Tanten -

Jorå jag vet

Jag vet att alla har det så här. Att alla människor upplever att de är nya på jobbet och inte vet hur de ska göra. Jag vet att det är rätt vanligt att den här dippen kommer när man inte har de första veckornas förälskelse i det nya jobbet som överskuggar allt. Jag vet, jag vet... Jag tror egentligen inte att jag är värre korkad än de flesta heller men inte hjälper det mot känslan. Den här veckan har jag försökt få fason på några ärenden som det liksom inte går att få slut på. I en viss sommarstiltje har finns det inte heller så mycket för mig att göra så det späder nog på. Jag menar har man en massa som går bra kan ju det hålla modet uppe över det som bara vägrar att bli klart. T ex väntar jag på papper från människor som säger att de ska skicka papper och trots påstötningar inte gör det. Det vore rent av enklare om de sa att nej det där det gör jag inte men när de säger jajamän det ska jag fixa och ja, just ja, det ska jag fixa blir jag synnerligen frustrerad. Jag minns ju att jag fixade en del som blev bra också medan många kollegor var på semester men det gick ju fort och lätt så det ha som sjunkit undan i gröten av evighetstjafs.

Och nej söta och snälla läsare behöver inte oroa sig. Jag är liksom inte så dyster att det är någon fara som så. Jag bara dyker ibland och då är ni era stackare lämpliga offer för gnäll. Man kanske inte får skämta så men ibland tror jag att jag är manodepressiv light. Maken börjar bli mer van nu med hur det svänger och allt som oftast fixar han att bara leva med det. Han får ju en och annan glad och kuttrig stund också. Från början utgick han från att det A var hans fel och B att det var något han borde kunna göra något åt. Själv tror jag att har det varit så här i närmare 47 år och det funkar kanske det bara är så. Jag har några dystra dagar ibland, vältrar mig i självömkan och självförakt och sen borstar jag av mig för den gången. Ska sanningen fram är det dessutom sådant som jag läst och hört drabbar de flesta men jag blir lite less på att jag vet det så väl och ändå inte kan påverka det mer. Bara konstatera att nu är vi där igen.

I morgon är det sista dagen före semester i alla fall!

PS. Kanske är det så det är. Jag utnyttjar er fult. Jag gnäller för att få snälla kommentarer, hoppas att ni inte tröttnar för det är gôtt!

2009-08-06 @ 16:45:37 Funderingar Permalink

Kommentarer

Postat av: Maken

Om varken A eller B gäller, vad är då mitt C? Ska en stackars karl behöva finna sig i vad som helst? T.ex. obegripligheter!? Kvinnor, kvinnor... man kan begripa hur de är konstruerade - man lär sig med åren - men hur de fungerar, mjaä... Den som har svaret kan maila mig.

2009-08-06 @ 16:57:02

Postat av: Tantti

:) Manodepressiv light! Oja, nu har jag hittat termen som beskriver mitt tillstånd också. Jag känner exakt likadant - men du vet ju hur det är. Det vänder. Kram

2009-08-06 @ 20:28:59
URL: http://www.trettioarskrisen.blogspot.com/

Postat av: Bibban

Jag tror att du är en helt vanlig tant i dina bästa år..mmm så enkelt är det

Må gött

2009-08-06 @ 20:32:55
URL: http://wwwtantbruncom.blogspot.com

Postat av: Britt-Marie

Visst är det så att det går upp och ner och det känner vi nog igen allihop. Åh visst vet vi att det vänder - men när man sitter mitt i är det jobbigt - även fast man vet att det vänder. Åh du, det är väl just det där att känna igen sig i det andra skriver som på sista ändan gör att man inte känner sig som den enda människan på jorden som känner eller kännt just så...!

Känner mig inte ett dugg utnyttjad!!!

Vad gott att du får semester nu!

2009-08-06 @ 20:39:08
URL: http://alicebm.blogg.se/

Postat av: anne

Inga snälla kommentarer får du. Dem har du redan fått! ;)

2009-08-06 @ 22:46:14
URL: http://annnne.blogg.se/

Postat av: Lena

Jag läser din blogg då och då. Bara för att du är så rolig!

Har ofta undrat hur människan orkar hålla i gång på detta viset. Det är klart att du inte orkar hela tiden. Självklart blir du trött och ska ta det lugnt ibland. Kanske känner du dig deppig i stället för att känna efter att du är TRÖTT.

Du är TRÖTT! Det gäller att hitta sina gränser och lägga in en softardag då och då och njuta av att göra ingenting.Det är svårt, när man inte är van.

Talar av egen erfarenhet. Allt är ju så himla roligt hela tiden. Men man måste inse att man inte längre är 25 år och orkar allt. Man får glädja sig åt att man i stället har en massa strategi, erfarenhet och kanske visdom att bjuda på.

Njut nu av din semester!

2009-08-08 @ 10:07:36

Trackback

Tanten

för god att kolsyra

Jorå jag vet