Jag är bra på kriser
Ja, alltså relativt sett. Det kom jag på när det rasslade till i mailen och det kom en kommentar på mitt förra inlägg. Jo, jag är bra på kriser. Jag är bra på att organisera, maila och ringa runt. Informera alla som ska informeras. Trösta där det behövs och jag är toppenduktig på att skälla. Problemet är när det liksom inte är kris och katastrofläge längre. När alla andra knatat vidare. Det är då jag eller ännu senare jag "pipplar" ihop och snorgråter i några dygn. När jag insett att jag dragigt ett för stort lass ensam eller att jag blev förbaskat illa behandlad fast jag när det hände var tvungen att bita ihop för andra människor skull och den för vilken jag främst bet ihop inte riktigt ser mitt "hjältemod" och träder till mitt försvar eller ens försöker säga till dummingarna att det var dumma mot mig.
Kanske var det när mamma dog jag blev sån. Tvungen att vara vuxen själv och fixa det mesta på egen hand. Ibland är det åt h-vete att vara stark, för det kommer som efter. Attackerna av för omgivningen obegriplig dysterkvist. Den där som kommer när de/han trodde att det gått över.
I morgon ska pappaknappen opereras och det bara måste gå bra. Nu när han ska bli farfar och allt. För så är det på måndag åker lillebror med fru och hämtar sin efterlängtade son. Över det gråter jag mer jag-blir-så-glad-tårar den sortens tårar är snyggare än den första sorten. Dessutom tror jag han blir en lika kul farfar som morfar. Det var länge sen nu han kröp på golvet och tigervrålade och läste sagor i timmar.
Kommentarer
Postat av: Annieverse
Oh, jag känner igen mig jättemycket. Jag kan vara hur stark som helst när det krisar, men sen kommer det förbannat surt efter. Ibland dröjer det månader, år....men förr eller senare bryter jag ihop och alla blir jättechockade: "men du som alltid är så stark".
Dessutom är jag fruktansvärt känslig för "vibbar", och tenderar till att övertolka dem, eller toka vibbar där kanske inga finns. Mina känselspröt är överaktiva, så att säga. Så ibland bryter jag ihop utan anledning också, känns så onödigt, borde lära mig av misstagen, men så trillar jag dit igen...
Postat av: Tanten
Överaktiva känselspröt, hmmm. Det kanske är det jag också har, sen gifte jag mig med en man som är känd som "känslig som en gås i våtdräkt" hmmm. Det där måste jag grunna på.
Trackback
