Får jag vara lite odräglig?
Varning! Detta inlägg inlägg innehåller fånig förnöjsamhet. Känsliga läsare varnas!
Söte maken klev upp med mig i morse fast han egentligen hade kunnat sova en stund till, han skulle ju inte jobba. När jag är ledig och han jobbar trynar jag alltid vidare. Han satte på kaffe och stökade fram frukost. Sen skulle han hysta ur svärfars vinterdäck i garaget så jag fick bilen framkörd och stolsvärmen var på. Han är rätt söt, det tycker jag allt. Egentligen är det nog bland det jag uppskattar mest med honom de där små omtänksamheterna (även fast jag nästan aldrig vill ha stolsvärme på) Grillskinkakänslan är inte för mig. Sen blev han utsatt för att leta försvunnen låsplupp för leverans till jobbet senare på morgonen också. In på jobbet tog jag mig med hjälp av metoden kasta grus på fönster och busvissla.
Kraken körde sen upp de tio milen enkel väg till svärfar och fixade lunch där, torkade golv. kollade friggebod med nylagat tak och ännu är han nog inte hemma hos sig.
Håll med mig om att jag hade tur när jag hittade honom. Överhuvudtaget har jag haft en oändlig tur med mina närmaste ibland tror jag att det är bra att jag funderar en stund på det så att jag liksom inte missar att jag är rätt lycklig i grund och botten. Speciellt perioder när det händer en massa jobbigheter tappar man så lätt bort det. Usch vad det där lät som en jobbig gördetsjälvhandbok i att vara lycklig. Jag ska genast hejda mig.
Söte maken klev upp med mig i morse fast han egentligen hade kunnat sova en stund till, han skulle ju inte jobba. När jag är ledig och han jobbar trynar jag alltid vidare. Han satte på kaffe och stökade fram frukost. Sen skulle han hysta ur svärfars vinterdäck i garaget så jag fick bilen framkörd och stolsvärmen var på. Han är rätt söt, det tycker jag allt. Egentligen är det nog bland det jag uppskattar mest med honom de där små omtänksamheterna (även fast jag nästan aldrig vill ha stolsvärme på) Grillskinkakänslan är inte för mig. Sen blev han utsatt för att leta försvunnen låsplupp för leverans till jobbet senare på morgonen också. In på jobbet tog jag mig med hjälp av metoden kasta grus på fönster och busvissla.
Kraken körde sen upp de tio milen enkel väg till svärfar och fixade lunch där, torkade golv. kollade friggebod med nylagat tak och ännu är han nog inte hemma hos sig.
Håll med mig om att jag hade tur när jag hittade honom. Överhuvudtaget har jag haft en oändlig tur med mina närmaste ibland tror jag att det är bra att jag funderar en stund på det så att jag liksom inte missar att jag är rätt lycklig i grund och botten. Speciellt perioder när det händer en massa jobbigheter tappar man så lätt bort det. Usch vad det där lät som en jobbig gördetsjälvhandbok i att vara lycklig. Jag ska genast hejda mig.
Kommentarer
Postat av: anne
Inte behöver du hejda dig heller! Var hittade du maken då?
Postat av: Tanten
Anne: Honom hittade jag på ett läger när jag var fjorton. Sex barn på varsitt håll och varsin skilsmässa senare återfann jag honom i vänkretsen vi aldrig lämnat mer än rent geografiskt en del av oss.
Postat av: Britt-Marie
Så himla gott det låter! Att du uppskattar hans omtanke i stort och smått kan jag väl förstå!
Postat av: Annieverse
Vilken historia om hur ni fann varandra...det är i såna fall jag tänker "ja, det finns en gud", typ!
Tycker du ska fortsätta att gotta dig i förnöjsamhet. Absolut! Kan man ha det bättre, egentligen? Bara härligt att läsa om, tycker jag :-)
Postat av: M.
Klart du inte ska hejda dig,det är härligt att läsa det du skriver,jag blir glad av dina ord.
Trackback