Kallt
I dag har jag bara surat, degat, frusit och husmodrat. Hittade i alla fall en kofta på rea. Hoppas på att morgondagen blir en roligare dag.
I södra Sverige
Jag vet inte riktigt hur det kommer sig och om det finns någon bot att få men sen jag damp ner här har jag i ren förskräckelse städat lite i ett kök som såg ut som om ingen någonsin planerat för att sitta vid det köksbordet mer i detta livet. Jag har kört igång diskmaskinen och nu snurrar tvättmaskinen på andra varvet.
Makens stora utflykt idag ska han få göra till en återvinningsstation. Håjaja!
Man skulle kunna tro att jag redan håller på att flytta
Fyra banankartonger är nu här i Söderhamn med massor av gamla handdukar och porslin. Det kommer att glädje någon hemifrånflyttande ungdom vad det lider att vi har så synnerligen gott om husgeråd maken och jag. Nu lite rödtjut och sen tror jag att det får bli slafen.
Även på den här resan kom påminnelsen om hur det är med älgar. Ungefär på samma ställe som jag häromhelgen mötte tomtens hund på var här i dag en påkörd älg med tillhörande skadad bil och bärgare. Som sagt, i frysen eller skogen ska de hålla till.
Jag köpte inte en vit matta
Jag köpte enerfarenhet. Det visste ni inte, att de säljer erfarenheter på Ikea-rea. Nu skänker jag bort denna erfarenhet alldeles gratis. Det är vansinnigt dumt med en vit matta som måste på kemtvätt när man spillt kaffe på den eller när maken snaskat i sig i olivolja inlagda godsaker eller en liten (nåja) svart jycke har huserat i huset.
Jag tror att min matta ska få hänga på evighetens vädringsställ nu.
Förutom att den är illa sydd
är där också rent extrema kragsnibbar på eländet. Jag vet inte riktigt hur det kommer sig men det förstod jag inte riktigt förrän jag såg det på. Lite vid över axlarna är den också. Älsklingsmågen säger att maken nog borde bygga lite mer muskler. Maken försökte få det till att det var nåt med mönstret.
Lillaste Humlan, favvomågen och tokjycken har gett sig iväg nu. I natt ska de sova hos fadern och i morgon bitti drar de söderut. Trist men så är det. I morgon drar nog även maken och jag söderut.
Lillaste Humlan, favvomågen och tokjycken har gett sig iväg nu. I natt ska de sova hos fadern och i morgon bitti drar de söderut. Trist men så är det. I morgon drar nog även maken och jag söderut.
Maken säger
Att allt inte kan vara roligt hela tiden. Varför skulle det inte kunna det undrar jag. För mig skulle det till exempel vara långt mycket mer roligt om han sydde i knapparna själv.
Se återstår det en sak till med den hemsydda skjortan. Att övertyga maken om att ALDRIG och då menar jag ALDRIG någonsin bära den offentligt.
Knappar
Skjortan är nästan färdig. Nu har jag bara en massa knappar kvar. Kan någon människa begripa varför jag gav mig på ett sådant eländes projekt. Dessutom har jag bestämt att jag inte för göra något roligt med symaskinen förrän jag är klar. Dubbelsuck!
Jag vill bara göra roliga saker jag. Vad är det för fel på det?
Tredje dag jul
i min nöd om kvällen. Det var så hon skrev Emils mamma efter det stora taberaset. Själv är jag inte i så mycket nöd precis. Snarare tvärtom. Lillaste Humlan har kommit hem med sambo och jycke, maken är på plats och nu är Lilleman tillbaka från Oslo också.
I dag har de stora kusinerna varit hos sin lilla kusin och lärt honom en hel massa odygd. En riktigt skojjig lek var att kasta en gummiguldfisk på sin sin gamla faster. Dessutom har det byggts träjärnväg över hela vardagsrumsgolvet och det lille kusinen har lärt sig att om man trollar fram gummiguldfiskar från under ett skynke kan man få motta folkets jubel. Ibland när jag ser de stora kusinerna med den lille tror jag inte att barnbarn är fullt så långt borta som det kändes för ett par år sen.
Julaftonen bestod av en tur till svärfar först. Trevligt var det och där vankades det en första klapputdelning. Till exempel fick maken och jag en kalender med bilder på alla kidsen. Undrar just vad mina kommer att säga om bilderna på dem. Sen var det dags för mig att dra in till staden för en gröt hos lillebror. Hemvägen kändes klart som för mycket natur efter att jag haft tillfälle att titta alldeles för nära på två älgar med några mils mellanrum. Älgar tycker jag ska vara långt inne i skogen eller ligga i en frys inte stå på vägarna. Ännu lite mer julklappar. Make med kids kom efter och när brorsonen kliat sig i ögonen och vinkat en god stund for vi hem.
Annars har vi mest inte gjort så mycket. Hundpromenader och alldeles för mycket mat gör en slö. Det var ju å andra sidan precis det jag skulle ägna mig åt - att göra precis så lite som möjligt och jag kan säga att jag njuter i fulla drag.
En Synnerligen God Jul önskar jag Er!
Alla gulliga, peppande och roliga bloggmänniskor där ute. Snart har jag skrivit ett år här och inte hade jag kunnat ana att det skulle ge så mycket. Jag hade mest tänkt att ha den till att gnälla lite. Nu ska jag ta lite paus från bloggandet. Ska försöka hålla mig härifrån i alla fall tills på juldagen. Så här juligt var det för ett tag sen när jag promenerade hem från jobbet. Lyxigt vackert om jag får säga det själv
Göra ett ryck?
I dag ska jag ta mig samman och handla de klappar som absolut måste (! se senare utläggning om måsten och inse att hon inte lever som hon lär fullt ut...) handlas. Det blir inte ett så stort ryck men i alla fall. Lena L lät bekymrad i en kommentar och undrade om det var av erfarenhet eller utbrändhet bland annat jag inte hårdsatsar på julen i år. I mitt fall kan jag säga att lite vidbränd kanske men utbränd, icke.
De mesta av mina stressar kan jag faktiskt bestämma över själv. Stora jobbeländet har jag inte kunnat påverka effekterna av så det har varit jobbigt. Julen däremot. Hur många kaksorter jag tycker att det måste finnas i mitt hus för att det ska bli jul det bestämmer jag. Det klart är här fler som ska fira med mig vill väl de ha något att säga till om men har de krav på kakor så lånar jag gärna ut mitt kök.
