Tillbaka i stan
Att det ska vara så svårt att få det bra - när ändå alla verkar ha samma uppfattning om hur det borde vara; gemenskap, trygghet och ett aktivt liv efter var och ens förutsättningar.
Väldigt sorgligt. Påminner mig mycket om när mamma dog och pappa plötsligt var alldeles ensam i radhuset. Med alla minnen och stor sorg...
Det var inte helt lätt att få plats till honom på ett äldreboende, kan jag säga (speciellt inte att göra det på distans, jag bodde ju i Korea då...) men jag gav mig inte. Han ville ju så gärna. Till slut fick han världens finaste lägenhet mitt i stan, med dagcenter och aktiviteter på bottenplan, helt underbart. Tyvärr dog han månader efter flytten. Kanske det blev för mycket för honom alltihopa, kanske hade han för liten livslust kvar trots allt.
Hursomhelst: man får kämpa som f-n för sina gamla, och ibland räcker det inte heller...
Annieverse: Visst är det så, ibland känns det som om tio eller fyrtio mil är för långt bort det med för att det ska funka att få till det vettigt.
