Tanten

Som ett utskitet äppelmos känner jag mig så här på söndags kvällen. Jag har legat i badet en timme men annars har hela dagen varit i flygande fläng. Besöka svärfar på sjukhuset, skjutsa till tåget, telefonsamtal, uppvakta svägerska och leka med en lite gosse som tack vare öppna förskolan fått sin första äktsvenska förkylning.

Jag tror jag bara uppehåller mig vid det där sista. Resten känns som för mycket bara. Det är lite fantastiskt med brorsonen vad det har hänt mycket de här två månaderna. Det första veckorna släppte han inte sina nya föräldrar. Han tankade mat och kroppskontakt. Förmodligen är väl det vad man behöver tanka som mest om man bott på ett barnhem med massor av ungar och inte tillräckligt många vuxna. Sen har det hänt massor och igår tog han sina första steg. Den stolte fadern visade platsen på köksgolvet där "undret" hade skett. Han är lite söt min bror! Gossen pratar, skrattar och äter som en mindre ponny. Han blir frimodigare för varje gång vi träffar honom. Det är som om han växt från liten bebis till ettochetthalv-åring på bara två månader. Mycket generös är han också det lilla livet. Han gillar mycket att ge en saker han hittar. Ett tag satt jag på köksgolvet med händerna fulla av durkslag, penna, krokodil, badleksak och lite annat smått och gott.

Jag har funderat fram och tillbaka på det här med semester. Nu när vi inte kommer iväg någonstans trodde jag ett tag att jag skulle strunta i hela ledigheten och traska på jobbet i morgon men just nu känns det som att det får bli en vecka i alla fall. Inget resande och inget romantiskt mys kanske men sova är inte helt dumt det heller.