I år blir det som sagt spartanskt men jag är egentligen inte alls emot jul. Jag gillar jul. Jag gillar att ha bakat, kokat knäck, fixa paket, klä gran och en hel masa annat juljoxandet. Det är bara så att jag gör bara det jag tycker är roligt att göra och det är lite olika olika år. Nåt år kan det vara ett pepparkakshus, nåt år slickade hunden bort all kristyr lite fint där det stod i ett fönster. I fjol bakades det en massa julkrus (kakor) för att glädja svärfar. Även om jag på ett sätt gjorde det för att jag vet att svärfar är begiven på kaffebröd och nog mäter lite hustruduglighet i den gamla sortens husmorskunnande var det ändå inte för hans skull på riktigt utan för min. Det var kul att vara lite duktig och jag hade lust att känna mig duktig och då gjorde jag det. I år har jag fyllt vara duktig-kvoten på jobbet så det känns lätt att hoppa över allt sånt på hemmaplan.
När jag upptäckte att man kan göra så, känna efter vad man själv vill göra med den sortens stressaker som julen ändå kan vara blev det lättare. Man missar i och för sig chansen att få vara martyr. Kommentarer som "När jag nu ordnat allt detta för din/er skull borde du/ni vara tacksamma." Det faller pladask, men vem gillar martyrer egentligen.
Det jag försöker säga är att det är visst det kul att göra saker för andra. Det är kul när folk blir glada. Men jag måste skilja på det jag gör för andra för min skull och vad som faktiskt är måsten. Har jag koll på det är de rena måstena egentligen inte så många. Jag behöver då heller inte bli så besviken om det inte uppskattas på det sätt jag tänkte. Påfallande ofta är det så att det man gör för andra på det där martyriska sättet så sällan är exakt vad de har lust att vara så tacksamma över. I fallet kvinnor och jul tror jag ofta att en inte fullt utsliten mamma kan vara mer uppskattat än all världens julstök. Det klart att det blivit enklare att leva som man lär när ungarna är vuxna. I år kommer de ju dessutom att hålla sig på avstånd mina rosengryn, så för mig är det ingen konst.
Näe, som sagt utbränd, det tror jag inte. Lite bränd i kanterna men det ska jullovet få skrapa bort.
Att ta tomgloendet till nya höjder
Det är vad jag gör. Jag gör nästan ingenting. En liten tur ska det nog bli till köpcentret om en stund när jag hoppas att de flesta andra har gett sig iväg hem redan. I morgon ska jag en pyttesväng på stan för lite sista minutenklappar. Själva julaftonen har styrt upp sig bra. Jullunch hos svärfar och en gröt hos lillebror. Inte ett enda dugg som är nödvändigt att jag tar mig samman och gör. Det skulle vara att sy knapphål och knappar på det fördömda skjorteländet som jag hållit på med i veckor och som maken nu säger att han önskar sig i julklapp.
Jag tror aldrig att jag förut har gjort så lite julförberedelser som i år. Hyancinter har jag och apelsiner men på min mataffär fanns det bara kvar malda nejlikor och det känns för krångligt att pilla in malda nejlikor i apelsinerna så det får gå ändå på något vis. Inte en kaka inte ett spår av julmat så långt ögat kan se men strängt taget gör det inte så mycket. Maken som kommer in till gröten är ingen vidare julfanatiker för att uttrycka sig milt och för mig känns vilan och lite tända ljus som mer väsentligt. Hans yngsta som är med hoppas jag får/har fått en rejäl dosis jul någon annastans så att de klarar sig med måttliga mängder. Jag har ju dessutom tagit fram porrgrisarna och två tomtar. Visst räcker det?!?
Jag tror aldrig att jag förut har gjort så lite julförberedelser som i år. Hyancinter har jag och apelsiner men på min mataffär fanns det bara kvar malda nejlikor och det känns för krångligt att pilla in malda nejlikor i apelsinerna så det får gå ändå på något vis. Inte en kaka inte ett spår av julmat så långt ögat kan se men strängt taget gör det inte så mycket. Maken som kommer in till gröten är ingen vidare julfanatiker för att uttrycka sig milt och för mig känns vilan och lite tända ljus som mer väsentligt. Hans yngsta som är med hoppas jag får/har fått en rejäl dosis jul någon annastans så att de klarar sig med måttliga mängder. Jag har ju dessutom tagit fram porrgrisarna och två tomtar. Visst räcker det?!?
Social
Näe inte ett smack. Lite småtrist är det att känna sig som om man bara vill tjura i soffan ensam när man nu har fått sällskap. Maken är här med de två yngsta. Jag skickade dem alla tre en vända på stan.
Det känns som om jag lider av mental baksmälla. Det har varit mycket det har det men i alla fall. Fullt så trulig behövde jag väl inte känna mig. Jag ska fortsätta med mitt småplockande lite och passa på att tjura när de slipper lida av det och så hoppas jag att jag hittar lite energi till i kväll.
Kan ni bevara en hemlis
I bland skulle man kunna tro att detta är en ordentlig tant. Artikulerad och seriös. Det är jag också. I bland som i torsdags var jag mer på det här humöret:
Det funkar att städa till också.
Sömnstörd
Jag vaknade i svinottan i morse. Jag har dock inte masat mig upp på riktigt än. Alldeles snart ska jag duscha och klä på mig och sätta igång med lite städning i stället för att såsa runt i morgonrocken. Bara vetskapen att jag faktiskt kan få sova mer gör mig märkligt pigg. Jag menar vet jag att jag till och med kan få ta mig en pläd och sussa en stund även om jag sätter i gång och gör någon nytta känns guld. Jag tror jag ska ägna julledigheten till en massa somna om och tupplura. Konstig hobby man har - sova.
Jullov
Nu har tanten tagit sig jullov. Det känns så fantastiskt skönt så ni anar inte. Gårdagen tillbringades i huvudstaden där min fackliga kollega och jag satt och väntade på centrala förhandlingar. När företag måste säga upp personal finns det två sätt att se på det som en klok man sa. Antingen kan man se de som kompetens som går förlorad eller som en kostnad som ska kapas. Behöver jag säga vilken variant min arbetsgivare är. Löftet om fokus på att hjälpa personalen till nya jobb som till och med gick ut i pressreleasen visade sig vara att bjuda in arbetsförmedlingen till en information på arbetsplatsen och att man följer kollektivavtalet och anmäler oss till TRR. Håjaja.
