Sablarns
Jag försöker att kommentera både här och där men det blir bara "intern fel" så nu får ni inte veta vad jag tänker om sådana saker som björnar som mår dåligt eller matbrist i kylskåp.
Nästan humor
Den 13:e juli skickade jag ett mail till Garmins support. Den 23:e samma månad får jag ett automatsvar som hänvisar till hemsidan. Nu är problemet löst och det har absolut inte varit något fel på själva gps:en men supportdelen kräver en del kemisk hårfärg mot allt extra grått. Håjaja. Tio dagar för att generera ett automatiskt svar... Som dessutom hänvisar till hemsidan där jag hittade mailadressen. Jorå, jag hade dåligt samvete för att jag var så arg ett tag men nu har det gått över.
Note to self
Gladrandiga förvaringsboxar i papp innehåller kulturminnen! Nu har jag packat ihop gamla barnspel och diverse gamla VHS-filmer. Om några år kan man kanske rent av få slänga eller ge bort men än så länge är det för nära i tid och söte maken fixar inte riktigt att skiljas från Bamse-spel och annat. Så kan det vara vi har alla våra saker. På en teoretisk nivå är vi rörande överens om att det vore smart att lämna till Röda Korset så att det kanske skulle göra någon annan glad. Till dess att barnbarnen anmäler sig som spelintresserade kanske det har kommit helt nya spel som mor-/farföräldrar vill skaffa. Själv skulle jag gärna vilja ha just mormors gamla kinaschack även om jag inte känner att jag behöver något kinaschack. Man laddar saker med känslor i en närmast skrattretande omfattning.
Katten har laddat en gammal filt från mina föräldrars sommarstuga. Den var på väg upp i klädkammaren men råkade mellanlanda i soffan och där ligger katten. Såsom varande kattpersonal inser jag att färgmatchning eller inte, filten blir nog kvar åtminstone till dess vi hittat något som han kan tänka sig som ersättning. Han har ett sätt att se på mig den katten när jag missköter mig eller agerar utanför mitt befogenhetsområde. Ujja! Sen kan han läsa prislappar också. Dyraste kattmaten är godast så är det bara. I går handlade jag lite fjäskmat till honom eftersom han natten innan varit i någon typ av slagsmål. Han skrek och slank in fort som attan när makens yngste öppnade dörren. Inga skador har vi hittat på honom, inte fick D någon skymt av vad/vem han slogs med heller men utanför dörren var där fullt med kattpäls så nog har han på något sätt försvarat oss/sig mot inkräktare såpass att han gjort sig förtjänt av lite "ankpaté".
Kommer han inte snart?
Jag väntar på maken. Han kör hem nu från svärfar. En hel del nytta har han fått gjort under dagen men nu tycker ajg att han kan få komma hem. Tanten har laddat kylen med pilsner. Makens yngste är ute och slarvar och nu är jag less på att surfa runt på nätet helt planlöst.
Nämen hörrni
Nu har jag betalat mina räkningar och köpt lite potatis. Det var ungefär det jag skulle ha och på Coop ville de ha närmare tusenlappen. Det är nåt skumt med att bara handla lite mjölk och potatis. Ofta blir det dyrt. Nu står jag i ett vägval. Ska jag känna att jag varit duktig och sätta mig i soffan med en tidning och låta molnen glida förbi utanför eller ska jag försöka plocka och städa lite?
Lite musik kanske?
Datasupporten, god morgon
Det ska jag nog svara nästa gång han ringer maken. Ibland är han för söt. Jag undrar hur han tänkte att jag på distans skulle lösa problemet med att usb-portarna sitter för tätt för hans manickar på min utlånade bärbara.
8,7
Nu är jag nästan ikapp med att lägga in skivor på datorn. 8,7 dagar ska jag kunna lyssna på ständigt ny musik. Till det kommer Spotify. Det borde klara sig men konstigt nog finns där alltid en lust att handla mer skivor. Det är något inte bara med musiken utan känslan av att ha i en hylla. Kan det vara det som är "ägolycka"? Ett uttryck som jag snott ur en gammal bok av Aksel Lindström. Jo, så är det nog. Ägolycka!
