Tanten

Konstigt det där med dåligt samvete. Det är så lätt att skaffa sig och man kan ha det för så konstiga saker. Just här och nu har jag haft dåligt samvete för att jag inte hunnit med vare sig att läsa era bloggar eller kommentera som en artig bloggare borde. Det må ju vara och jag ska komma ikapp bara mitt liv återgår till den mer normala tråkiga lunken. Just nu har jag lite för roligt. Det konstigaste dåliga samvetet är nog trots allt det jag har för mitt elektroniska facebookhusdjur. När jag snabbt tittade in till honom nu var han både hungrig och smutsig. Roligt hade han inte heller. 

Gårdagen ägnades nästan uteslutande åt styling. Upp i ottan för att köa hos den store hårstylisten Jorge Sanchez klockan åtta. Tidsbokning har han inte eftersom han inte klipper hår utan löser estetiska problem. Nio öppnade salongen och vår guide tillika makens dotter satte upp oss på listan. Jorge var dock inte där. Lite osäkert var det när han skulle dyka upp. Läge att kolla igen vid elva. Maken och jag lullade runt för att återkomma då. Njaäe säg vid fyra efter siestan var beskedet då. Jajja, när vi hämtar upp E för lunch är mannen på plats och vi blir granskade och nerslängda. Klockan sju var det klart. Den store hade personal som färgade och fixade och själv sprang han mellan klippningarna och personalen för att ha stenkoll. 

Resan gick bra. Med ett sprillans nytt rosa provisoriskt pass i handväskan började vi färden och nu är vi framme. Här sovs det middag. Maken sover och här ligger en fyraåring och sover också. Själv vet jag inte vad det beror på men det går inte att sova middag just nu. Jag begriper inte riktigt hur jag ska hålla mig igång till middag och godnatt men det blir en senare fråga.

Jag har aldrig varit så stressad en påskvecka i hela mitt liv. Tanten far runt och är lättretad och snargråten. Allt möjligt bara jävlas och tar längre tid än jag trodde. Lite anställningsintervju på det och det är fulländat. 

Aptrötta efter en lång dag med städ och fix. Till det kom del två av intervju. Det kändes positivt men det är ju alltid en anspänning. Nu är det avklarat i alla fall och jag har inte kommit på något jag ångrar att jag sa så man får väl anse att det bara är att släppa tankesnurret nu. Nu ligger bollen hos övriga intervjuoffer och de som ska anställa. 35 mil i bilen på det och man får en trött men speedad tant. Lite trist att inse att det egentligen bara är att börja om med plock och städning här. Tanten är lite småless...

Ni vet den där drömmen man kan ha att man springer och springer men aldrig kommer fram. Precis så känns det att ägna långfredagen åt att försöka städa ur en lägenhet så att den ska duga för visning. Eftersom jag får bort på ett ställe hittar jag nya fulheter. 

Skulle det kunna bli lite fart på verksamheten här idag igen. Om allt som ska bäras till soprum och bil blir buret kommer det att gå avgjort mycket lättare att dammsuga. 

Som sagt, här plockas det och städas. I förrådet i källaren trodde jag att jag hade min stora gröna resväska. Det hade jag inte. Det är kanske inte så mystiskt. Det kan mycket väl vara så att Humlan har tagit/lånat den för jag har hennes lite mindre och blå här. Det mystiska var att det inte alls var så stökigt i förrådet som jag mindes. Inte alls så mycket jox som jag trodde. Märkligt, mycket märkligt. Ett elände finns det där i alla fall. En uråldrig vävstol...

Bara upp till svärfars hus för att ordna med lite pappersjox. Jag har råddat mer men hamnar framför datorn med jämna mellanrum när det blir för trist och övermäktigt med fixandet. 

Glad Påsk på er alla! Själv upptäcker jag att ju mer jag städar dess värre ser det ut. Kartonger och kassar på väg någon annanstans och damm som borde bo i snabeldraken gör ingen människa glad. 

Om man suttit och tittat på passet som låg på skrivbordet och tänkt att det är dumt att det ligger där, hur tänkte man i nästa steg då? Alla skrivbordslådor inklusive det där passet ska ligga är kollade och även frysen är genomkollad.

Jag hinner inte med här. Det är ett pass som vägrar att ligga där jag lagt det, det är sjukhusbesök, däckskiftning, tur till mäklaren och en tur för att vaccineras. Ingen som jag vill träffa har jag hunnit träffa. Det är mycket nu.

Med en lista lång som en önskelista till jul tar vi itu med dagens att göra. Först duscha och komma i kläder men redan har jag fått iväg ett mail till skatteverket och maken har hunnit med att ringa sjukhuset. Ärmarna uppåt kavlas!

När vi närmar oss staden vid fjällets fot ringer telefonen. En "borttappad" svärfar visar sig efter en hel del ringande ligga på sjukhuset. Ibland blir jag så trött på såväl sjukvården som äldreomsorgen att jag faktiskt skulle kunna svära en ramsa som skulle få era öron att krusa sig i kanterna.

Jag sitter och slösurfar för att få tiden att gå. Jag väntar på maken på Birsta köpcenter. Måttligt kul. Det var i alla fall så det blev när jag följde med lite folk som skulle till Ikea innan de skulle vidare till Ö-vik. Där slog jag i alla fall ihjäl en timme. Vi är några stycken som inte kommer att sitta kvar i styrelsen längre. Jag kommer att sakna en hel del av dem. Det är mycket uppbrott nu. 

Är det inte så det brukar stå på hälsokostens paket med piller mot sömnsvårigheter och allmän stissighet. Jag vet inte jag men mild? Oro känner jag i alla fall. I dag ska jag på ett styrelsemöte och en halv anställningsintervju. Jobbarkompis B säger att det krävs tio för att få ett jobb... Sen hem till staden vid fjällets fot. Stöka lägenhet, lämna nyckel till mäklaren, fixa så att deklarationen har en suck att bli deklarerad, gärna hitta passet och lite kläder, träffa en pappaknapp, en Lilleman och en brorson med familj vore heller inte så oävet.

Så kan det gå men fru J ringer igen om en halvtimma och vad det lider tar säkert pingisen slut också och maken kommer inångades. 

Det har maken. Trevliga är de. I fredags och idag har jag hjälpt en av dem med ett lite speciellt problem. Hemlig som jag är vill jag inte riktigt gå in på vad det rör sig om så ni får leva i nyfikenhet. Det jag ville ha sagt här är att efter att suttit och varit så seg på jobbet så länge har det varit fantastiskt kul att få använda hela huvudet till det var tänkt. Fundera och filura. Använda hela allmänbildningen och en massa logik. Kjempegöy! Ska vi tro att det heter så på norsk?

Det är märkligt att man kan känna sig så trött efter en helg i sömnens tecken mer eller mindre. Jag hoppas att kaffet snart kickar in så att ögonen går upp.