Det är klart att kollegorna är besvikna. Grymt besvikna. Någonstans tror jag att alla har haft ett visst hopp om att det skulle komma ut någon god vilja ur detta. Konstigt eftersom vi ju inte sett skymten av någon under hela resans gång. Till och med jag som trodde att jag inte hade något hopp var arg och ledsen som bara den i går. På Arlanda tog kollegan och jag en öl och satt som fågelholkar. Ibland svor vi till en ramsa, sen var vi bara tysta och under hela tiden spelades Ramones "Sheena is a punkrocker", sju gånger. Känsla var helt overklig. Idag känns det bättre igen. Alla gulliga kollegor som säger saker som "bra jobbat" och "vad ni har slitit". Jag är lite kär i bland i mina kollegor ibland.
Nu känns det som att vilan och julledigheten ska följas av att vi jobbar med projektet "starta eget". Lyckas vi kommer det att bli bra. Misslyckas vi kommer vi ändå att lära oss massor och nu behöver vi inte dela vårt fokus mellan förhandlingar och elände och framtiden utan kan ägna våra tankar åt framtiden i stället, helt och fullt. Både med eget jobbsökande om uti fall att och i projektet.
Nu ska jag slå upp en pilsner åt mig. I morgon ska jag försöka göra lite jul.
Mina grisar
Ta sig samman nu människa!
Det säger jag till mig på skarpen. Jag ska färga håret och jag ska rensa den eländiga byrån i hallen så att "pornogrisarna" får sin julplats. För några år sen fyndade jag porslinsgrisar på en antikaffär som ser ut att ha det riktigt mysigt med varandra. Om jag någon gång skulle hemfalla åt samlarvurm tror jag det får bli gamla porriga porslinsgrisar. När Lilleman var yngre tror jag rent att han tyckte att de var lite genanta att ha i hemmet. Det är inte lätt för känslig ungdomar det här med julpynt.
Om
Jag nu ändå är uppe och spökar i svinottan, varför tar jag mig inte i väg på jobbet för? Jag menar ju tidigare jag tar mig dit dessto tidigare kan jag gå hem. Plättlätt, borde det vara.
Mycket som borde vara plättlätt är inte det. Hålla byrån i hallen fri från bråte är inte lätt och så var det det här med aktiva verb till CV:n...
Men arbetsdag - glädjedag, eller hur det var med det.
Joråsåattmen
Vad har då denna dagen burit i sitt sköte. Knappt något skulle jag säga. Ett besök på TRR som ledde till att jag känner än starkare att det här med aktiva verb i en CV det är förbanne mig inte lätt. Säkert spelar det roll att jag det senaste åren varit på väg mentalt och att den omorganisation som gjordes för lite drygt två år sen medförde ett jobb som jag inte alls trivts lika bra med som det jag började på i firman. Alla aktiva verb känns fel för vad jag gjort.
Mannen på TRR var trevlig och lät inte som om han tyckte att jag var ett hopplöst fall men det är väl å andra sidan hans jobb. Jobbarkompisen som jag pratade med efter mitt besök var inne på att det egentligen är rent tramsigt att kompetenta kvinnor ska behöva ägna sin tid åt sånt som CV:n. Det ligger något i det. Lite extra fånigt känns det med alla dessa kurser som hålls, alla mallar som finns osv. Jag menar om nu alla gör likadana hur ska man då sticka ut? Hur ska man förresten sticka ut lagom och på ett positivt sätt?
En annan fånig sak med att vara varslad är att man plötsligt ses som någon man ska ska säga åt hur man ska bete sig. Så länge man har jobb och inte är helt avig gör ingen det. Som människa är jag ungefär den samma. Jag inser själv att det inte räcker att anmäla sig på förmedlingen för att få ett jobb. Det har aldrig fungerat förut så jag tror inte det funkar nu heller. Folk har också en knepig tendens att lägga huvudet på sned och fråga hur man mår. En underbar jobbarkompis sa när hon fick den frågan av vår HR-människa: Hurså? Vad ska du använda den informationen till?
Låter jag lite bitter? Jo, kanske men på något vis känns det rätt nedvärderande att bli tillfrågad om sitt mående av människor som ändå knappast tänker göra något åt det. Inte heller föra statistik för att förhindra annat dåligt mående i framtiden eller något annat nyttigt som frågan möjligen skulle kunna användas till utan mer använder det som en klapp på huvudet.
Det jag väl vill komma fram till är att man faktiskt är samma kapabla och kompetenta människa som innan firman fick för sig att den skulle lägga ner och i alla fall jag vill gärna bli behandlad så också, allergisk som jag är mot alla tendenser till motsatsen.
Mannen på TRR var trevlig och lät inte som om han tyckte att jag var ett hopplöst fall men det är väl å andra sidan hans jobb. Jobbarkompisen som jag pratade med efter mitt besök var inne på att det egentligen är rent tramsigt att kompetenta kvinnor ska behöva ägna sin tid åt sånt som CV:n. Det ligger något i det. Lite extra fånigt känns det med alla dessa kurser som hålls, alla mallar som finns osv. Jag menar om nu alla gör likadana hur ska man då sticka ut? Hur ska man förresten sticka ut lagom och på ett positivt sätt?
En annan fånig sak med att vara varslad är att man plötsligt ses som någon man ska ska säga åt hur man ska bete sig. Så länge man har jobb och inte är helt avig gör ingen det. Som människa är jag ungefär den samma. Jag inser själv att det inte räcker att anmäla sig på förmedlingen för att få ett jobb. Det har aldrig fungerat förut så jag tror inte det funkar nu heller. Folk har också en knepig tendens att lägga huvudet på sned och fråga hur man mår. En underbar jobbarkompis sa när hon fick den frågan av vår HR-människa: Hurså? Vad ska du använda den informationen till?
Låter jag lite bitter? Jo, kanske men på något vis känns det rätt nedvärderande att bli tillfrågad om sitt mående av människor som ändå knappast tänker göra något åt det. Inte heller föra statistik för att förhindra annat dåligt mående i framtiden eller något annat nyttigt som frågan möjligen skulle kunna användas till utan mer använder det som en klapp på huvudet.
Det jag väl vill komma fram till är att man faktiskt är samma kapabla och kompetenta människa som innan firman fick för sig att den skulle lägga ner och i alla fall jag vill gärna bli behandlad så också, allergisk som jag är mot alla tendenser till motsatsen.
Sprickfärdigt mallig
Den har jag fått från Anne.
Denna bloggen byggs och fylls av NÄRHET - närhet i rum, tid och förhållande! Dessa bloggar är osedvanligt charmerande och söta, och syftet är att finna och att vara vänner. De är inte upptagna av utmärkelser och själviskhet. Vårt hopp är att när banden på dessa utmärkelser är gjorda, vill ännu flera vänner fortplantat sig. Var snäll och ge lite extra uppmärksamhet till dessa!! Ge denna utmärkelsen till åtta bloggare, som i sin tur väljer ut åtta bloggare. Kopiera in texten och bilden på deras utmärkelse...
