Hotellrum
Jag sitter i Stockholm på ett hotellrum. Sammanträdesgänget sitter i baren men jag känner mig grymt osugen på att umgås. En del av gänget är av den där sorten som alltid får dålig mat (har alltid fått något godare i Italien eller så), de får alltid dålig service och dåligt bemötande vart helst de sticker fram nosen och det finns alltid något att gnälla över. Är det inte bankavgifterna så är det torr kyckling. Jag känner att den sortens wannaimponera och låta världsvan klarar jag mig utan en stund. Det är så konstigt det där för jag får så sällan äcklig mat eller så är det kanske som jag gillar äcklig mat, det finns de som påstått det... Nästan alltid är folk snälla med mig i affärer där jag försöker handla. Jag har ju några exempel på motsatsen tidigare i bloggen men på det hela taget.
I dag till exempel stod en kille på Teliabutiken där jag var in och meckade med min dator i närmare en halvtimma för att få mitt nya mobila bredband att fungera. Det tycker jag för min del var gulligt av honom. Jag hade säkert fixat det själv med nerladdning av speciella drivrutiner och så men det hade tagit mig en väldig massa mer tid och bekymmer. Oavsett det tycker jag att det var gulligt av honom att göra det och att det på det hela taget var trevligt att få det gjort så jag kan surfa nu och förhoppningsvis i morgon på tåget.
Just i kväll kände jag att sällskapet fick mig att pendla mellan att låta mig dras med av den mentala försurningen eller att bli överentusiastisk på gränsen till flåshurtig.
På tal om hurtig kan jag säga att sammanträden i huvudstaden ställer till ett rent elände med stegräknandet. Jag kommer att bli tvungen att gå som en vettvilling i helgen om det ska jämna ut sig. Stackars maken, han kommer att få agera hund och följa med vare sig han vill eller inte.
Kommentarer
Postat av: Fr Johansson
Hoppas att mor kan skicka en grattishälsning i efterskott till den nymyndige, från oss på Odlarvägen, tänk ändå!
Postat av: Evilin
Åh, jag gillar också äcklig mat! :D Verkligen. Jag har ju t o m ätit ko-tjocktarm. Det du. Det kan du hälsa dem. Inte klagade jag över det, man får väl ta seden dit man kommer.
Dessutom är det säkert kul att vara så hurtig att det är de som går upp på sina rum. Om man nu pallar att lyssna så pass länge.
(På mitt jobb är det förresten jätteskönt när det kommer en normalt avslappand jävel som säger "jaja, det gör väl ingenting" om man säger att det kanske tyvärr kommer dröja 5 min att tillaga hans mat. Och jag fattar iofs att man inte alltid har den tiden, men iaf...)
Trackback
