Kvinnan som gav det utskitna äppelmoset ett ansikte

Tänk ändå vad jag önskar att jag kunde berätta om de delar av mitt liv som skulle kunna vara mer intressanta egentligen. Nu nöjer jag mig med att konstatera att mbl-förhandlingar kan ta tid och det är inte alltid så lätt att komma överens så det gjorde vi inte. Kom överens alltså. Resten av dagens övningar ska jag spara till mina memoarer. Håjaja, säger jag bara. Jag ska ge ut dem pin fulla med både det ena och det andra. På en generell nivå kan man väl säga att med stigande ålder kan jag konstatera som så många före mig att man upphör aldrig att förvånas över vare sig det ena eller andra. Det är en sanning som gäller i både yrkesliv och privatliv.

Annieverse muntrade dock upp mig med att ge mig en award. Mitt blogglivs första. Man kan nog konstatera att jag inte i så stor utsträckning har varit ute och jagat läsare eller så är det helt enkelt så att mitt liv inte är så fasligt intressant. Märker ni hur jag går med håven... Ni som hänger här är inte så många men jag betraktar er som goda cybervänner, i alla fall de av er som inte läser bara för att ni måste för att vi är släkt... Ganska ofta tycker jag att jag hittar ett och annat uppmuntrande bland kommentarerna och det är nog mest därför jag inte lägger ner. Hursom här kommer den:

Så var det det där med att skicka vidare:

Humlan så klart
Plupp som inte är på fjället längre och därmed har alltför lite tid till blogg
Anne som var den första som la mig på sin länklista
Britt-Marie som känns som en cyberkompis
Herr J dä om han bara vill uppdatera ibland
Sinneskatten för hennes alla bilder och snälla kommentarer
Blanksteg - min favoritmåg, med koll på bloggdesign


Under tiden som det här inlägget bara ligger bland utkasten har jag hunnit få samma award från Anne också och så hann jag inte först med det heller. Inte funkar det att göra länkar heller här på min bärbara så note to self är att fixa det sen.Så länge uppmanar jag er som undrar vad det är för några att detektiva bland kommentarer och i min länklista.  Äsch vad det blev tjorvigt men glad är jag. Tack Annieverse och Anne.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0