Tanten

Med beskedet att svärfar blir utskriven kom tankarna på att fara en sväng till Tallin. Det skulle gått finfint om det bara funnits platser på båten hem. Gårdagskvällen ägnades åt dysterkvist över detta sakernas tillstånd. Morgonen i dag ägnades åt att betrakta regnet som vräker ner i strida strömmar. Men skam de som ger sig. Nu är maken på väg till Strömsund för att byta min bil mot svärfars med dragkrok och sen bär det söderut. Snabbsova hos Humlan och sen blir det möbelbubbning på fredag istället för runt nästa helg. Kanske inte den mest romantiska semester man kan tänka sig, men i alla fall en roadtrip.

Innan maken kommit tillbaka hit ska jag hinna: vattna blommor, flytta pengar, packa en väska till mig och kolla vad som är Humleglömt här. Jag antar att det finns en massa tuggben och grisöron i städskåpet som gör större nytta i ett hundhushåll. Dessutom måste jag kolla av vad i kylskåpet som blir för gammalt innan jag är hemma igen.

Men det händer faktiskt roliga saker också. I morse kom ett sms från en jobbarkompis som stått i adoptionskö i eviga tider att nu var de så långt framme på listan att de, som hon beskrev det, till 99,9% sannolikhet skulle få barnbesked från Kina i oktober. Med lite tur kanske jag kan få börja sy klänningar... Riktigt klok är jag avgjort inte, men av någon anledning är den typen av pyssel vansinnigt kul just nu. Hinner jag ska jag försöka mig på ett sömnadsprojekt till Humlan också innan vi far. Hepp, hepp!