Ett kluster av lyckliga människor
Det känns konstigt och tomt att det blir en makelös helg men med mitt halsont ändå inte som läge att ge sig ut vare sig på tåg eller vägar.
I eftermiddags hörde jag en snutt av Spanarn i P1, jag tror det var Per Naroskin som spanade. Han (om det nu var han ska lyssna ordentligt senare) sa att lycka smittar. Det var visst viktigt för att vara lycklig att man hade vänner som var lyckliga. Olycka var inte lika smittsamt, det är ju trösterikt. Man skulle omge sig med ett kluster av lyckliga människor så skulle man må bra.
Orättvist om det är så men om jag tänker efter mår jag klart bättre av grundglada människor. De som inleder alla samtal med ett elände orkar man liksom inte med. Fast det gör man ju inte heller med de för gladhurtiga och klämkäcka. Tja, det verkar hur som helst bli en helg då jag ska försöka undvika att smitta folk med halsont men rätt grundlycklig är jag ju om ni vill smittas av det.
Undrar vad jag ville ha sagt med detta?
Kommentarer
Postat av: anne
Gladhurtiga och klämkäcka klarar man sig utan, men jag går omvägar förbi gnällspikarna, sanningssägarna, energitjuvarna, de får mig att vilja bete mig som en ballong som luften släpps ur; pppffffyyyyyiiittttt! Långt borta!
Postat av: TT
Fast jag tycker det finns en kategori till... dom som konstant säger att allt är så bra så fast dom håller på att gå sönder inombords.
Krya på dej nu tanten!
Postat av: Lena L
Din grundlycka och harmoni lyser så härligt igenom det du skriver på bloggen. På något sätt hittar du alltid en positiv vinkling på stora och små förtretligheter. Det är nog just därför jag ofta återkommer till din blogg. Jag blir smittad av din grundlycka och gillar det. Tack!
Postat av: Limi
Vem i hela friden är Per Naroskin...??? :-)
Trackback
