Tomt
Jag förstår din känsla av tomhet... ibland saknar man sina barn så man kan bli tokig!
Vackare beskrivning än den du gjort av dina barn, har jag nog aldrig sett!
Nu ska vi se om det funkar nu då...
Komentaren försvann nu iaf, tidigare blev det internt fel...
Ja, man uppfostrar sina barn till att bli sina egna, självständiga personer, men jag misstänker att man aldrig uppfostrar sig själv samtidigt till att bli förälder till vuxna barn. Tur att jag inte är där än...
Trist att det dystra inte ger sig, men det ska väl ha sin gång...
Kram på dig.
åååh förstår din längtan!
Men snabbare än du tror är de i din famn igen!
Sen när man får rå om dem så är det kvalite´, men visst är det en jobbig tid när det flyttat.
Det kostar på att vara mamma på avstånd, min ena dotter bor 40 mil ifrån mig.
Hon brukar säga ,var glad att jag inte bor i Australien.............o det är jag....
Hej svejs! Jag har en utmaning till dig på bloggen! :)