Tanten

Eftersom det var extrapris på mirakelskrynkelkräm var Tanten helt enkelt tvungen att köpa sig en tub på det stora varuhuset. Jag är faktiskt inte så hemskt bekymrad över mina rynkor utan tänker för det mesta att det löser sig med en stram hästsvans. Nu med tuben på plats måste jag försöka att gå lite vetenskapligt (nåja) tillväga och alltså kollade jag i det skarpa morgonljuset in alla rynkor mitt ansikte har att bjuda på. Det var här den glada överraskningen kom. Jag har länge haft markereade bekymmersrynkor mellan ögonbrynen men ser man på nu hittade jag en rynka i skrattgropen, min högra. Skrattet börjar äntligen komma ikapp ilska och dysterhet. Äntligen!