Jag blir så mallig så det är inte klokt. Att påstå att jag inte skulle bry mig om utmärkelser, ptjaaa. Den här skickar jag vidare till alla på min länklista och de allra flesta av mina kommentatorer. Ni är för söta mest allihop. Jag har en massa gånger tänkt att det här med bloggandet, vad ska det vara bra för men så kommer där en kommentar som värmer hjärtat från någon känd eller IRL-okänd och så känns det rätt kul igen. Ta åt er!
Det blev inget julpysselprat
Tvärtom blev det en rätt allvarsam diskussion kring de fack vi så gärna vill placera oss själva och andra i. Hur besvärligt det kan vara att vara en medeläldre tant som inte vill stämma i alla mallar. Vi pratade om att komma ut ur garderoben och om hur viktigt det är att göra val som gör en lycklig. Att inte stanna i dåliga förhållanden av tycka synd om-anledning, att inte stanna i jobb där man inte trivs. Så djupa var vi. Jag kommer att sakna honom och eventuellt får jag väl se till att fara hem och klippa mig även när jag flyttat.
Är det normalt?
Det är nog bäst som sker att jag blir uppsagd. Jag vet på ljudet exakt vilka jobbarkompisar det är som är ute och traskar i korridoren. Nu gick platschefen för att köpa sig en frukostmacka.
SJ - upphör aldrig att förvåna
Dagens lustigaste var ändå SJ. Maken och jag gick in på nätet för att boka biljetter till två av kidsen som ska från Östersund till Söderhamn på juldagen. Lite häpna blev vi allt när de på SJ förutom en slant för själva biljetten ville ha 2 798 extra om man inte ville ha biljetten ombokningsbar. Tyckte man däremot att det var ok med en som gick att boka om nöjde de sig med 11 kronor.
En liten vecka
Det är vad det är kvar sen ska maken och jag ha något så ovanligt som julledigt samtidigt. Det ska bli så otroligt skönt. 
Kanske blir det snöskottning. Kanske sängsovande. I morse "nåja" läste vi reseannonser i DN. Slädhelg i Älvdalen lät lockande men det fanns också resor till Nordkorea. Så skumt det skulle kännas att åka dit. Man blir lite nyfiken på hur vardagen ser ut i ett land där man på allvar har haft ett tv-program med titel "Att klippa sitt hår i enlighet med en socialistisk livsstil", om nu inte det är en skröna förstås. Jag antar i och för sig att den rundtur man skulle få skulle visa sig vara väldigt tillrättalagd men i alla fall. Drömma och fundera kan man alltid.
Kanske blir det snöskottning. Kanske sängsovande. I morse "nåja" läste vi reseannonser i DN. Slädhelg i Älvdalen lät lockande men det fanns också resor till Nordkorea. Så skumt det skulle kännas att åka dit. Man blir lite nyfiken på hur vardagen ser ut i ett land där man på allvar har haft ett tv-program med titel "Att klippa sitt hår i enlighet med en socialistisk livsstil", om nu inte det är en skröna förstås. Jag antar i och för sig att den rundtur man skulle få skulle visa sig vara väldigt tillrättalagd men i alla fall. Drömma och fundera kan man alltid. Själv ska jag också klippa mig innan jul men det blir nog mer i stil som jag och världens bästa och trevligaste frisör tänker ut. Det är svårt att föreställa sig att man skulle klara av att leva så kontrollerat att staten bestämmer hur det är lämpligt att klippa sig. Jag antar att det kommer att bli en del julpysselprat också. Det brukar det kunna bli den här tiden på året. Då kanske jag också kommer igång med någon typ av julkänsla. Julskinkegriljering och köttbullstrillande hos maken hjälpte inte och inte hjälper det att hela naturen ser ut som ett julkort. Funkar det inte med frisören tar jag till Annes knep. Dofter, då blir det hyacinter och nejliksapelsiner.
Kaffet är på gång
Jag har redan tappat en mugg i golvet så jag fick lov att dammsuga. Maken sover. Gårdagens försök att komma igång med julklappsinköpen resulterade i ett par stövlar åt mig själv. Jag är nog helt enkelt skofetischist. Jag kanske nästan har kommit på en del klappar i alla fall och då tar jag tidig lunch och löper en repa på stan under veckan som kommer. Det här med att gå på stan när det är fullt av andra lördagshandlare det är nog inte riktigt min grej.
Som alla andra år är det förtvivlat svårt det här med julklappar. Ungarna har väl egentligen vad de behöver och Lilleman bor dessutom så trångt att man knappast kan köpa på honom mer saker. En minimal etta kräver en ganska minimalistisk inredning för att inte bli överfull. Kläder är svårt, skivaffären där man kunde få tänkhjälp har lagt ner, böckerna har de redan köpt/läst, presentkort är praktiskt men tråkigt. Men som sagt jag har några funderingar så jag kanske kan få ihop det. Jag vet inte jag men jag röstar för att vi till nästa år skippar det här med julklappar till vuxna. Det brukar jag driva som linje men jag har hittills inte fått något gehör. Små barn som tindrar med ögonen det är annat det, men då ska de tindra så man får valuta för våndorna.
Nu kaffe!
Vilken vinterdag
Jag mötte tomten
Nu är jag nere i Söderhamn för lite lugnande armhålesnus... SJ ville inte som jag, framförallt ville de ha en massa betalt så det blev bilen. I trakten av Ånge sprang där en hund på europavägen. En jämthund var det och nåt vidare trafikvett hade den inte heller. Jag stannade och försökte locka till mig den men den sprang bara runt och vidare. Ett samtal till polisen visade att de visste om det men det är ju inte någon vidare hjälp egentligen att polisen några mil bort vet att det springer en lös hund på vägen...
Turligt nog stannade det en timmerbil också med en chaufför som hade resurser i form av en smörgås. Smörgås var tydligen vad en rymmande älghund var sugen på efter rymning och lite av husse ej sanktionerad älgjakt. Med mackans hjälp fångad chaffisen jycken och sen var det till att leta telefonnummer. Först läste vi fel på halsbandet och jag hamnade hos en mycket häpen kvinna som bodde i Vetlanda. Hon hade ingen hund sa hon, framförallt ingen som kunde tänkas vara i Ångetrakten.
