Tanten

Ännu ingen tvättmaskin så idag våldgästade jag bästaste svägerskan och lille brorsonen och lånade tvättmaskin. När jag kommer hem från veckan i Örebro måste jag ta tag i det där med tvättmaskin. Allt för många år i villa med egen tvättmaskin har gjort att jag inte riktigt klarar av att planera mitt nerlortande av kläder som man bör i lägenhet om man ska hålla tillgodo med husets tvättstuga. Ska man vara borta en hel vecka vill det till att man har lite rena strumpor så att man inte blir en sanitär olägenhet för dem man är med.

Alldeles snart ska jag ställa mig i duschen och skölja av arbetsveckan. Jag ska bara först. Maken är på väg upp. I morgon blir det femtioårskalas. Det börjar ramla in sådana nu. Kul, men lite konstigt. Jag menar trots allt är det människor i min ålder som ger sig till att börja fylla femtio. Inte vet jag vad jag ska ha för kläder heller men det är väl så det ska vara.

Dagens jobbfundering kommer inte från fikabordet utan från toaletten. På muggen på jobbet står en literflaska med flytande gul/orange tvål. På alla upptänkliga språk står det att det är lyxvarianten vi får. Varje gång jag sitter där läser jag på flaskan i brist på annan lektyr. På det flesta språk med "vanliga" bokstäver är det någon variant på luxus, sen kommer det plötsligt på litauiska(?) prabangus. Nå, det är inte det som är frågan utan vad är det lyxiga i flytande tvål på literförpackning. Hur kommer det sig att all tvål, i princip, är mild och lyxig? Om jag skulle vilja ha en stark och avfettande vardagstvål var ska jag hitta den? Samma sak med produkter som äppelmos som alltid är lättsockrade. Lättsockrad i förhållande till vaddå? Hittar någon en burk "rejälsockrad" äppelmos så berätta gärna för mig, för jag har aldrig sett någon.