Påskdagens tidiga morgon
Det är som jag tror. Medelåldern ha kopplat ett fast grepp om mig. Vakna klockan sju! Vad ska det vara bra till. Maken är yngre till sinnes och sover som en liten gris. Extremt medelåldrig känner jag mig när jag smyger upp i köket och startar en diskmaskin och i badrummet drar i gång med tvätten. Jag ska snart koka kaffe också men det får vänta lite så att det inte hinner bli dåligt innan R slår upp sina ljusblå.
Från gårdagen är jag lite fläckig i ansiktet. Solen tog. Inte så att jag blir brun för det blir jag inte, bara lite fläckig. Snyggt! Det skarpa solljuset i badrummet avslöjade också att ögonbrynen återigen är på rymmen och återfinns i halva ansiktet. Humlan behöver komma hem och fixa sin tant. Var är alla vilsna strå när jag har pincetten i näven?
Så här i arla ottan har jag en del funderingar kring tonåringar också. Den delen av tonåringarna som betraktar sina föräldrar mer som biblioteksböcker. Förälder ska stå där på en hylla. Beredd med god mat och en varmkörd bil i fall att. Jag är så konstig att jag tror att bland det värsta som kan drabba en unge är föräldrar som saknar eget liv. Visserligen kommer det en del praktiska hinder i vägen ibland men tänk vad man slipper om man som deras barn inte är det enda roliga som händer dem.
Kommentarer
Trackback