Fredag kväll
Maken och jag har ätit middag i Hudik. Han på väg norrut och jag på väg söderut. Helgen kommer att bli av en synnerligen oromantisk sort maken hos svärfar och jag som inte kände rätta knycken hemma.
Jag har i alla fall avslutat mina första ärenden efter att väntat i evärderliga tider på folk på semester. Men nu ligger de i en hög med klart. Skönt!
Klanttant part two
Jag fick ju som sagt lämna bilen så att de skulle pussla in den fast de inte hade tid. Jorå, pling säger det i mobilen och det är herr J som påminner om att jag lovat fixa lift mellan Midlanda och Mittnabotåget. Jorå, utan bil... Snäll kollega lovar att rycka ut. Innan det riktigt hinner bli aktuellt ringer dock verkstaden och bilen finns att hämta. Mellan jobbet och verkstaden ligger ett bageri. Jag köpte en jordgubbstårta till denna verkstad. Jag tycker nog att de hade gjort sig förtjänta av det.
Sen gick det faktiskt bättre och nu är mina gruvsamheter på jobbet startade och bara att åka med och se vart det bär. En sak i taget. I dag är jag mer nöjd med mig än missnöjd. Sabla knepigt det där att jag kan känna mig så himla misslyckad en dag och som en så synnerligen förträfflig person en annan. Nu tror jag ju att detta är något som de flesta andra också lider av så det kanske helt enkelt ingår i det där att leva.
En sak som jag verkar kunna misslyckas med är att hitta telefonnumret till pensionatet i Prag där jag vill bo några nätter i augusti. Rackarns vad synd det är att mailadressen jag hade verkar ha gått ur tiden. Kanske kan mer detektivande hjälpa annars får man väl åka dit på vinst och förlust och i värsta fall bo i någon förort eller så. Det löser sig, det mesta brukar göra det. I alla fall är det så det känns idag.
Klanttant!!!
Gissa vem som skulle ha lämnat in bilen redan igår för oljebyte. Gissa vem som flörtar sig till att få lämna den ändå? Gissa vem som då får promenera hela vägen till jobbet för att upptäcka att passerkortet är i bilen? Japp, ni gissade rätt hela vägen. Nu sitter jag utanför jobbet och kan inget annat till dess att någon kollega dyker upp. Småregnar gör det så jag sitter under det lilla taket vid personalingången och svär små ramsor över mig själv. Toaletten på andra sidan dörren känns väldigt lockande.
Men hur som helst tror jag att jag ska ta med mig fikabröd när jag hämtar bilen. Vilka snällingar som ställer upp för en klantig tant!
En sak i taget
Det är vad jag försökt med i dag. En sak i taget och när datorn hänger sig för tredje gången på samma ställe i processen undslipper jag mig en stilla suck. Jag kom inte så långt som jag tänkt men jag är på banan.
Jag kan efter en del telefonsamtal idag konstatera att det finns människor till allt. Jag kan också konstatera att hur goda vänner människor än var innan de blev osams hjälper det inte ett dugg för hur lea de vill vara mot varandra när de väl är osams.
En av kollegorna är på ett synnerligen strålande humör, nybliven sommarstugeägare som han är. Tydligen livar det upp lite extra att stressa tanten genom att berätta om hemska erfarenheter från när han var ny i jobbet. Hmmm, i morgon tror jag att jag ska underhålla vid fikat med allt som kan gå snett när man köpt ett hus. Skadedjur, mögel och sånt. Hämnd! Så ska jag skrocka lika belåtet som han har gjort idag när jag berättar om mina erfarenheter av fridlyst hackspett som hackar sönder ens sommarviste. Jojjomensan och döda möss på skojjiga ställen....