Tänk vad en lite siffra kan göra skillnad för vid nästa försök svarade en glad husse som sa: Var är ni? Jag är där om fem minuter. Det var han också. Kanske hunden också var på väg hem och det hade funkat att bara varningsblinka åt bilister som kom men det kunde man ju inte veta. Hundar är lite dåliga på att berätta vart de är på väg och som sagt dåligt trafikvett hade den hunden. Han zig-zagade över vägen som var isig och moddig och med en hastighetsgräns på en nittio i alla fall.
När hussen dök i sin bil sa chaffisen: Det är tomten. Och det var det nog, även om han hade civila kläder. Det såg så ut annat kan man inte säga. Så idag har jag varit med om att rädda Tomtens hund från trafikdöden. Då borde man kunna påräkna extra många och fina julklappar eller?
Man borde sova
I stället sitter jag och spelar bubbelspel. Det är dumt.
Vidbränd
Någonstans läste jag att kvinnor blir lugnare av att lukta på manssvett. Man hade gjort ett experiment och smort in kvinnors överläppar med diverse och när det fick knata runt med svett på läppen blev de lugnare. Hur får man folk att ställa upp på alla skumma experiment? Fru J hade en idé om att det helt enkelt handlade om ett nedärvt behov av en alfahanne att ta till när den sabeltandade tigern kommer. Jag vet inte jag, alfahannar och sabeltandade tigrar. Klart är i alla fall att jag sover bättre om jag har maken i sängen. Det kan vara att jag fryser mindre om fötterna också men säker kan man aldrig vara.
Nu har jag i alla fall sjukskrivit mig. Skallebank och nåt som liknar magkatarr. Jag brukar inte vara så mycket för att vara sjukskriven men just nu känns det som om det är dags att stämma i bäcken. Som ett mantra känns datumet för den centrala förhandlingen och jag vill gärna tro att det efter det ska lugna sig och att vi alla ska kunna börja se mer framåt. Hur som helst så är det fullt pådrag nästa vecka men sen kommer där en julledighet. Jag trodde att jag skulle orka ända fram men i dag orkade jag inte. Det känns lite snopet men som en klok karl sa: Man kan inte spela match varje dag. Värt att gå in i väggen för på riktigt det är det inte så dit ska jag inte.
Jag gick in i väggen en gång fast det var rent fysiskt och handlade om en "nysläckt" lampa och en alltför stark tro på att jag visste var jag hade sovrumsdörren. Jäklar hur min näsa såg ut. Dubbelt så bred som vanligt och skiftande i all regnbågens färger. Det var näsan, så vill man inte ha själen.
Nu ska jag vila en stund och begrunda om jag ska åka ner till maken och snusa i hans armhåla så jag får sova lite ordentligt.
Stressade tanter dricker te
I går hade jag besök av fru J. Vi satt och jämförde symptom på att det är för mycket nu. Lite kul blev det när vi konstaterade att vi bägge två har svårt att hålla tråden. Jag har märkt att de senaste veckorna stänger liksom systemet bara ner ibland. Jag börjar på en mening och sen vet jag inte alls vad det är jag pratar om. Så var det med fru J också. I mitt fall finns det elaka människor som påstår att det inte är någon större skillnad mellan nu och tidigare. Det finns folk som rent av säger att det är typiskt mig att inte avsluta påbörjade meningar. Bara för att jag vill lämna lite öppet för folk att tänka lite själva också.
Jag har i alla fall sagt nej idag. Det säger de ska vara en bra sak att göra. I mitt fall handlade det bara om en karl som fått mitt telefonnummer av en kompis till maken och därmed ville komma hem till mig och sälja Aloe Vera. Han lät sur när jag sa nej. Jag tycker han ska vara glad han slapp alla trapporna för att bara höra mig säga nej. Folk är så otacksamma.
Jag har i alla fall sagt nej idag. Det säger de ska vara en bra sak att göra. I mitt fall handlade det bara om en karl som fått mitt telefonnummer av en kompis till maken och därmed ville komma hem till mig och sälja Aloe Vera. Han lät sur när jag sa nej. Jag tycker han ska vara glad han slapp alla trapporna för att bara höra mig säga nej. Folk är så otacksamma.
Skolka?
Det funderar jag på att göra på måndag. Jag borde åka till Stockholm men jag funderar faktiskt på om jag inte helt enkelt ska säga att jag orkar inte. Det har varit mycket nu och även om jag är en ganska robust natur kanske man ska försöka att inse att man inte orkar allt, i alla fall samtidigt.
Det hjälper inte
I alla fall fungerar det inte fullt så bra som man skulle kunna tro. Orgasmatronen alltså. Inte släpper huvudvärken och inte är det fullt så underbart skönt som man skulle kunna tro på namnet. Trots det får jag nog säga att en hårbottenmasserare för 49 kr på Teknikmagasinet var en ganska bra grej men jag tror att det ser lite fånigt ut att sitta och pilla sig i håret med något som ser ut som en skadad ballongvisp.
Utmaning
Så har jag blivit utmanad av Anne! Jag håller med om att det kan vara kul att läsa lite mer om personerna bakom bloggarna så den här utmaningen antar jag! Den som blir utmanad av mig får också göra som den behagar!
Regler: 1. Publicera reglerna på din blogg. 2. Svara på de sex 8-sakerna 3. Meddela de utmanade på deras bloggar
8 bästa TV-program
Karl-Bertil
Kalles klätterträd
Aktuellt
Grey´s Anatomy
På spåret
Desperate Housevifes
Star Trek
Coupling
8 tidningar jag läser
Länstidningen
Östersundsposten
Dagens Nyheter
Kollega
Paste
Femina
Damernas Värld
Ottobre
(Fast om sanningen ska fram läser jag alla tidningar jag kommer över från Proletären till Professionell Demontering om nu den finns kvar)
8 saker som jag gjorde igår.
Klev upp (redan här gick något snett)
Frukosterade på jobbet
Tittade på tv och lyssnade på radio
Pratade strunt
Köpte en orgasmotron mini på lunchrasten och använde den sen
Åt julfestmatrester till lunch
Pratade i telefon
Hindrade främmande mystisk karl att komma hit och sälja något (antar jag) okänt vad men med hälsning från en av makens gamla gäng. Skumt.
Fritidstittade på tv och stickade lite sockskaft
8 saker som jag ser fram emot.
Julledigt
Sammanboende med maken
Våren
Att Humlan kommer hem en sväng
Att flytten och flyttstädningen både här och där ska vara klar
Helgen
Julledigt
Sova (I dag var nog inte bra dag att fråga vad jag ser fram emot)
8 favoritrestauranger.
