Tanten

I går gav jag upp och tog ner den blöta tvätten  från sträcket och hängde in den. I dag skiner solen. Är det så att ni vill ha mer regn så hör av er. Mot ersättning kan jag komma och hänga ut tvätt i era trakter. Då börjar det ofelbart att regna. I alla fall känns det så.

I dag har jag köpt en present till Lilleman som fyller år i mogon, målat naglarna sen blev jg så trött att jag tog en tupplur på soffan. Man har lite olika dagar ska jag säga.

Undras om jag ska göra det idag. Gårdagen blev en riktigt nyttig dag när jag om jag får vara en smula skrytsam, kammade in ganska många sköna tusenlappar åt ett gäng gamla kollegor. Den gamla arbetsgivaren tänkte sig att de skulle räkna semesterersättningen på deras gamla lön minus den de har på ett nytt ställe. Det blir inte mycket pengar, för ett helt års lite drygt, semester. Visserligen har vi ingen fackklubb längre och jag är därmed inte klubbordförande så egentligen saknade jag väl helt mandat att ringa men... 

Tre telefonsamtal har jag hunnit med på morgonkulan. Ett svar har jag fått. Jag kommer inte att kunna få hjälp av arbetsförmedlingen med flytten. Jag borde ha skrivit in mig så fort jag blev uppsagd men ibland vill man ju gruva sig också. Å andra sidan har  jag sluppit få de lite hotfullt formulerade brev om att söka anvisade jobb som kollegorna fått och jag har sluppit en massa administration. Sen tror jag att jag ska låta bli att gräma mig över det när nu allt har ordnat sig så elegant ändå. Grämelserynkor vill jag inte ha i mitt ansikte. Synd om mig är det ju rakt inte, lägenheten såld och ett nytt jobb på gång.

Han badar katten. Katten låter djupt olycklig. Om han får chansen tror jag att han kommer att hämnas, men han luktade inte särskild gott . Han har nog varit lite tussig ett tag för pälsen är inte som den ska trots att han efter att veterinären konsulterats blivit piggare trots att inget annat än mask i magen kunde konstateras. Maken är modig.

Solen skiner över oss även i dag. När jag tittade ut i trädgården såg jag en liten sparv som just greppade en stor tuss mjukt katthår som borstats av katten i huset. En fågelunge som blir nerbäddad i det får det mjukt och varmt. Så fick katthåret göra lite nytta med annat än att ligga inne som en ständig påminnare om att det är dags att dammsuga i dag igen. Sa jag att jag vill ha en självgående dammsugare. 

Tro om maken varit för länge i Argentina trots allt. I går släppte jag iväg honom på affären utan övervakning. Hem kom han med nästan bara kött. GRILLA! 

Solen skiner idag med. Maken sover på söta örat. Dagen idag ska nog ägnas åt trädgården tror jag. Kanske blir det en sväng ner på stan men än är inget bestämt. Vi borde göra ett större ryck här inne också men det kommer kanske en regning dag man kan göra det på.

Nu har hon satt sig på tåget den lilla Humlan. Maken och jag skjutsade henne till Bollnäs och så tittade vi lite på akvariefiskar och gräsklippare. I Bollnäs kan man verkligen kombishoppa. Nu är jag hungrig som en ulmerdogg och hoppas att söte maken snart kommer hem med lite mat åt mig.

Futurum, obestämd form, till den ordklassen räknar vi alla ord som beskriver när ungdomen ska ta rätt på sin rena tvätt ur tvättstugan.

Anne (och så går det ju inte att länka...) undrar till exempel i en kommentar om vi kände vår liftare och hur vi annars tordes låta honom sova över. Det är lite konstigt det där för jag är väldigt tillitsfull å ena sidan, å andra sidan är jag gravt misstänksam också. Det finns åtskilliga människor som jag aldrig skulle låta vakta min handväska. Allt som låter för bra för att vara sant tror jag är bluff. Folk som känns lite så där, släpper jag inte in på livet. Men i lägen där hela mitt omdöme säger att det här är ingen vajsing och det här är en det kan bli synd om, då känner jag mig faktiskt inte speciellt rädd utan kan göra en sån sak utan att tveka. 

Huset sover. Diskmaskinen och jag snurrar. Det ser ut som om det kan bli en alldeles vacker dag idag igen. Samlar jag ihop mig till ett energiryck kanske jag orkar ladda tvättmaskinen också. Jag är inte ikapp efter resan än. Det verkar som om apparaten ifråga har fått vila helt under de två veckor vi inte var hemma trots att två tonåringar flitigt levererat tvätt till den. Både Lilleman och Humlan hann bli ganska bra på tvättsortering och tvättmaskinskörning redan innan de flyttade hemifrån. Jag tror att det handlat om att de alltid prioriterat självständighet före bekvämlighet även om det förvisso inte saknats det senare heller. Å andra sidan, vem vill inte ha det bekvämt?

