En dag i resandets tecken
Från Sundsvall till staden vid fjällets fot i tjänsten. Sen tillbaka och när jag ändå var i Matfors for jag hem till södra Sverige. Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig och dagen i dag hade man lika gärna kunnat vara på kontoret om man vetat hur lite mening den skulle komma att ha för mitt vidkommande men det visste man ju inte förrän efteråt och då var det så dags.
I morgon har jag en massa gruvsamt att ta tag i som kommer att få mig att känna mig mycket nöjd med mig själv bara jag ser till att få det gjort och om det lyckas. Konstigt det där att allt som man gör för första gången ska kännas så pirrigt men det hör ju till.
Söte maken putsar och polerar på bilen som han hoppas att han får sälja i morgon. Jag tror att jag ska slå mig lös på ett glas samarin. Kaffemage är en arbetsskada även om en av kopparna intogs hos lillebror där vi passade på att fika, kollegan och jag. Jag skulle lämna en kasse med jox och passade på. Brorsonen hade varit på Djungelhus och tittade i kors av trötthet men såg ändå besviken ut när jag inte hade tid att leka. Man blir en smula charmad.
Kommentarer
Postat av: Daniel
En sak i taget imorgon, du grejar det!
Postat av: anna
det är ju så, man vet inte förrän efteråt att vissa saker var väldigt botkastasde eller onödiga, men det är ju det som är livet abtar jag!
Postat av: anna
det är ju så, man vet inte förrän efteråt att vissa saker var väldigt botkastasde eller onödiga, men det är ju det som är livet abtar jag!
Postat av: ullisar
lycka till med bilen imorron då?
:)
Postat av: Suss
MMMmm, visst är Samarin en fantastisk "dryck?"
Jag är en sann samarinist och tar mig gärna ett glas även utan att magen bråkat med mig!
Trackback
