Tanten

Kanske återkommer jag till firmans sista julfest någon fler gång men nu tänkte jag berätta för er om när tanten grät en skvätt. Tanten är ganska lättrörd så hon var beredd på att det skulle kunna bli en del gråtet men det klarade siig över förväntan.  När en av tjejjerna i gruppen psykiskt funktionshindrade som också har sin arbetsplats hos oss framförde en sång då brast det en smula. Vår platschef har ett namn till vilket man lätt kan sjunga den gamla Carola-hiten "Mickey" och det gjorde hon. Platschefen sattes på en stol på den imroviserade scenen och så sjöng hon och vi var många som sjöng med " " jag vill att du ska stanna varje gång du går... Trots att han (vår platschef) var ganska skeptisk innan de var på plats har han under hela tiden de jobbat hos oss varit en klar favorit hos tjejjerna i gruppen.

På många sätt har det varit en rätt underbar arbetsplats och det att gruppen funktionshindrade har fungerad så bra med oss och vi med dem är en av de saker som faktiskt gör mig stolt. Kommunen har alltså en handledare på plats som stöttar ett gäng funktionshindrade som finns hos oss. De fixar frukost, vattnar blommor och delar ut post bland annat. Framförallt har det lyst upp vår tillvaro och vi har under åren fått se dem växa, bli modigare och mer självständiga. Studiebesök har kommit från när och fjärran för att se hur en modern och ganska avancerad arbetsplats kan ge utrymme för en grupp funktionshindrade. Jag är stolt över att vi "normalstörda" har kunnat vara till stöd för det här gänget men om sanningen ska fram har de varit till mycket mer glädje och nytta för oss än vi för dem.

Nu måste även det här gänget flytta på sig och vi hoppas att de ska komma till en arbetsplats där folk har förstånd om att uppskatta dem och att det ska gå bra för dem. Det tror jag att det gör deras handledare är en underbart duktig människa som jag tror kan lösa de allra flesta problem som kommer i hennes väg. Men lite sorgligt känns det allt att det var sista julfesten även med detta gäng.