Gulliga människor!
Ni är så snälla i era kommentarer. Det får mig att fundera lite på det där med att vara stressad, dyster och låg. Jag minns en gång när jag definitivt hade anledning att må dåligt. Jag var inte bara mycket ledsen utan rädd också. Jag behövde få vara sjukskriven en extra vecka. Jag gick till en doktor och berättade vad som hänt och han höll fullständigt med om att det inte var helt rimligt att jag skulle klara av att vara på jobbet också. Allt som allt handlade det bara om två veckor. Sen frågade han om jag kände att jag behövde medicin av något slag, lugnande, antidepp eller sömnmedel. Då kände jag att jag blev häpen. Jag hade liksom aldrig tänkt på det och näe det ville jag inte. Väldigt bestämt kände jag det. Jag sa det också. Jag är nog bara precis så deppig och orolig som man blir när man har det som jag har det. Fastnar det så att jag inte hittar ur deppen och oron då finns det anledning att ta till kemin men än så länge, näe. Historien blir naturligtvis obegriplig eftersom jag inte vill berätta vad det egentligen var som hade hänt men det vill jag inte och det är bra nu.
Så är det nog nu också. Jag är normaldeppig. Jag är nog normalnervös inför framtiden. Ibland önskar jag bara att man kunde få ta en snabbvända genom eländet. Jag menar när man nu känner igen en livskris när man ser den, när man vet vilka stadier en livskris har. När man dessutom känner sig själv så väl att man kan redogöra för ganska exakt hur det kommer att pendla upp och ner. Har man då inte gjort sin läxa och borde kunna få slippa att vara så här?
Era kommentarer värmer. Det gör att jag tror att jag har rätt i att människor för det mesta vill väl och att det finns en massa snällingar till min samling. En annan sak som värmer är alla jobbarkompisarna. Både IRL på jobbet, fast bara en vecka till, men också på vårt "häng" på nätet. Det var en bra idé att börja hänga tillsammans för att kunna hålla kontakten. Alla är inte med och hänger men alla vet i alla fall var de kan hitta ett gäng gamla jobbarkompisar om saknaden blir svår.
Kommentarer
Postat av: Lena L
Ha nu en riktigt go´ helg, koppla av och låt dig pysslas om av maken. Allting kommer att ordna sig och det är inte mycket du kan påverka just nu. Kram!
Postat av: anne
Du är klok du. Jag har heller aldrig tagit till kemi, jag har aldrig behövt, men jag kan nog tro att balansen i hjärnan kan störas och då är det ju fantastiskt att det finns sätt att styra upp det hela.
Jag tänker på dig. Jag tror jag förstår vad du går igenom. Vill du ha kontakt eller nå´t, så vet du var du hittar mig.
Kramar til dig.
Trackback
