Tanten

Äntligen är den är dagen snart slut och kvällen tar vid. Dagen började tidigt med uppstigning till tåget för en heldagssammanträde i Stockholm. Jag minns en gång i världen när jag tyckte att det lät roligt att resa mycket. Det lät lite glassigt och kul. En smula glamourfaktor räknade jag absolut in i det där resandet som andra gjorde. Nu mer är det mer ett nödvändigt ont. Tidiga morgnar och sena kvällar och en gräslig massa tåg. För den som undrar är glamouren nästan helt obefintlig på stationerna runt om i Sverige. Sällan ser man heller en tågtoalett som signalerar lyx och flärd. Jag minns att jag tänkte att de där som reste mycket kunde roa sig med shopping i Stockholm och att det verkade så lyxigt med hotellfrukost. Visst kan det vara ok med shopping men sällan hinner man och oftast vill man bara hem. Hotellfrukost är helt ok sällan är det något fel på det om man inte är på motellet i Ljungby (En riktig helveteshåla om ni frågar mig) men hemma med lite flingor och fil är inte så dumt det heller.

Dagen har som sagt ägnats åt sammanträde med en ordförande även här men samma pushiga, maktfullkomliga och irriterande sätt. Dessutom känns det som att vi hela tiden bara ägnar oss åt att rapporterar och bordlägga samma frågor. Inte vet jag men i just det fallet är jag mer för hockey än för snack.

Nu är jag i alla fall på väg till maken. En ganska underbar karl om ni frågar mig. Med lite tur finns mat och rödvin på plats när jag kommer fram. Det är lätt hänt att det gnälls och gnabbas på den stackars mannen men... Rätt underbar är han om man funderar en stund på saken. Trots hans blå potta. 

Nu ska datorn packas ihop och detta ska sparas för inklistring i bloggen när där finns ett nätverk. Fortsätter jag detta tågluffande kommer jag nog snart att få gratis internet av SJ när jag far omkring.