ju om vad jag borde ha gjort men inte förmått mig. Det klart att fula saker i massor som skapar röra gör en trött. Så är det ju med saker man tycker är vackra och som man tycker om, det gör en glad att se dem.
Dagen idag hoppas jag ska kunna användas till lite rensa i röran. Jag kommer dock inte att kräva nerfällda toasitsar för att energiflödet ska hålla sig på plats. Som kvinna i ett hus med män skulle man ju kunna önska att ringen låg ner de gånger man sömndrucken yrar in på muggen. Alla som någon gång av misstag satt sig direkt på det kalla porslinet vet hur jag tänker men egentligen är det väl inte jobbigare för mig att fälla ner än för dem att fälla upp. Fast visst ser det lite bättre ut med ner?!? Visst kan jag få lite medhåll i den frågan?
Men hur trött kan man vara?
Vilken rackarns tur att jag började med en halv första arbetsvecka. Trots att jag inte gjort någon nytta alls på jobbet är jag helt urlakad. Bara det att vara med nya människor i nya lokaler och känna in fikarumspratsnivån räcker tydligen för att göra mig helt utslagen. Om man till det lägger en massa för mycket bilkörning och en halv flaska champagne på måndagen förstår ni ju själva hur det går.
Jag tror det kommer att bli bra, det känns så. Att få en välkommenblomma, att ha kompetensutveckling och friskvård inbokad redan när man börjar känns för en som varit utan det i 13 år som total lyx. Men som sagt trött. I dag när vi var och handlade mat shoppade jag loss på en ögonkräm som förhoppningsvis ska få ögonen att hålla sig i sina påsar. Maken köpte ett paket rosenrot åt mig. Jag tror egentligen inte att pigghet kan köpas för pengar men jag har gott hopp om att det kommer att kännas mycket bättre efter en god natts sömn i den egna sängen.
För övrigt håller jag på att få blodstörtning av ilska men det skulle kräva en egen blogg så det får ni inte veta nåt om. Pillutta er!
Nu ska tanten sova
Snälla människor hyser in mig så länge. Sen ska jag väl se om det får bli en liten övernattningsholk vad det lider, Men som sagt nu i natt soffsurfar jag hos goda och snälla vänner. Mat har jag också fått. Det är inte synd om mig, det kan man inte säga.
God natt!
Jamen jag var väl en trist bloggfigur
Nu har jag jobbat dag två också. Trevligt men nån telefon har jag inte och inget inlogg till tjänstedatorn. Jag vet å andra sidan var kaffemaskinen finns och hur man slår av larmet. I dag ficka jag en blomma också i välkomma så jag ska inte klaga även om jag känner mig lite rastlös av att bara läsa dokument. Nästa vecka ska det bli mer fart på verksamheten hoppas jag.
I dag åker jag inte ner till maken utan sover över i Sundsvall. Det är väl långt att pendla dagligen. Speciellt om man kombinerar arbetet med födelsedagsfirande, då blir man motbjudande trött.
En lite grupp anställda i ett dotterbolag på mitt gamla jobb fick jobba kvar när firman la ner verksamheten. I dag ser det ut som om de också blir uppsagda från den 1/6. Stackarna!
Tack och tyvärr
Tack för alla uppeppende Lycka till. Det har varit en bra första dag. Möten och en massa nycklar. Inget inlogg till datorn och ingen telefon än så första dagen förflöt rätt lugnt.
Men jag hinner inte med er i dag heller maken fyller år nämligen och alldeles snart ska vi ut och äta en bit. Efter det gissar jag på att jag är låttnattad, uppe klockan fem som jag var.
Skallebank och surläpp
Jag återkommer en dag då jag inte lider så svårt av dessa åkommor. Kombinerat med nervös inför i morgon blir det lite mycket.
On the road again
Jojjomensan. Nu är vi i staden vid fjällets fot. Vi är på väg upp till svärfar för att se hur han har det. Han är hemma igen efter en vurpa med sjukhusvistelse som följd. Det känns som om jag tillbringar mer tid i bilen än vad som känns riktigt bra men jag vet inte vad man ska göra åt det.
I går kväll hann vi stanna utanför Sundsvall hos goda vänner som bjöd på middag. Sonen i huset väntades hem från en lång och äventyrlig resa och där fanns också ett par sofflånande studenter. De hade anmält sig vännerna för att låna ut sängplatser till förbifarande och dessa två ungdomar hade nappat. De utbytesstudentade i Falun och ville se mer av Sverige. En riktigt härlig kväll med gulachsoppa, rödvin för mig som inte skulle köra hit bilen (jag körde dit medan maken tänkte mycket djupa tankar bakom stängda ögonlock), prat om föräldraoro för ungar som är ute i världen, ishockeyn historiskt sätt politiska betydelse, sevärdheter i Norrland, hur det funkar att åka runt mellan främmande människors soffor, villkoren för lärar- och journalistyrkena i Sverige, Tyskland och Tjeckien och lite sånt.
