Tanten

Vi kom oss i väg till Tallin. Sällan har väl en kortsemester känts så kort. Mest har vi lodat och sovit. Inte just någon shopping och inget nattliv. Vi handlade visserligen lite sockor av de gummor som såg ut att vara de som det nya ekonomiska systemet glömt. Än fanns det några av de där ryska gummorna kvar. De som man kan tror kämpat hårt ett långt liv för att få tillvaron att gå ihop och som trots det måste dryga ut sina pensioner med sidoinkomster.

Annars har jag mest slagits mot pensionärerna fast då mest de svenska. Ett båtsmörgåsbord med ett större antal seniorer på plats får en att inse att man måste kämpa för brödfödan. Det hejjigaste var de fyra pantrar som smög runt dessertbordet samtidigt som de höll undan för nytillkommande och passade på att äta av alla sorterna på sin stilla promenad runt bordet. Jag har blivit undanföst av äldre gentlemen vid både ombord och avstigning. Jag har med stilla häpnad konstaterat att det gå att gå motvarvs på smörgåsbordets småvarma avdelning bara man inte hejdas av några fåniga hämningar eller dumma idéer som att be om ursäkt för att man tränger sig. Alla sorter finns. Arg farbror som trätte på sonen för att de låtit sig hejdas vid spritinköpen när det ändå inte fanns tullpersonal på plats var kul.

Att smyglyssna är överhuvudtaget rätt kul. Det har jag gjort. Spanat har jag också gjort. Sen har jag underhållit maken genom att berätta för honom vad det är för människor vid grannborden, var de kommer ifrån och vilka inbördes relationer de har. I bland blev maken en smula häpen och jag blev tvungen att tillstå att jag egentligen inte visste utan mest smäckt ihop en del av historierna. Att sura pappan och tappra mamman med en treåring och en nyfödd valt fel sorts semester för att få igång romantiken som såg ut att vara på trött sparlåga kändes inte som bara en gissning utan mer som ett "den t-shirten har jag", även om den är avlagd för länge sen nu. Jag har vädrat fördomar och gissat nationaliteter på herrar i keps och plastregnrockar och på damer med olika typer av smycken.

Lite värre var det kanske med de två kvinnor vid grannbordet på restaurangen, en i sextioårsåldern och den andra runt trettiofem-fyrtio. Den äldre hade en Lilla My knut i sitt stålgrå hår, satt bredbent på stolen med fötterna i birkenstocks, hon beställde allt och lade också för den andra kvinnan. Dessa kvinnor gav jag ett förhållande. Maken ville på sitt mer oskyldiga sätt tro att de var släktingar, en moster kanske. Då tänkte jag på att jag hört att det visst kallas mostrar välbeställda kvinnor med lesbiska förhållanden. Nå, inte spelar det mig någon roll och jag missunnar ingen. Det blir bara lite roligare att titta på folk om man får fantisera ihop ett livsöde åt dem också. 

Fyra trinda herrar på en annan restaurang som pratade engelska sinsemellan med olika brytningar fick vara nationalekonomer på internationellt utbyte av något slag. Som sagt det livar upp och jag bjuder gärna på att någon tänker ut en livshistoria åt mig med. Ibland tänker jag att om man hör oss gnabbas maken och jag skulle man säkert kunna tro att vi var osams på riktigt. När det hålls handen och tuttinuttas blir säkert vårt levnadsöde ett helt annat hos betraktaren. Så är det väl med mina ögonblicksbilder också att det bara är en försvinnande liten del av den hela människan. Någon gång skulle det vara kul att få veta om jag har haft rätt till någon del.