Tanten

Kanske någon kan gissa några av de platser jag har besökt.

Hem söta hem. Vete klåen vad som tog åt oss men vi körde och turades om att sova och kom hem vid femblecket i morse. Kanske inte att rekommendera men det är något med att vara nästan hemma som gör att man vill hem på riktigt. Snart ska jag dusch, köra tvättmaskin och ladda över bilder men nu ska här sättas på kaffe.

Bara lite utan internet.

 http://lokaltidningsbesvikelse.blogspot.com/ 

Jag tror jag ska packa in söte maken i bilen och fara bort på Barnens Hus och kolla efter födelsedagspresent till yngste "plastis" (haha!) så tror jag att jag ska glida in på Lindex också. Har de klänningen jag hittade i Sundsvall i min storlek och rätt färg vete fåglarna om jag inte ska "unne mej". Maken är lite inne på att jag borde skaffa en tjänsteoutfit i svart och med nitar för speciella tillfällen. Kanske vore det något. Jag minns när Humlan gjorde metalmorsa av mig med hjälp av en massa sot runt ögonen och ett nithalsband.  Synd att den fantastiska bilden är borttappad i någon datorkrasch.

har jag fått min fredags martini. Nu ska det pysmysas med norra europas sötaste make. Han skickade tre rosor till mig på jobbet idag...

Jag hoppas kunna lämna över en av mina surdegar minst. Sen ska jag hoppas att jag har några till där papperen kommit in bara jag kommer tillbaka från semestern så att man kan få sätta punkt definitivt även där. Annars tror jag att jag ska försöka se till att det vankas en liten fredagsmartini i afton hos maken. Det känns som ett sånt läge.

Jag vet att alla har det så här. Att alla människor upplever att de är nya på jobbet och inte vet hur de ska göra. Jag vet att det är rätt vanligt att den här dippen kommer när man inte har de första veckornas förälskelse i det nya jobbet som överskuggar allt. Jag vet, jag vet... Jag tror egentligen inte att jag är värre korkad än de flesta heller men inte hjälper det mot känslan. Den här veckan har jag försökt få fason på några ärenden som det liksom inte går att få slut på. I en viss sommarstiltje har finns det inte heller så mycket för mig att göra så det späder nog på. Jag menar har man en massa som går bra kan ju det hålla modet uppe över det som bara vägrar att bli klart. T ex väntar jag på papper från människor som säger att de ska skicka papper och trots påstötningar inte gör det. Det vore rent av enklare om de sa att nej det där det gör jag inte men när de säger jajamän det ska jag fixa och ja, just ja, det ska jag fixa blir jag synnerligen frustrerad. Jag minns ju att jag fixade en del som blev bra också medan många kollegor var på semester men det gick ju fort och lätt så det ha som sjunkit undan i gröten av evighetstjafs.

En sån som jag bara känner mig fet, ful och korkad. Tänk om jag kunde vara lite mer snäll med mig. Jag lyssnade på Studio ett på väg hem. Marianne Samuelsson lät lite som om hon känner sig som jag känner mig. Ändå har jag faktiskt inte kommit åt att göra bort mig så. Dessutom kan ju jag vara ynklig lite mindre publikt. Jajja. De skickar väl på mig en ny dag i morgon tänker jag. Det brukar bli så. Förmodligen en som känns roligare. För det är så lite som gör skillnad och det mesta sitter i min alldeles egna skalle och det är det som gör det så krångligt.

Ibland har man dagar som är så absurda att man bara vill kvida ihop i en liten hög och skratta åt eländet. Ibland  önskar man att man hade ett jobb man kunde berätta om, för berättelser skulle man ha. Nu är det inte så och eftersom dagens stora är sånt som det är tystnadsplikt på blir ni utan.

