Tanten

Tja, lite här och där säger man att idislande skapar metangas. I så fall ligger våra avdelningsmöten i riskzonen för att förbjudas av rena miljöskäl. Varje vecka samma tugg och gnäll från samma herrar. Hela tiden undviker de noggrannt att ta ansvar för sitt gnäll eller föra det vidare till någon ansvarig som skulle kunna göra något åt saken. Idisslandet sköts i stället alltid i samma rum och i samma krets av människor och handlar alltid om sådant som vi inte rår över. Det som trots allt kan göra ett sånt avdelningsmöte lite spännande är att slå vad lite försynt med sig själv om vilken av kollegorna som kommer att brisera den här gången. Irriterat rödflammiga halsar, krumeluritande där pennorna äter sig genom papperet, idog fönstertittning och man kan vara nästan säker, förr eller senare kommer någon av oss att fräsa till.

Turligt nog tillbringades eftermiddagen hos norra Europas bäste frisör. Ilskan rinner ut i handfatet med shampolödder och irritationen ligger kvar på golvet tillsammans med de slitna och avklippta hårtopparna. När jag var barn fanns det tanter som gick en gång i veckan och fick håret tvättat och lagt. Varför blev det omodernt? Snygg i håret är jag också just nu. Så snygg att jag borde sitta och sova. Så det så!