Tanten

I freedags gjorde jag verkligen inte många knop. I bland är det fantastiskt skönt att bara dega runt och göra nästan ingenting. Framåt kvällningen kom makens två yngsta hem. Klurigt blev det med menyn eftersom sonen befinner sig i värsta växarfas och därmed tonårshungrig och dottern går på en diet. Om jag förstått det hela rätt är hon försökskanin åt en skolkamrat som har dieten som ett skolprojekt. Två helt motsatta varianter vid samma köksbord. Sen var det ju maken och jag. Vi kanske också skulle behöva delta i ett skolprojekt men vi var mest intresserade av att få god fredags middag vi. Teryakimarinerad lax fick det bli med massa grönsaker och quinoa till det. Inte så dumt. Nu när jag listat ut hur hon gör får jag också till den så där god som kompis M. Äppelpaj på det till oss som inte dietar och rivet äpple med kanel till projektdeltagaren.

Resten av kvällen gick mest bara åt, utom för hon med dieten. Det måste vara nåt skumt med den för hon var så sällsynt energisk och där brukar det vara fart även i vanliga fall. Hon tokröjde sitt rum, inte bara en stilla ytstädning utan grundligt.

Lördagen var en utflyktsdag. Maken och jag tog med oss Agnes på tur till tygaffärer. Man blir imponerad av vilka finurliga vägar hon kan. Lugnt och fint dirigerar hon oss till fantastiska ställen. Ikea passerades också och nu har jag släpat hem en massa tyg till symaskinen. Faktiskt inte ett enda till barnkläder. Gardiner till J:s rum, soffkuddar, en tröja till mig och en kjol till mig. Jag börjar lite stilla med kuddfodralen tror jag.

Det känns lite som att nu vill jag inte hålla på och fara emellan så här så mycket längre till. Det är jobbigt både resandet och att man hinner så lite på sina helger. Allt det där som vanligt gifta människor hinner med på tisdagmiddagen får vi ta på telefon eller vänta till helgen. Det gör att den korta tid vi har tillsammans på något vis inte får störas av annat så vi är dystert asociala och inget gjort blir det just vare sig här eller där. Ibland önskar jag att vi skulle hinna få ha det lite småtråkigt tillsammans. Kanske så att man gärna tog en bok och kurade i soffan fast man var på samma plats som maken. Eller tänk om man kunde motivera sig till en svängom med snabeldraken fast han är hemma. Konstiga saker känns som om det vore lyx. Påminn mig om det om vi lyckas flytta ihop och jag gnäller över tisdagstristess.