Tanten

Jag tittade in en sväng hos vännen Majros idag och jag tror att vi hade lite rätt när vi konstaterar att det nog kommer att vara skillnad i alla fall. Om bara vikariatet vill hålla i sig känns det som om det är ett jobb som det finns så mycket större förutsättningar att trivas med. Att känna sig nyttig, att ha roligt är faktorer man inte ska förakta när det gäller det egna måendet. Så trött och slut som jag var i vintras vill jag inte vara igen. Trots att jag inte egentligen gjorde så mycket var jag helt utmattad hela tiden. Så nedbrytande att veta att vi bara väntade på nedläggningen. När man dessutom kände sig illa behandlad och som om det jobb man gjort under en massa år inte var värt ett tack ens från arbetsgivaren, ja trött blev man. Av trötthet kommer ännu mer trötthet och till sist kändes det som att det mest bara var att dra plösen över sig så nere i skorna som vi var. Galghumorn hjälpte lite grand men...

Lite orättvist det där att gott humör och energi skapar mer gott humör och mer energi det är ju när man är nere och trött man skulle behöva hitta det lättast.