Den lilla i backen nedanför vårt pensionat i Prag
Alla ölshapp i Prag men framförallt det som lurade på maken ett jättetråg med knödel, så värdigt han rörde sig sen maken och så roligt jag hade)
Det bortre thaihaket där vi brukar luncha ibland hemma i stan
Thasilis i Söderhamn (för att han kommer ihåg vad maken brukar ska ha för sorts pizza om jag har glömt)
Frukostmatsalen på Scandic inne i Jönköping för en helt underbar frukostvärdinna
En liten röd (en Östersundsklassiker av rang)
Olde Hansa i Tallin (maken blir så romantisk av medeltidsmiljö)
8 saker på min önskelista.
Snälla barn ;-)
Böcker
Skivor
Annars är det väl fred och hälsa och sånt allmänt som man ska säga, saker behöver jag snarare färre än fler.
Nu skall jag utmana nya personer. Vore kul om ni orkade men gör ni inte det kommer säkert tomten i alla fall.
Britt-Marie
Sinneskatten
Humlan
Plupp
Annieverse
Jayne
Fru J
Herr J
Regler: 1. Publicera reglerna på din blogg. 2. Svara på de sex 8-sakerna 3. Meddela de utmanade på deras bloggar
8 bästa TV-program
Karl-Bertil
Kalles klätterträd
Aktuellt
Grey´s Anatomy
På spåret
Desperate Housevifes
Star Trek
Coupling
8 tidningar jag läser
Länstidningen
Östersundsposten
Dagens Nyheter
Kollega
Paste
Femina
Damernas Värld
Ottobre
(Fast om sanningen ska fram läser jag alla tidningar jag kommer över från Proletären till Professionell Demontering om nu den finns kvar)
8 saker som jag gjorde igår.
Klev upp (redan här gick något snett)
Frukosterade på jobbet
Tittade på tv och lyssnade på radio
Pratade strunt
Köpte en orgasmotron mini på lunchrasten och använde den sen
Åt julfestmatrester till lunch
Pratade i telefon
Hindrade främmande mystisk karl att komma hit och sälja något (antar jag) okänt vad men med hälsning från en av makens gamla gäng. Skumt.
Fritidstittade på tv och stickade lite sockskaft
8 saker som jag ser fram emot.
Julledigt
Sammanboende med maken
Våren
Att Humlan kommer hem en sväng
Att flytten och flyttstädningen både här och där ska vara klar
Helgen
Julledigt
Sova (I dag var nog inte bra dag att fråga vad jag ser fram emot)
8 favoritrestauranger.
Den lilla i backen nedanför vårt pensionat i Prag
Alla ölshapp i Prag men framförallt det som lurade på maken ett jättetråg med knödel, så värdigt han rörde sig sen maken och så roligt jag hade)
Det bortre thaihaket där vi brukar luncha ibland hemma i stan
Thasilis i Söderhamn (för att han kommer ihåg vad maken brukar ska ha för sorts pizza om jag har glömt)
Frukostmatsalen på Scandic inne i Jönköping för en helt underbar frukostvärdinna
En liten röd (en Östersundsklassiker av rang)
Olde Hansa i Tallin (maken blir så romantisk av medeltidsmiljö)
8 saker på min önskelista.
Snälla barn ;-)
Böcker
Skivor
Annars är det väl fred och hälsa och sånt allmänt som man ska säga, saker behöver jag snarare färre än fler.
Nu skall jag utmana nya personer. Vore kul om ni orkade men gör ni inte det kommer säkert tomten i alla fall.
Britt-Marie
Sinneskatten
Humlan
Plupp
Annieverse
Jayne
Fru J
Herr J
Maken mobilar
Den Käre Maken har en mobil. DKM bör ha en mobil med dolda knappar eller ett superfinurligt system för knapplås. Det har inte DKM fixat ännu. DKM sms:ar sin grannfru många gånger med samma sms. Håjaja, det hade kunnat vara värre.
Ett jobb sökt
Usch, jag tycker inte om det. Jag tycker att det är apsvårt att hitta balansen i det jag skriver. Jag känner mig som en odräglig skrytapa för att i nästa sekund inse att jag skrivit att jag inte kan någonting. För att inte tala om hur läbbigt det är att ringa. Tänk så mycket enklare det vore att få söka jobb åt någon annan och så ha någon som sökte jobb åt mig. Nu är det gjort i alla fall trots att de inte ens visste säkert om de skulle rekrytera överhuvudtaget.
Gammtörbenen
Det finns några saker jag inte gillar med vinter. Jag gillar inte att känna mig som en michellingumma som knappt kan ta mig upp i stående igen om jag skulle råka halka och sätta mig på rumpan. Jag gillar inte den uppenbara risken att råka halka och sätta mig på rumpan som det är på vintern.
Framförallt avskyr jag torra, kliande ben. Jag vet inte hur mycket hudkräm, body butter och lotion dessa ben kan suga upp utan att för den skull bli en endaste lite aning mindre torra och kliiga. Jag blir för varje vinter mer och mer övertygad om att jag är ett stackars offer för kapillärkraften. Jag smörjer mina underben - de är lika torra. Magen däremot sväller och min kroppsform blir mer och mer sällik. Jag tror det är allt fett som läggs på underbenen som sugs upp och lägger sig kring det som skulle kunnat vara en midja. Att det skulle handla om choooklad och andra kalorier är elakt förtal.
En annan sak som jag funderar över när det gäller ben är - varför ska det enda pigment man har i de trakterna finnas i håret? Blåvita ben med långa kraftiga svarta hår på, vad ska det vara bra för? Varför grånar inte detta hår? Håjaja, nu ska jag ta gammtörbenen och gå på jobbet. Arbetsdag - glädjedag, eller hur det nu var.
Tjipp tjillevipp
Så hade jag fått ny design. Lycko mig!
Är det lokalt?
Jag bara undrar vart tog november vägen? I dag ska det visst vara den andra advent och jag har missat hela november. Svinnovember brukar vanliga år var mycket lång och grå, det minns jag.
I går var maken och jag ute på stan först. Han var tvungen att köpa sig ett par vinterkängor. Det har varit på gång ganska länge nu. Man kan faktiskt inte vistas en massa här vid fjällets fot om man inte har ordentligt på fötterna. Efter skoshoppingen blev det lunch och fikabuffé innan vi långsamt och värdigt gick på julmarknad. Lätt vimsiga som vi är glömde vi att ta ut pengar innan vi gick och det var nog lika bra det. Hade han haft pengar kunde jag ha drabbats av både tofflor och en enorm pälsmössa. Jamtli visade sig från sin vackraste sida. Det är gamla hus och gårdar, eldkorgar och marknadsstånd, hästar och slädar och sist men inte minst en massa frost och snö. Nästan larvigt julaktigt men mörkt speciellt sen strömmen gick lite lokalt så där så några vidare bilder blev det inte. Dessutom fick jag stå jätte länge under en mistel och se angelägen ut innan maken snappade vad det var jag fiskade efter...