På väg i bilen började fundera, kanske skulle man ansluta även vårt gästrum sen någon gång till det nätverket. Helst inte förrän det är fysiskt möjligt att kliva in i det men sen. Vilka roliga möten och vilka tillfällen att själva kunna åka runt och se andra människors vanliga liv. Det tål att tänkas på.
Duktig lunch
Trots att jag hade tanken på att tillbringa min sista hemmafrudag i morgonrock har jag faktiskt ryckt upp mig en smula. Hämtade söte maken på jobbet för en gemensam lunch. Själva maten var väl inte så alldeles lysande. Det fick i brådskan bli det skotska stekhuset, det med den otäcke clownen ni vet.
Sen blev det duktigt värre. Golvplank hämtades och kördes hem och sen har vi varit på banken och pratat hus. Nästa fredag blir det en jurist som ska få gripa sig verket an och berätta hur man smartast gör när man slår ihop sina påsar och vill ha en massa pengar över till renoveringar. Om jag hade helt obegränsat med resurser skulle jag hyra in ett team fixare tror jag. Eller då kanske det inte vore i det här huset vi skulle bo heller för den delen. Jag tänker nåt i stil med Simon och Thomas men slippa vara med i tv och dessutom kunna få säga ifrån att det spelar ingen roll hur snyggt det kan vara med öppna hyllor, i det här köket ska det vara skåp. Skåp, många och med skåpluckor, så det så! Inga flottiga dammfångare i mitt kök, blir inget av med det. Lite sådana synpunkter skulle jag banne mig vilja ha och synpunkten att det ska vara bokhyllor, bokhyllor med böcker och skivor. Inga fåniga hyllor med bara nåt färgstämt trams. Hyllor ska innehålla kultur, böcker, skivor, filmer och kalla mig gärna konservativ för i det fallet är det just jämt vad jag är.
Vi har en ny granne
Vår nya granne är både morgonpigg och lite högljudd. Vi ser inte fram emot ungar där eftersom vi fasar för attackflyg från oroliga föräldrar. Både maken och jag har attackerats av såna under kanotfärd. Visst har jag under årens lopp ibland varit en mycket orolig mamma men jag har aldrig försökt prickskita på såna som jag räknat som farliga för mina barn.
Jajja, det visar sig hur det blir med de nya grannarna. Får hon som bor under taket bestämma kommer det någon med ett gevär en natt.
Ser ni vad sötmågen har fixat?
Ett litet fint bildspel. Han är för bra den pojken!
Why, but why?
Varför i all världens tider stannade jag inte till på Ikea i Valbo när jag ändå passerade i går? Varför köpte jag inte en sån där händig sak för 19 kr som man kan ha plastkassarna i i diskbänksskåpet. Varför köpte jag inte en massa förvaringsboxar och andra sluga saker för att gömma kaos i?
Det är dagens djupa frågor.
En annan djup fråga är var ska jag börja? Medan jag funderar på det får jag inte ett enda dugg gjort.
Nu är det inte många dagar kvar
Mitt liv som hemmafru blev inte så särdeles långt. Tur är väl det. Jag tror jag skulle bli mer än lovligt grinig. Så himla kul är det inte med en hall som varje dag förvandlas till en sandstrand och ett evigt plock av saker. Lika bra att vara någon annanstans över dagarna och slippa se det. Jag vill ha det rent och stilrent jag. Det verkar ligga långt borta i en framtid. Projekt, projekt. Takfärg här, tapeter där, kök si och badrum så. Sen kommer det bara att återstå det värsta att få alla inklusive mig själv att låta bli att släppa det vi har i händerna just där vi är. Livet är en strid.
Det börjar kännas lite pirigt att börja nytt jobb på måndag. I måndags ringde nya chefen och ville veta hur jag tänkt med semester. Inte hade jag tänkt på det så särskilt mycket inte. Det är väl trevligt med semester men när man börjar i maj och just har varit på andra sidan klotet känns det som att det inte var det första jag tänkte på. Jag ska i alla fall få två veckor i augusti, det kan nog bli skönt. Speciellt som jag förstod det som att vi inte kommer att vara så många på kontoret i juli. Det kan bli bråda dagar för en färsking.
Dambenkläder och chokladsnoppar
Det var dotterns förslag till förmiddagsshopping. Det är sånt man kan köpa i Mullsjö. Fabriksförsäljningen av dambenkläder hade inte öppet och chokladsnoppar i andra sortering hade de inga. Jag måste säga att det blev en massa snask i alla fall på Ryfors. Sympatiskt med en godistillverkare som har som slogan: Vi gör så gott vi kan.
Framme
Körningen gick bra. Inga problem med det. Lite trist att inte ha någon Humla på armslängds avstånd och ingen glad hund heller för den delen. En make och lite krassliga plastisar som inte alls vill skutta och jaga däck.
Packa hem och fara ihop
Vet ni en sak som gör det svårt att packa ihop sina saker och lämna sin lillaste Humla. Självklart just det att man måste lämna sin lillaste Humla men en annan sak som inte underlättar är om det ligger en rottweiler tvärs över alla kläder.
En typ sån här. En glad och sällskaplig själ.
