Tanten

Sån dag är det idag. Småilsken och rastlös. Arg på både det ena och det andra. Ändå har det inte alls hänt något särskilt och kanske är det just det. Jag är apless på att evighetslånga bekymmer aldrig kan lösas eller att man helt enkelt kan sätta någon typ av punkt.

Jag tycker själv att jag varit duktig som tagit mig samman och bokat en tågbiljett. När det känns jobbigt är det knappt styrfart på tanten.

Men vårt lilla starta eget projekt knatar vidare. En liten bit i taget går det framåt. Människorna som är inblandade är så sköna att jobba med. En väldigt udda grupp stora olikheter sins emellan men gudars så kul det är. Redan här har vi vågat göra en massa saker som vi väl aldrig trodde att vi skulle komma oss för med och ännu så länge möter vi bara positiva människor som hjälper oss så gott de kan. Den otäcka biten är väl när vi räknar baklänges och inser hur mycket jobb det kommer att bli för att hålla oss med åtminstone den lön vi har idag. Att kunna ta ut en riktig lön känns som en förutsättning. Nå vi donar vidare och vem vet kanske vi kommer på nåt nytt sätt att dra in mer pengar. Hittills har vi kunnat räkna ut något för varje hinder vi nått.