Klokt sagt
När vi då stod där, småhulkande och gratulerande sa en av kvinnorna i sällskapet: "Ja, nu kommer ditt liv aldrig mer att bli sig likt. Det tillkommer en sorts skörhet." Ju mer jag funderar på det dessto mer inser jag att hon har rätt. Innan man hade barn var man inte lika skör inför livet. Kanke inte lika stark heller men det att vara ansvarig för en annan människa på det sättet som när man fått barn och att älska så mycket gör en också skör. Plötsligt minns jag att krig, svält, sjukdomar och olyckor kom närmare. Det var nog där någonstans som min lättrördhet också slog över till rent pinsamma proportioner. Nyfödda barn, gosskörer, vackert sagda saker, vänlighet allt möjligt som kan göra att jag blir alldeles mörtögd. Ja, det kan nog vara skörhet.
Kommentarer
Postat av: Elena CN
Tack för din kommentar!
Jag måste vara extremt skör...jag gråter till allt så att jag nästan skäms ibland.
Postat av: anne
Eller prinsessparaden på Eurodisney eller inmarchering på fotbolsmatcher..(Fråga inte, jag blir rörd av annorlunda saker).
Men inte bara en skörhet. Vid samtal med en kollega idag angående en tredje kollega, kunde jag konstatera att det var ganska uppenbart att hon (den tredje) inte var uppfostrad av barn. Jag tycker man blir mindre självupptagen av att ha andra att sätta framför sig själv hela tiden.
Postat av: Anonym
Elena CN: Tack själv!
anne: Visst gör det skillnad med ungar. Jag vet inte om jag hade fixat att bli vuxen utan dem. Barn är fostrande.
Trackback
