Orolig plastis
Kommer ner i köket och ställer den för tonårspojkar så vanliga frågan - vad blir det för mat? Jag säger som det är det vankas knödel, surkål och kassler. Då börjar "det lilla livet" bläddra i pizzalistan på sekretären. Det är konstigt med ungdomar de förstår så dåligt vad som är riktigt gott... Ibland längtar jag alldeles vansinnigt till Prag. Just nu skulle det vara gött att sitta med en sejdel på lämplig sylta. Det kanske är det som är felet. Ynglingen är för ung för att få pilsner. Så måste det vara och i så fall kommer det att gå över i sinom tid.
De andra ungdomarna är ute i skogen med maken på spaning efter svamp, ja förutom hon som är på kalas förstås. Hoppas att de hittar kantareller i alla fall så det räcker till en liten macka fram på kvällningen. Om man nu orkar det efter en knödelmiddag. Paltkoman brukar kunna bli svår.
Just nu är vi hos maken en stund igen efter att kört ett flyttlass från Malmö. Vi kom fram klockan tre (3!) i natt. Makens äldsta dotter flyttar med sambon till Argentina för ett år och alla deras möbler står nu överallt i makens hus. Vad det lider ska det väl gå att pussla till det och han har faktiskt lovat att han ska passa på att köra ett lass till tippen från garaget när vi kommer hem från Tallin. Jag inser att skulle det bli något av med hopflytt, alltså om någon vänlig själ ger någon av oss jobb så vi hamnar på samma ställe kommer vi att ha vansinniga mängder saker. Har vi riktig "tur" får väl maken jobb i staden vid fjällets fot och jag i "södra Sverige" men då har vi ju bostaden ordnad båda två och pendlingen är vi ju vana vid.
Nu ska jag mecka i hop mina brödknödlar och hoppas att de får plats i grytan.
Kommentarer
Postat av: Britt-Marie
Oj, låter som mycket flyttlassande kors o tvärs överhuvudtaget ovanpå allt annat. Ni har verkligen gjort er förtjänta av resan till Tallin!! Ni behöver få en chans att andas också...!
Postat av: anne
Men, hur långt ifrån varandra bor ni egentligen? Har ni alltid haft så långt emellan? Klart, "distance makes the heart grow fonder", men hur länge orkar man?
Postat av: Annieverse
Knöööööödel! Som är så GOTT!
Tror jag ska ha det till kvällsmat, med en rejäl Bier...tack för inspirationen ;-)
Postat av: Tanten
Britt-Marie: Ptjaa, den som lever far se...
anne: drygt trettio mil, man orkar sa lange man orkar.
Annieverse: Knödel är vidunderligt gott.
Trackback
