Dokusåpa
Just nu påminner livet om en dokusåpa. Egentligen har valda delar av tillvaron varit sådan sen i början av sommaren. Jag skulle behöva en parallellblogg med lösenord för allt som händer. I bland får dock ungar slita mer ont än vad jag tycker att de gjort sig förtjänta av. Det törs jag konstatera här.
Sen har vi svärfar... Det blir ingen semesterresa, som vi hade planerat. Lilleman, du kan skippa blomvattningen. Det blir hem igen i morgon eller så mest troligt och staden vid fjällets fot och dess sjukhus istället. Vi satt här maken och jag och konstaterade att det är ingen mening att försöka resa och låtsas att vi semestrar om ändå alla tankar är någon annanstans.
Jag ska snart ta mig lite frukost och sen blir det duschen. Skölja bort allt otäckt och plocka fram "glada punkten" och sen hålla den framme till halv två eller så. Majros föreslog att jag skulle nynna lite Offspring innan mitt lunchmöte. Så hör ni en tant som traskar runt i södra Sverige och sjunger "Give it to me baby" så är det jag.
Kommentarer
Postat av: Britt-Marie
Åkte med en taxi-chaufför nyligen som sa "Jag planerar aldrig för mer än just "den här dagen" - för då slipper jag så mycket både besvikelse och många gånger onödig framtidsoro"
Ligger en del i det...och kanske han kan "skydda sig" i livet med den inställningen till en del..han ansåg att så mycket ändå låg utanför hans påverkansmöjlighet....
Postat av: Tanten
Britt-Marie: Visst ligger det något i det. Samtidigt vill man ju försöka påverka livet både för sig själv och för de man tycker om.
Postat av: Britt-Marie
Jo men visst är det så att man vill det och försöker det!
Trackback