En dag i resandets tecken
Från Sundsvall till staden vid fjällets fot i tjänsten. Sen tillbaka och när jag ändå var i Matfors for jag hem till södra Sverige. Saker och ting går inte alltid som man tänkt sig och dagen i dag hade man lika gärna kunnat vara på kontoret om man vetat hur lite mening den skulle komma att ha för mitt vidkommande men det visste man ju inte förrän efteråt och då var det så dags.
I morgon har jag en massa gruvsamt att ta tag i som kommer att få mig att känna mig mycket nöjd med mig själv bara jag ser till att få det gjort och om det lyckas. Konstigt det där att allt som man gör för första gången ska kännas så pirrigt men det hör ju till.
Söte maken putsar och polerar på bilen som han hoppas att han får sälja i morgon. Jag tror att jag ska slå mig lös på ett glas samarin. Kaffemage är en arbetsskada även om en av kopparna intogs hos lillebror där vi passade på att fika, kollegan och jag. Jag skulle lämna en kasse med jox och passade på. Brorsonen hade varit på Djungelhus och tittade i kors av trötthet men såg ändå besviken ut när jag inte hade tid att leka. Man blir en smula charmad.
Skum dag
I dag känns det så där igen. Jag kommer aldrig att lära mig det här jobbet. Det är för mycket av allt hela tiden. Så vet jag ju att det nog löser sig bara jag kommer på hur jag ska göra och att mirakel inte är möjliga att fixa på ett par timmar.
Förutom sånt har jag blivit upplockad för lunch. Väldigt otippat. Jag stod och pratade i telefon med maken under tak och blev inspanad av en annan karl och bjuden på lunch. Jorå... Lunch med föredrag om whisky. Otippat som sagt men trevligt och jo det var en gammal kompis som tyckte synd om mig där jag stod i skydd för hällregnet.
Djuren i vår trädgård
gör nya små trädgårdsdjur. Ömt omslingrade...
Inte vet jag vad ni tycker men jag tycker de kan bo någon annanstans...
Inser just
Att om vi snart får långväga besök kanske det är dags att kliva ur morgonrocken och försöka se ut som om man inte bara segar runt i tillvaron. Fast segar runt är just precis vad jag gör...
Vilken del av fullt är det han inte förstår?
Maken bär in kartonger från förråd och garage som han tycker jag ska packa ur. I köksskåp och garderober bågnar det. Inte ens med skohorn kan man packa in fler saker. Förtvivlat försöker jag få honom att inse att det måste bort saker innan vi kan packa upp kartonger. Vilken del av fullt är det han inte förstår?
Kan jag ha drömt?
Näe, inte trots att det var så tidigt och sömnigt. Jag åkte tåget i morse. det som går strax efter sex. När vi åkt ett ganska långt tag stannar tåget. Tågmöte säger en röst i högtalarna. Ur lokförarhytten kommer en lokförare som med bestämda steg går mot toaletten. Sen kommer det inget tåg. Kvinnan försvinner in i hytten igen och så går tåget. Var det så att vi stannade till för att lokföraren behövde gå har hon min fula sympati, apsolut. Det är gravt störande att vara nödig. Bättre en lokförare som kan koncentrera sig på jobbet men jag har aldrig sett det förr. Brukar ni tågmöta "spöktåg" när ni åker tåg?
Sen kunde jag inte somna någonting idag. Trist, jag iakttog mina medresenärer i stället. Jag föreställer mig vad det jobbar med och lite så där som man gör (i alla fall jag). De fyra som orkade prata i arla ottan gjorde jag kommunanställda. Äldreomsorgen tror jag bestämt att jag bestämde. Kvinnan som åker nästan varje morgon med samma tåg är lite svårare. Hon läser ofta, går från tåget med ganska raska steg men hon har lite otur för hon ser så sur ut i grundläget. Förmodligen handlar det om gravitation kinder och mungipor är lite nertrillade. Här känner jag att det kan vara läge att jobba på sitt egna skrynkel. Jag vill ha gladrynkor jag. De där bekymmersrynkorna mellan ögonbrynen skulle jag kunna hoppa över.
