Tanten

Äntligen fick jag tag i min lillaste Humla. En timmes ömsesidigt gnäll i telefon. Jag tror banne mig att min Humla är den enda människa jag tycker det är genuint kul att just gnälla med. Gnäll brukar vara mer av typen suga musten ur en än ge energi men inte då. Riktigt upplivande att dra alla elakingar, alla energislukare, allt dumt och några kroppsliga symptom också. Jag har fått fnissa en hel del åt folk som bara är för jobbiga. Dessutom hann vi med att vara lite allvarsamma också.