Det var det en massa jobbarkompisar som var idag. Då känns det skönt att ha sitt kvar även om det bara blir två veckor för den här vikarien. Jag var ju en del ledig i våras också men nu ska det bli skönt med lite ledigt. Trots min ledighetslust ska det bli rätt kul att gå på jobbet i morgon. Skumt men sant.

Som Anne så riktigt gissade är det ett "barn" vars flyttlass vi flyttat. Det är en plastdotter och måg som kommit "hem" från Argentina och alltså behövde de möbler som funnits här. Det känns som om det är en ganska lång bit att köra på en helg. Söderhamn - Malmö t o r. Vi fick lite middag hos Humlan på nervägen och fick se den lilla katten som flyttat dit. Nu ska jag tvätta tills i morgon men hinns det lägger jag upp en bild på lilla Snus.

Nu är släpvagnen full. Alldeles snart går det ett flyttlass till Malmö. Inte för att det precis är få saker kvar men nu kommer det att finnas små möjligheter att liksom rockadera joxet. Man kan bära runt saker medan man bestämmer vad som ska väck. Det känns bra!

I dag igen. Så skönt det är när man känner att man gjort så gott man kunnat, att det kanske blivit bra och om man dessutom möts av lite uppskattning. Mmmm!

Ujja, som jag drömt och snurrat. Drömt om borttappade bilar och sommarstugeskafferier som bara innehållit kaffefilter av alla årsmodeller, där skulle vi försöka skapa frukost. Lakanen ser ut som skrynkliga korvar. Jag tror det kan skyllas på kollegorna. I går var vi nämligen ut och åt. Vi åt på ett litet ställe här i Sundsvall som heter Saffran. Det var så gott! Jag åt för mycket, så mycket att jag inte mäktade med efterrätt. Då är det illa. Gott var det och trevligt var det men någon vidare sömn lev det inte. Nu ska jag se om jag hittar några kaffefilter till frukost.

Anne har lämnat en kommentar som påminner mig om när jag fick för mig att jag skulle kolla vad en schysst vedklyv kunde tänkas kosta. In på Granngården även om det väl hette Allman hos oss på den tiden och fråga. Han som svarade drog på svaret på ett ganska jämtländskt vis och sen sa han. Njäae, ska du ha en bra kostar de 50 000, köp en bra yxa från Gränsfors och en flaska Laphroig i stället så löser det sig.

Det är inte många gånger det är så. För det mesta slarvar jag bara runt och är nykter utan att det är dokumenterat men i dag blev jag stoppad av polisen utanför Sollefteå och som jag misstänkte var jag alldeles nykter. Konstigt det där jag har haft körkort i 27 år och jag har ju kört en del under den tiden och detta var bara den tredje gången jag stoppats för nykterhetskontroll. Ja, nu har det ju ingen betydelse för just mitt körande eftersom det aldrig skulle falla mig in att utsätta vare sig mig eller mina medtrafikanter för en tant som har druckit men visst är det egentligen lite väl sällan jag träffar polisen när jag är ute på vägarna. Bra att de varit ute i dag dock.

Det finns människor som liksom aldrig är nöjda. Som alltid tycker att man skulle gjort tvärtom. Sådana som kan sura och klaga (inte direkt till de berörda men..) ena veckan åt ena hållet och nästa åt det andra. Det är rätt befriande att komma på det inte bara på något förnuftsplan utan liksom i hjärtat. Jag menar då kan man ju låta bli att försöka ta hänsyn helt och hållet och göra som man tycker blir bäst. Blir en människa lika sur oavsett om man typ (detta ljuva ungdomsord) serverar kaffe eller om man låter bli kan man ju göra precis som man vill. Skön insikt.

Jag sitter på jobbet och har bara saker att vänta på. Inser att jag mår tråkigt. Lite mer action än ett mail i inboxen som säger att jag får vänta ett tag till vill jag ha. Jag ska läsa in mig lite inför morgondagen men det är svårt att veta riktigt på vad eftersom det kan bli vad som helst. Det är i alla fall det bästa och enda jag kan ta mig för.