Det är lite märkligt hur lätt man bildar sig en uppfattning om människor bara utifrån hur de ser ut, hur de klär sig och kroppsspråket. Jag menar hade jag bara sett kvinnan ovan en gång på tåget och när hon åkt ensam hade jag bestämt mig för att det var en surpuppa. På samma sätt gör man ju också med människor man möter i andra sammanhang. Man bildar sin en uppfattning och det är ett ögonblicks verk att göra det men tänk om man hade helt fel. Tänk om de sen liksom lever upp till mina förväntningar. Om jag utifrån detta snabba "sorterande" fortsätter att sortera och bara ser det som stödjer min bild. Det tål att tänkas på en morgon då jag ännu är ensam på jobbet och det inte händer så mycket. Å andra sidan tror jag att det är vad man gör, som i grund och botten ett flocklevande däggdjur bara med skillnaden att vi kan reflektera över det och det kan nog vara nyttigt ibland.
Uppdatering?
Usch, idag har jag nästan dåligt samvete. Jag blir sällan arg men igår var jag verkligen arg. Det var jag i morse också när jag ringde om gps:en. Den stackarn som lottades till att prata med mig idag kunde ju inte rå för att det bara givits halva instruktioner tidigare. Jag undrar om de får betalt per gång de tar ett samtal månne och inte för att lösa hela problem. Till sist sa jag som jag tänkte, att om det nu är något som inträffat förr det här problemet, och även om det beror på att ägaren ha klantat sig vore det inte bra då att guida till lösningen direkt i stället för att ta en bit i taget med stigande irritation som följd. Hade det till exempel inte varit skönt för dig att slippa prata med mig nu när jag redan är förbannad? Jag tyckte att jag hörde ett instämmande mummel.
Nå, nu står makens dator och tuggar och går med någon typ av nedladdning. Håll en tumme för de stackars ungdomarna (min gissning att de är unga) som sitter med usel lön och dessutom säkert som ett brev på posten (ni minns medan det fanns post) kommer att ha en skogstokig tant i telefonen i morgon om det inte fungerat. Håll en tumme för de stackarna!
Om jag någonsin
Påstår något annat så slå mig i huvudet med något hårt. Jag ska aldrig mer köpa en Garmin produkt så det så. Usch vad jag är less. Efter att ägnat veckor av jagande av support är jag nu "lycklig" ägare till min gps. Den hade registrerats på någon annan på något skumt vis. Så länge den var reggad någon annanstans kunde jag inte uppdatera med den köpta kartan. Nu när den finns på mitt konto är kartinköpet borta. I morgon kommer jag att få sitta där igen med telefonsupporten som pratar halsbrytande fort och inte bryr sig om att lyssna på vilket problem det är man behöver få löst utan bara löser den första lilla biten av det. De har säkert någon sorts resultatlön och jag borde kanske inte vara så förbannad. Det tog några veckor också innan jag blev det men nu är jag redigt less. Riktigt redigt apless!
PS. Till råga på allt svarar de inte på mail och har fel telefonnummer till supporten på åtminstone det ställe där jag letade på hemsidan.
Gårdagens fynd
Ett paket Yerba Mate på konsum i Nacksta. Själv är jag inte så förtjust i drycken men en vän är. En vän utanför Sundsvall som annars brukar köpa i Stockholm. Det blir ju lite närmare med Nacksta även om det är på andra sidan Sundsvall. Dessutom kan ju lillebror få provdricka ur sin matemugg nu när det finns.
Obekräftade rykten säger att drycken ska vara svår att få tag på till och med i Malmö som ju annars är en stad med en något mer internationell prägel än Sundsvall. Detta är en marknadsundersökning, ska jag köpa några paket så bara hojta till. 27 spänn för 500 gr.
Undrar vad de skulle tänka på konsum om jag plötsligt köper upp hela lagret.
