Tanten

Maken har varit hos sin far medans jag ägnade mig åt att arbeta. Det sägs att arbete befodrar hälsa och välstånd men jag vet inte jag. Inte med mitt jobb och inte nu. De första två timmarna gick åt till att trösta och peppa en jobbarkompis som egentligen bara var på jobbet för att bilnyckeln låg glömd där. Det kan inte hjälpas men det känns så bittert att se jobbarkompisar som varit extremlojala och flitiga nu. De tar det hela så mycket hårdare. Det är väl inget konstigt. Jag var ju på sätt och vis på väg redan i huvudet.

Maken tog i alla fall vägen förbi hos mig på hemväg. Jag försökte förtvivlat få honom att känna sig lite sjuk. Jag tycker att det varit alldels lagom att ha honom här en vecka. Kelsjuk kanske? Han har i alla fall varit sängliggande varje morgon när jag vaknat så nog kunde han väl stannat hos mig i stället för att fara söderut?!?

Det påstås att det har uppmätts att man sover sämre med sällskap i sängen och det är möjligt men det känns inte så. Man håller sig i alla fall varmare om fötterna.