Tanten

Det är vad jag skickat söte maken och hans yngste på. Maken hade för sig att han skulle ut och gå med mig men jag sitter telefonsupport för Lilleman som ska in med skoljobb till i morgon. Modern har pepptalk över telefon och internet. 

Min inre tonåring har slagit till. Jag skulle bara krypa tillbaks i sängen en stund hos söte maken. Jag somnade om. Alldeles nyss vaknade vi. Och så har den här dagen nästan gått.

Det måste vara det som gör att jag är uppe så här tidigt en södagsmorgon efter femtioårskalas. Vi var visserligen inte ute och slarvade på värsta viset det var vi inte men i alla fall. Eftersom alla gäster hade med sig mat och värd och värdinna var synnerligen generösa med måltidsdryck skulle jag faktiskt kunna sova en stund till. Jösses så mycket gott olika människor kan laga. Med en aptit och brist på botten som en stövare blir det jobbigt för en tant sånt. Trevligt var det! 

Den börjar segt. Jag såsar fortfarande på i morgonrock och kan inte riktigt bestämma mig för att kliva i duschen. Jag borde ta mig samman lite för i afton vankas det femtioårskalas och det vore skönt att känna att jag gjort något innan vi ska åka. Söte maken har varit ute och powerwalkat med dotter så de har varit lite hurtiga. Det kanske räcker även för mig.

Säga vad man vill om min underrättelseverksamhet men tänka behövde man. Det blir man trött av. P'åt igen på måndag. Nu ska jag mer ägna mig åt att fundera på vad jag kan tänkas vara sugen på till middag och om jag verkligen har lust att dammsuga igen. Det tror jag inte att jag har.

Jo, det kan vi nog konstatera att jag är. Tag vem som helst som jag inte har anklagat för något och börja försvara henne och jag kommer att utgå ifrån att hon är skyldig.

När maken och jag skulle gå en sväng efter maten, vi har som en tur han brukar ta när han vill motionera tanten eller bara hinna prata lite, hittade vi grannarna. De hade en bil som skulle på besiktning i morgon bitti och som så här på kvällningen var stendöd. Inga problem, maken har startkablar. Eftersom de har en bil till en stor Volvo som säkerligen heter något men som jag med mitt måttliga bilintresse skulle beteckna som stor och röd körde de fram den mot den lilla Renaultens nos. Här skulle det startkablas. Stora, nya, röda Volvobilar har batteriet så finurligt gömt att man behöver en instruktionsbok för att hitta det. Dessutom behöver man specialverktyg för att få fram nåt att fästa startkablarna i. Här fick makens lilla röda rycka in. 

I dag är det väder. Det var väder igår också. Förmodligen kommer det att bli någon typ av väder även i morgon. Joråsåattmen...

I går fick jag ett litet uppdrag från en av grannarna. Spännande och just inom mitt lilla specialområde. Lite kaffe och morotskaka fick jag också. Jag fick också iväg lite jobbansökningar så jag var nog faktiskt riktigt produktiv i går. Annars är det väl mest så att våren märks mest än så länge här på allt grus som följer med in. 

Tanten drar till Argentina. Nu E informerad så att hon kan sätta på kaffepannan tills vi kommer så då var det inte så hemligt längre. Det känns onekligen bättre att ha informerat den som får de oväntade besöket innan man skriver det på bloggen. Det kom lite hastigt på ska jag säga. Allt började med en promenad ner till stan för att mjölken var slut. Maken ville ut och gå och jag tyckte att vi behövde handla innan affärerna stängde. I härlig kompromissanda promenerade vi till mjölkaffären för att finna den stängd, nya öppettider minsann. Skam den som ger sig och så gick vi till nästa. På väg mot nästa måste man förbi resebyråns skyltfönster. Den sista minuten som annonserades ut där var borta redan på måndagen men där fanns relativt sett billiga flygbiljetter och på den vägen blev det. Pannkakor och blodpudding är mat det också och förresten har jag redan kokat en himla massa bönor och portionerat upp i frysen.

Diskmaskinen plockade ur sig själv idag. Häpen och glad blev jag. Det är lite häftigt det där med ungar. Att plötsligt en dag så är de liksom vuxnare och hjälper en gammal och trött tant. Jag minns när Lilleman kom och mötte och bar matkassar första gången utan att jag sagt något om det. Bara så där, gentlemannamässigt. Det är på gång här också. 

Jag kan nu konstatera att antingen är det tonåringar som bor här eller också är det färgblinda människor. Samma ojämna kamp som jag länge drev för att få mina egna kids att sortera smutstvätten i ljust, mörkt och ömtåligare, den kampen är det bara att börja om. Att plocka smutsiga strumpor har en ganska begränsad charm. 

I morse när jag lullade på som bäst i morgonrocken kom där en karl och ringde på dörren. Han ville byta vattenmätare. Jag kände mig som en dålig porrfilmskliché jag. Fortsättningen på äventyret blev inte fullt så intressant utan han bytte helt enkelt vattenmätare, karln.

Ibland gör vi varandra så nervösa maken och jag. Maken han blir nervös när jag säger att jag ska slänga saker och maken gör mig nervös när han säger att vi ska åka förbi resebyrån. Man kan inte åka på solsemester i övermorgon om man har sitt pass och sina badbyxor i staden vid fjällets fot. 

Eller nja, jag hoppas att den inte ska bli allt för långvarig men ett tag är det rätt skönt. Dessutom finns det att göra och bara jag har tagit mig förbi duschen ska jag knåpa ihop lite ansökningar. 

Nu kanske man kan säga att jag på sätt och vis flyttat ner till maken. I alla fall ska vi söndagskvälla tillsammans i kväll. Ovant minst sagt men härligt. Gårdagen ägnades åt en utflykt till svärfar tio mil åt ena hållet och sen kultur i Sundsvall. Kören Mousiké. Får ni någon gång tillfälle att se och höra dem så ta det! Kör, teater och italiensk buffé på en och samma kväll och sen lite goda vänner fram till småtimmarna. Inte så dumt! Maken hittade en dejtingfiskdamm men han fick en nitlott en bild på kronprinssesan och ett "ajjabajja du är upptagen" fick han. Föreställnings tema var kärlek. Homofoberna fick sig en och annan känga och en och annan lite känga slängdes iväg åt andra håll också. 

Jorå jag lever. Dessutom är jag på ett mycket bättre humör. P'åt igen bara men nu ska det visst handlas mat...

Gissa om jag är mallig! Den här har jag fått av Britt-Marie. Eftersom det av någon helt outgrundlig anledning inte vill länka så här är adressen http://alicebm.blogg.se/ . Jag vet inte riktigt vad det är som gäller för vidareskickning men jag har en massa som jag tycker har gjort sig förtjänta. Här i bloggosfären har jag hittat en massa. De första som jag insåg att jag faktiskt tyckte om, som liksom började finnas "på riktigt" och som gjorde mitt liv lite roligare och lättare genom sin inlägg och kommentarer var www.annnne.blogg.se, http://annieverse.wordpress.com/ ja och så Britt-Marie själv då. Jag bestämmer tror jag om det går bra att denna snällingaward går vidare till dessa tre kvinnor för att det finns snällingar på nätet också, nämligen godhjärtade människor i bloggosfären.

Nu är en av mina gamla tv-apparater ivägforslade. Skönt! Jag hoppas att det gamla eländet håller ihop tillräckligt länge till för att det skulle vara värt fraktandet.