Språkligheter
I morse funderade jag på motsatsord och hur det kommer sig att de inte alltid stämmer så där bra. I bland lyssnar jag på "Språket" i P1 så jag tror nog att jag egentligen borde veta varför rolig-orolig har glidit i väg och blivit något annat än varandras motsatser. Överhuvudtaget gillar jag o. Hemma i våra trakter använder vi inte det framförställda o:et egentligen men jag tycker det känns lite finurligt att kunna säga att nyckeln är o-i låset. Det började i morse med att maken pratade om det täcka könet när jag sa att han var lite otäck.
Just nu sitter även maken vid en dator, kan man kanske säga att jag är övergiven? Över - under, undergiven är inte dess motsats. Man kan ha ett övertag men någon som har ett undertag har jag aldrig hört om. Djupa tankar så här på förmiddagen.
Jo, och så har vi löst "Bit för bit" också i morgontidningen. Precis som vanligt konstaterar vi att vi vet precis men inte vet vad det heter de där skådespelarna. Vaclav Havel visste vi i alla fall på fem poäng. Torsken kom jag på ganska tidigt också. Grekiska filosofer har är i makens och mitt medvetande sorgligt hopklumpade men Gallileo knep jag på att jag kom i håg en figur i "Vilse i pannkakan" så bra.
Nu ska han ut och vädras "gubben"!!!
Kommentarer
Postat av: Irrhönan
Jag kom att tänka på Birger Normans dikter på ångermanländska... (googlade: ) Underbar dikt!
Hördd
Oföre i farsta.
Ostäda.
Odiske.
Ovädre.
Sänga obädde.
Otvätte,
okamme å oraka.
Skjorte oknäfft.
Krägan opåtejen.
Böxen opresse.
Strompen ostoppe.
Skona oborste.
Å ena hängselströppen oi.
Postat av: Britt-Marie
Intressanta funderingar..I vårt västra grannland är ju rolig o orolig fortfarande varandras motsatser.. Dikten i Irrhönans kommentar är alldeles underbar.
Postat av: jayne
Oj..rolig och orolig är helt olika här nere....i allafall i min generation... intressant det där...
Kom maken ut och vädrades?? Här var det bara jag som gick på vädringsrunda...skönt men regnigt.
Trackback