Julfest igen
Kanske återkommer jag till firmans sista julfest någon fler gång men nu tänkte jag berätta för er om när tanten grät en skvätt. Tanten är ganska lättrörd så hon var beredd på att det skulle kunna bli en del gråtet men det klarade siig över förväntan. När en av tjejjerna i gruppen psykiskt funktionshindrade som också har sin arbetsplats hos oss framförde en sång då brast det en smula. Vår platschef har ett namn till vilket man lätt kan sjunga den gamla Carola-hiten "Mickey" och det gjorde hon. Platschefen sattes på en stol på den imroviserade scenen och så sjöng hon och vi var många som sjöng med " " jag vill att du ska stanna varje gång du går... Trots att han (vår platschef) var ganska skeptisk innan de var på plats har han under hela tiden de jobbat hos oss varit en klar favorit hos tjejjerna i gruppen.
På många sätt har det varit en rätt underbar arbetsplats och det att gruppen funktionshindrade har fungerad så bra med oss och vi med dem är en av de saker som faktiskt gör mig stolt. Kommunen har alltså en handledare på plats som stöttar ett gäng funktionshindrade som finns hos oss. De fixar frukost, vattnar blommor och delar ut post bland annat. Framförallt har det lyst upp vår tillvaro och vi har under åren fått se dem växa, bli modigare och mer självständiga. Studiebesök har kommit från när och fjärran för att se hur en modern och ganska avancerad arbetsplats kan ge utrymme för en grupp funktionshindrade. Jag är stolt över att vi "normalstörda" har kunnat vara till stöd för det här gänget men om sanningen ska fram har de varit till mycket mer glädje och nytta för oss än vi för dem.
Nu måste även det här gänget flytta på sig och vi hoppas att de ska komma till en arbetsplats där folk har förstånd om att uppskatta dem och att det ska gå bra för dem. Det tror jag att det gör deras handledare är en underbart duktig människa som jag tror kan lösa de allra flesta problem som kommer i hennes väg. Men lite sorgligt känns det allt att det var sista julfesten även med detta gäng.
På många sätt har det varit en rätt underbar arbetsplats och det att gruppen funktionshindrade har fungerad så bra med oss och vi med dem är en av de saker som faktiskt gör mig stolt. Kommunen har alltså en handledare på plats som stöttar ett gäng funktionshindrade som finns hos oss. De fixar frukost, vattnar blommor och delar ut post bland annat. Framförallt har det lyst upp vår tillvaro och vi har under åren fått se dem växa, bli modigare och mer självständiga. Studiebesök har kommit från när och fjärran för att se hur en modern och ganska avancerad arbetsplats kan ge utrymme för en grupp funktionshindrade. Jag är stolt över att vi "normalstörda" har kunnat vara till stöd för det här gänget men om sanningen ska fram har de varit till mycket mer glädje och nytta för oss än vi för dem.
Nu måste även det här gänget flytta på sig och vi hoppas att de ska komma till en arbetsplats där folk har förstånd om att uppskatta dem och att det ska gå bra för dem. Det tror jag att det gör deras handledare är en underbart duktig människa som jag tror kan lösa de allra flesta problem som kommer i hennes väg. Men lite sorgligt känns det allt att det var sista julfesten även med detta gäng.
Julfest
Det var det igår på firman. Den allra sista julfesten. Den ska jag försöka ta mig samman och skriva en del om sen men nu ska maken och jag göra något vi aldrig gjort tillsammans förut vi ska gå på julmarknad. Undrens tid är ännu ej förbi.
Lilleman på middag
Inte så lite mysigt även om underbart är kort och nu bara småmobbas han över msn för att jag inte har lika många vänner som han i cyberspace. Jag säger som det är hade han inte fått sin goda fostran och sina snyggener från modern hade han inte alls varit lika poppis. Klart det är min förtjänst borde jag då inte få minst hälften av hans vänner?
Hemma igen
Mycket bilåkning för lite möte men det var skönt att sitta i baksätet och uggla med ipoden på och ägna sig åt lite välbehövlig kontemplation. Snöat har det gjort av och till hela vägen och det var skönt att inte behöva köra. Det tror jag att den stackars karln som körde också hade tyckt att det varit. Alltså skönt att slippa. Speciellt eftersom den andre karln i framsätet hela vägen fram och tillbaka berättade hur han borde göra med vindrutetorkare och helljus.
Överallt ser det så julmysigt ut. Det ligger en massa snö och alla människor ser ut som om de hållit på och pyntat som om deras liv hängde på det. Själv samlade jag i hop mig och lyckades få fram två elektriska stakar och sen fick det vara nog med det. Det känns inte så överhängande för egen del när inga kids finns hemma. Lilleman den otäckingen säger att han ska åka till Oslo över jul och Humlan kommer inte hem hon heller förrän efter jul så... Nu lät det som om jag vill ha lite ynk och för all del. Lite ödsligt och konstigt känns det men jag hoppas att jag ska få träffa min pappaknapp och lillebrorsfamiljen. Får jag dessutom hit maken på julaftonskväll med hans yngsta ska det nog ordna sig med jul för mig. Dessutom kan jag faktiskt tycka att mina egna ungar har vuxit förbi den där ljuvliga åldern när jul är riktigt spännande och de tindrar med ögonen som ungar ska på jul. Mysigt brukar det vara men det där rätta tindret brukar utebli. Det hoppas jag att lille brorsonen kan stå för.
Jag börjar rent av känna mig väl "slapp" inför den kommande julen. Det jag är mest rädd för är att inte den rätta julfriden ska infinna sig om jag inte lyckas uppbåda minsta lilla julstress innan jul. Jag har så fullt upp med allt annat men det kanske löser sig ändå. Jag har i alla fall fått långledigt över jul. Lycko mig!
I natt har jag sovit
Undras om det kan innebära att jag kommer att vara piggare idag? Det vore i så fall lite slöseri för i dag ska jag mest åka bil till och från ett möte i Sollefteå av alla ställen. Det sägs att Sollefteå bara är ett skidspår mellan två regementen. Jag vill inte uttala mig i den frågan jag har inte varit där tillräckligt mycket men jag. Jag vet i alla fall att regementena är nerlagda så i så fall är det väl bara skidspåret kvar.
