Glad och ledsen
Glad är jag också för att jag trots snorhalkan i morse tog mig på jobbet. Broddar på och halka iväg. När man i makligt tempo kommer gående och inte törs ta kurvorna snävt ens med broddar då är det halt. En annan stackars tant hade låtit bli att ta på sig broddar så hon fick hålla sig i en lyktstolpe hon. Hon stod inte kvar när jag gick hem så jag antar att även hon fipplat på sig broddarna och tagit sig dit hon skulle.
Glad är jag också över saker som rör på sig. Kontakter som tas, hjälp jag/vi får från både väntat och lite oväntat håll. Sakta men osäkert rör det sig framåt.
Arg och ledsen är jag som vanligt över saker som jag inte kan skriva om här. Undrar om det är därför jag inte alltid känner igen mig i de kommentarer jag får. Självcencur. Jag kanske borde skaffa mig en "kräkas på allt dumt-blogg". I så fall ska den vara med lösenord och fy vilka svavelosande salvor som där skulle levereras. Bara så ni vet!
Nu är det ändå så att riktigt förbannad så där att jag blir direkt folkful det blir jag bara ungefär vart femte år. Då är jag rysligt elak och det har krävts en hel del för att få mig dit. Dyster och låg, betydligt oftare men även om maken tycker att det är jobbigt så tror jag han helt enkelt får stå ut. Om han fick bestämma skulle det nog vara tvärtom att jag var riktigt arg oftare än dyster men nu funkar tanten inte så. Kontentan av det är att kräkas-bloggen får vara ett tag till. Eftersom jag mest bara skäller på folk som verkligen, i mitt tycke, tjänat ihop till en skopa ovett och det är så sällan tror jag att jag klarar mig ett tag till utan den ventilen. En del som tjänat ihop har blivit utan också men jag kan ju inte ta ansvar för att fostra hela världen.
En sån där "kräkas-ur-sig"-blogg funderar jag också på att skaffa mig ibland. För det finns saker som är ganska så privata, saker som jag varken vill eller vågar skriva om i det "offentliga" - men å andra sidan kanske det funkar bra med något så urmodigt som en gammaldags dagbok, du vet en sån som ser ut som en bok, fast med vita papper i, som man ska skriva i FÖR HAND?!?!
Kräkas-på-allt-blogg vore en variant, men när jag tänker efter så skulle jag inte få något skrivet, för jag skulle bara tänka på att inte avslöja vem jag är och vem jag skäller på. Faktiskt så kan jag inte låta bli att fundera på de som är helt öppna och skriver om allt!
Ja jag vet inte...
Kräkas ut blogg eller inte...
Jag vet inte hur man ska få ur sig allt man behöver ibland och jag tjatar nog huvudet av en del vänner.
Du bland några andra får även motta en awards inne hos mig...
Kram på dig
Jag tror att det där med att vara helt hemlig på bloggen det ska vi nog glömma.
Det som skrivs här får vi ta konsekvenserna för.
Och är det ok att få skriva vad som helst bara för att man är anonym?
Ja, du - skriva eller inte skriva det är frågan många gånger... Efter att jag raderat min gamla, som jag tyckte blev en, "jämmer och eländesblogg" väljer jag denna gång att inte skriva på ett tag istället... Samtidigt är ju bloggandet i sig lite beroendeframkallande, i allfall för min del. Äsch!
Är det bara i länderna vid Medelhavet man offentligt kan tillåtas leva ut alla sina känslor, glädje lika väl som vrede? Livet är inte bara medvind, men i Nordeuropa är det nästan en dödsynd att visa "negativa" känslor. Smile, baby, just smile!
