Kan jag ha drömt?
På ett möte för ett antar år sedan, tog jag mig en titt på kollegorna på motsatta sidan av det stooooora mötesbordet. Det var inte långt ifrån att jag exploderat i olämpligt asgarvande, för där satt de alla med gravitationsrynkor och/eller surpuppsrynkor runt mun och näsveck! Ligger dessa veck för en, så ska man nog ta och anstränga sig för att motverka det intryck de ger.
Sv. Angående de rosa passen, så visst fungerar de alldeles utmärkt, OM man kan få ett! Är man inte svensk medborgare så är det kört!
Tågmöten har jag varit med om många gånger.
jag har också haft många spännande samtal med människor på tåget, människor som jag mött en gång i livet, just där och aldrig mer. Det är så spännande, kan vara kul och kan vara intressant att träffa en människa, man har inget speciellt för sig utan samtalet får dra iväg. En stund att leva på ett tag.
Möten på tåg kan ge en hel del. För en del år sen började jag läsa esperanto pga en entusiastisk medmänniska på ett tåg - så kan det bli!
Kramar/marma
Här har du en som ser ut som jag vill mörda hela världen enligt somliga, men de som ser känner mig vet att jag är en glad prick trots mitt sura yttre!
Att mina rynkor drar sig neråt måste bero på generna är nog från ett surträsk .
Sänder mina glada sommarhälsningar till en skojsig tant!
Jag vet knappast vad tåg är…hummm Men Du bor nästan på dem ju!!!!
Det där med att bilda sig en uppfattning om en människa bara genom att se den – är rent livsfarligt o ofta blir det en fel bild. Förr gjorde jag så där ibland, men så upptäckte jag hur fel det kunde bli o då ändrade jag på mitt omdöme om folk jag inte kände och funderade lite på hur andra uppfattade mig. Jag menar vi alla är ju i olika sinnesstämningar vid olika tillfällen.
Något som alltid glädjt mig är att folk ofta tyr sig till mig ute. Det har hänt att jag varit barnvakt på tåg, passat väskor, folk kommer fram och pratar eller börjar prata i kasskön osv, kanske ser jag ärlig o snäll ut…hihi. Ja hur som tycker jag det där är kul, att jag inte skrämmer vettet ur någon. Fast de finns nog tillfälle när jag har en annan attityd utåt o folk går omvägar, vem vet?! Vi förmedlar säkert olika signaler till vår omgivning efter hur vi själva är i lynnet just den dagen. Däremot möter man folk då och då som man direkt känner (efter att ha pratat o så alltså) att man inte passar ihop, man är helt enkelt för olika för att få det att fungera. Ibland träffar man folk som man knappast kan vara utan sedan. Allt stämmer till 100%.
Jösses förlåt, ska inte sitta här o skriva hela dagen…
Kramiz Anki N
Ha ha ha ha ha...SÅ rätt... så rätt-- Jag har undrat över hur JAG ser ut... vad tror folk om mig?
När min systerdotter var här så undrade hon HUR jag kunde gå på jobb i linne och "mysshorts"... skulle jag inte ha andra kläder på mig? Typisk förskollärare,,, men nej så klädde sig inte henns fröknar. Ha ha ha..
Jag älskar också att titta på folk och gissa... älskar att sitta i folkhav och bara titta... njuter av det.
Surpuppa vill man iNTE se ut som.. så nu blir det mun och ögongympa... ha ha ha ha
Uthållighet är inte min grej heller...i vanliga fall... så jag är STOLT över mig själv just nu.. varje dag sedan onsdag den 8;nde har jag haft min Abtronic över magen och "tränat"....wooohooo....SKA hålla detta... för att bevisa att... ja.. Jga tror ju inte att det ska funka... så är det. Vi får se.