En ganska bra dag trots allt
I dag på lunchen shoppade jag. Jag shoppade treo, andra huvudvärkstabletter, näsolja för sabbade nässlemhinnor, rosenrot för att orka vara vaken på dagarna och valeriana för att förhoppningsvis sova på nätterna. Det låter bedrövligt och visst är det väl det men jag vet ju vad det beror på och jag vet att det kommer att gå över bara jag lever igenom. Och leva igenom det brukar jag ju göra. Jag har nått det där gräsliga stadiet att hela huvudet ibland bara går i snabbstrejk och jag kan tomstirra på människor som säger intellektuellt krångliga saker som, ska du ta fika nu?
Idag har jag i alla fall hållit ett tal som det var tur att det hölls över telefon. Jag blev rent rörd själv och min fackliga kollega som satt med såg direkt tagen ut. Nu känner jag att jag i alla fall den här dagen har gjort vad jag kunnat och faktiskt lyft mig i håret för att trots allt elände få till en vettig lösning för våra medlemmar. Jag vet inte hur mycket "realhopp" jag har om att jag lyckades men som sagt jag lyfte mig i håret och gjorde mer än jag egentligen kunde och det får räcka för idag.
I natt vaknade jag svettig på småtimmarna efter en dröm där en av Humlans kompisar hade inlett ett förhållande med en karl i vår företagsledning. Jag vaknade av mina försök att få henne att ta sitt förnuft till fånga. Jag drömmer om nordkoreanska konståkare, snusande karlar som försöker kyssa mig, bilkörning i Indiens berg utan bromsar och jag ligger och snurrar ganska mycket kan jag säga när jag vaknat av dessa konstiga drömmar.
I allt detta är det skönt att inte vara purung. Jag vet att det kommer att gå över. Jag vet också ungefär hur jag brukar reagera och jag tror faktiskt inte att jag kommer att gå in i väggen mer än lite temporärt ibland. Jag känner mig själv och det här är inte den första stressande krissituationen jag behöver ta mig igenom. Det är skönt att vara vuxen. Jag önskar bara att man kunde förklara det för de yngre att i de allra flesta fall blir till och med eländet lättare ju äldre man blir. På samma sätt som tiden går fortare och fortare eftersom man ställer det i relation till redan levd tid blir eländet mindre eländigt om man har en massa gammalt elände att ställa det i relation till. Jag är rätt trygg i den förvissningen, det går över och det kommer snart att vara en massa roligheter också, så har det alltid gått förr i alla fall. Fantastiskt nog är roligheterna och kärleken inte på samma sätt drabbade av inflation. Tjorvade jag till det nu? Äsch för mig är det glasklart.
Ingen hejd
På hur glad jag blir: M har skickat mig en award till den första fick jag från Annieverse. Jag fick tillbaka den från några jag skickade den till och jag är rent barnsligt glad.
Så här ser den ut och den här gången ska jag komma ihåg att skriva ner reglerna också.
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
Men hur gör jag nu då? Ska jag skicka vidare till sju nya? Eller ska jag eftersom jag schabblade så sist skicka den till sju gamla och sju nya? Här känner jag att en rådgivare i nätetikett skulle vara en behändig bekantskap. Ska jag kanske säga som det är att ni är en massa människor där ute som förgyller mina dagar både med era bloggar och era kommentarer här hos mig.
De som fick den sist var
Humlan så klart
Plupp som inte är på fjället längre och därmed har alltför lite tid till blogg
Anne som var den första som la mig på sin länklista
Britt-Marie som känns som en cyberkompis
Herr J dä om han bara vill uppdatera ibland
Sinneskatten för hennes alla bilder och snälla kommentarer
Blanksteg - min favoritmåg, med koll på bloggdesign
Men då satt jag på tåget och misslyckades helt med att länka. Jag skulle också velat skicka vidare till dem jag fått av men nu känns det som om det är risk för rundgång alldeles så men jag rekommenderar er att kolla dessa kvinnors bloggar. Ptjaa, jag ger mig här. Men glad det är jag.
Så här ser den ut och den här gången ska jag komma ihåg att skriva ner reglerna också.
1. De som mottagit awarden ska lägga upp en bild på den.
2. Länka till den bloggen du fick den ifrån.
3. Ge den vidare till sju andra bloggare & länka till deras sidor.
4. Lämna ett meddelande i deras bloggar, så de vet att de fått awarden.
Men hur gör jag nu då? Ska jag skicka vidare till sju nya? Eller ska jag eftersom jag schabblade så sist skicka den till sju gamla och sju nya? Här känner jag att en rådgivare i nätetikett skulle vara en behändig bekantskap. Ska jag kanske säga som det är att ni är en massa människor där ute som förgyller mina dagar både med era bloggar och era kommentarer här hos mig.
De som fick den sist var
Humlan så klart
Plupp som inte är på fjället längre och därmed har alltför lite tid till blogg
Anne som var den första som la mig på sin länklista
Britt-Marie som känns som en cyberkompis
Herr J dä om han bara vill uppdatera ibland
Sinneskatten för hennes alla bilder och snälla kommentarer
Blanksteg - min favoritmåg, med koll på bloggdesign
Men då satt jag på tåget och misslyckades helt med att länka. Jag skulle också velat skicka vidare till dem jag fått av men nu känns det som om det är risk för rundgång alldeles så men jag rekommenderar er att kolla dessa kvinnors bloggar. Ptjaa, jag ger mig här. Men glad det är jag.
En stor dag idag
Världens bästaste Humla fyller 21. Myndig till och med på det gamla sättet att räkna. Hon är klokare än en pudel, sötare än en "vaddelmudd" (en del kallar det sockervadd, men det får ju stå för dem) och roligare än det mesta. Hon har egentligen bara ett fel som jag kan se det - hon är för långt borta. Grattis sötbarn!
Jobbarkompis H har om schemat stämt fått träffa sin son för första gången för tjugofem minuter sen borta i Kina. Det trillar lite tårar över det med. Det är svårt att inte tänka på idag för 21 år sen. Jag minns när jag såg min Humla för första gången. Redan då vacker som en hel vecka. Malligare människa än jag har aldrig sängtransporterats från förlossningen till BB. Som jag tyckte synd om de stackars kvinnor som låg på BB samtidigt som jag. Ingen hade någonsin fått ett så vackert barn. Man kunde förstå att de måste varit gravt avundsjuka även om de spelade nöjda rätt bra. Det är stort att bli förälder, mycket stort. Jag hoppas att allt går bra för de nyblivna föräldrarna där borta i Kina.
