Hujja så bra han har det maken

I dag har han fått shoppat. Han har fått nöjet att hänga i tygaffär i Gävle. Där var det rea och kö. Dessutom har han fått en tub med handkräm. Det är ingen hejd på hur bra han har det den mannen. Handkräm med hampolja. Förhoppningsfull som han är förhörde han sig om huruvida man kunde tänkas bli en kul typ av den. Man vet ju aldrig, kanske finns det kulämnen kvar som kan absorberas av huden. Jag tror ju att mitt benkrämssmörj sugs upp till magen så varför inte?

Vi har handlat kattsand också och tapetklister så om inte han har en snäll fru vet jag inte hur en snäll fru skulle vara skapt. När vi kommer upp till mina trakter igen ska han få tapetsera om köket medan jag sitter vid symaskinen tror jag. Lite meningslöst känns det att tapetsera om i köket när man ändå ska flytta men det är ett rätt enkel sak i alla fall för mig om det är maken som gör det. Tapeten i köket ser inte så kul ut som den är efter ett för häftigt utblåsande av röda stearinljus och det lilla eländet med akvariet som läckte. Man vill ju gärna ha en så stor slant som möjligt för sin lägenhet när den ska säljas. 

Så var det mina funderingar i dag, mindre dyster än jag har varit. Det är nog så att den mentala baksmällan har hållit i sig längre än vad jag trodde. Det här med att firman lägger ner och att jag mister jobb och en massa daglig kontakt med en massa underbara människor är en sak. Sen är det lite gruvsamt också med det nya livet som kommer att bli här. Alla förändringar är gruvsamma det är nog bara att inse det. Det är en sak att vara helggäster hos varandra och en annan att bo ihop. Det är det jag vill det är inte det men jag är en gruvare, bror min brukar säga att ångest är vår arvedel. Jag har inte riktigt hans talang för gruvande och förskottsbekymmer men en del av det ärvda lasset drar jag allt. 

Tänk om maken och jag inte kommer överens om tapeter, tänk om jag inte hittar nåt jobb, tänk om hans ungar toklessnar på att ha mig boende här, tänk om vi blir vanliga gifta som är halvlessa på varandra... Jag antar att det kommer att vara upp och ner ett tag framöver också.

Kommentarer
Postat av: anne

Heter din bror Pär Lagerström..? ;)



Klart du har anledning av grubbla och gruva, vem skulle inte ha det? Min uppfattning är att varje förändring av något större dignitet, som det du genomgår tex, tar ca ett år att hitta rätt i och känna sig hemma med. Men, jag tror på Tanten! Du fixar detta!



2009-01-02 @ 20:37:36
URL: http://annnne.blogg.se/
Postat av: TT

Håller med föregående ovanligt kloka talare!

Som min dotter säger... ibland kan det bara bli bättre, och det talesättet har jag försökt anamma.

Ha en trevliger helg!

2009-01-02 @ 20:58:05
URL: http://tyratok.blogg.se/
Postat av: jayne

Eller---tänk om det blir alldeles underbart???

Nog kommer det bli lite neråt emellanåt...sånt hör ju till när man lever ihop..vardagstrisstesen..men det får man jobba med..hela livet..så klart det blir BRA!!!!

Jag håller en tumme och önskar dej all lycka till..vilket bra sätt att bärja ett nytt år på... nya möjligheter,kram

2009-01-02 @ 21:17:35
URL: http://jayne.blogg.se/
Postat av: CAT

Hihi...

Den möjligheten har aldrig slagit mig men nu när du säger det....

Måste be honom vara försiktig med smörjandet! ;)

Kram på dig

2009-01-03 @ 05:14:44
URL: http://catmalou.blogg.se/
Postat av: Britt-Marie

Gott Nytt År Tanten!

Vet du, jag tror inte risken är så stor att du och maken hamnar i en vanlig äktenskapstristess, eftersom både du och maken verkar ha förmågan att se alldeles ovanliga möjligheter...

2009-01-03 @ 10:36:34
URL: http://alicebm.blogg.se/
Postat av: carina

Rapport från en som gjort din resa.....(vanligt gifta blir man) fast det blir vad man gör det till.

Föresten! vad är vanligt gifta?

Jag skulle aldriiiiiiiii villa vara utan mitt nya liv!!

Kram

2009-01-03 @ 11:09:01
URL: http://sinneskatten.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0