Rubriken bör uttalas i ett lätt desperat tonläge. Så gör vi hos oss. Jag vet egentligen inte varför men så fort någon säger grilla i närheten av min bror så säger han så: GRILLA?!?

Märkligt nog har jag sen vi kom hem varit hiskeligt morgonpigg. Konstigt men inte helt dumt. Trots att vi kom i säng så sent har jag varit uppe och studsat en stund nu. Liftaren, maken och hans barn har gett sig i väg. Lillaste Humlan sover och jag ska snart ta mig samman och duscha. Liftaren hittade vi på E14 mitt ute i ingenstans dit han gått efter att blivit avsläppt av en tidigare lift. Till Uppsala skulle han för att fira Valborg med kompisar. Shorts hade han och när vi nått hit ner var det bara 3 (tre) grader varmt. Man kan inte ställe ut "ungar" på vägen den tiden och i den kylan. Rar verkade han vara och efter någon mil insåg Humlan och han att de hade en massa gemensamma bekanta så riktigt så modigt kanske det inte var som det lät i natt när jag skrev att vi lät honom bo här. När jag är ensam är jag nog ganska feg för att plocka upp folk men med tre vuxna i bilen känns det som att man begränsat risken en hel del. Annars är det märkligt det där med liftare, det verkar som de blir mer och mer sällsynta.

Jorå, fyra provkörda bilar, ett bankbesök, ett besök hos frisören för lite småprat, en mäklare, sex pizzor, en massa familj, bilåkning söderut, en upplockad liftare som vi inte hade hjärta att lämna på en öde bensinmack utan som nu sover här. Det känns som om det varit rätt fullt med konstigheter idag. 

Dagen idag ska det hinnas med mycket på. Lite frukost till att börja med och sen ska vi ut och titta på bilar. Tydligen har min blivande arbetsgivare en idé om att det är bra att köra säkrare och miljösnällare bilar så om man har en sån istället för ett gammalt åbäke får man mer reseersättning. En del tid i bil kan vi förutsätta att det kommer att bli så det är nog inte så dumt tänkt. Kombinationen med att jag i dag ska till mäklaren och skriva papper för lägenheten gör att det känns som bilkollarläge. Det är inte å ofta jag känner så men med ett oväntat bra bud på lägenheten så...

Tänk att man kan få ha ett sånt flyt. Budgivning på lägenheten och en lön på vikariatet som helt klart kommer att gå att leva på. Lillaste Humlan som är en flicka som gillar att göra av med mammas pengar tycker att vi ska ut och titta på bil i morgon. Det finns lite argument för, det gör det. Reseavtalet är visst sånt att en ny, miljösnäll och säkerbil ger högre milersättning och jag kommer att få tillbringa en del tid i bil. En Renault tycker Humlan, en Passat tycker hennes kompis T och själv tänker jag mig att det nog skulle få vara en ny Cittra eftersom det ändå bara är där de vill sälja bilar till mig. För nytillkomna läsare kan jag meddela att ensamstående kvinnor i Östersund bara välkomnas som kunder hos Citroenhandlaren alla andra bilaffärer ser en ändå inte hur man än traskar runt i butiken och sparkar på däck. Nu är jag ju inte så ensamstående längre men jag tycker att en bilsäljare som kan tänk sig att sälja bilar även till kvinnor bör premieras.

Alldeles ofotograferat blev det men Tanten har bott en natt på riktigt temahotell i Buenos Aires. Jojjomen. På argetinsk spanska finns ett ord för den där lägenheten man har som inte hustrun känner till och till vilken man tar älskarinnan. Där finns också hotell som tar betalt per timme där man kan ta in om man känner att passionen kommer hastigt eller olämpligt.

Så är vi tillbaka i fosterlandet maken och jag. Så här fick jag inte dansa men jag har handlat mig ett par alldeles riktiga tangopjuck i Buenos Aires. Jag tror att ni kommer att få er till livs lite spridda skurar Argentina för det har vari en helt fantastisk resa. Tack vare makens dotter och hela hennes stora svärfamilj har vi fått uppleva massor. Tango i Buenos Aires, barnkalas utanför La Plata, pingviner i Patagonien och så mycket omsorg och trevliga människor att man kan bli rent rörd. Det kommer att räcka till en massa blogginlägg, helt säkert. 

Ett vikariat verkar jag ha fått med chans på förlängning. Jobbet jag ville ha dessutom. Lägenheten budas det på. Själv jäser jag runt och turistar så det står härliga till. I förmiddags kom vi tillbaka efter några ljuvliga dagar i Patagonien och i eftermiddag bär det av till Buenos Aires. Ska lägga in bilder och berätta mer när jag har min egen dator hemma.